Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK det rätta. Att detta gäller hos
Högsta förvaltningsdomstolen har jag ingen anledning att ifrågasätta. Däremot tror jag att det finns fog för den syn som Teresa Simon Almendal ger uttryck för när ett ”osäkert” ärende hanteras av Skatteverket. Det Teresa Simon Almendal skriver är i praktiken sannolikt korrekt också för domstolarnas del när det gäller sådana fall där målet handlar om att bestämma det skattemässiga utfallet av invecklade ”skatteanpassade” transaktioner som crossborder leasing med flygplan och fartyg och investeringar genom utländska kapitalförsäkringar, stiftelser, truster med mera. En form av populism? När det gäller mer ”vardagliga” tvister, så har jag känslan av att domstolarna i alla instanser följer det som jag hört från domare i Högsta förvaltningsdomstolen. Det vore högst intressant om någon rättsvetenskapsman närmare ville granska i vilken utsträckning och i vilka situationer som ”pro fiscus” slår igenom. Granskningen bör inrymma hur ”pro fiscus” står sig mot en prövning mot våra konstitutionella regler. Det angivna visar att statsapparaten har lyckats i sitt uppsåt att tillskapa ett enväldigt skatteverk inom vars beslutsramar skattebetalarna är i ett klart underläge och där principen ”pro fiscus” kan antas ha många företrädare. 3 FÖRTROENDET FÖR FÖRVALTNINGRÄTTERNA Demoskop presenterade i maj 2018 en rapport med rubriken ”Skattemål i förvaltningsdomstol – Rättvis skatteprocess”. Syftet med rapporten var att kartlägga hur advokater som arbetar med skatterätt uppfattar att processen fungerar i förvaltningsrätten. Som referens jämförs resultaten med advokater som arbetar med processer i andra domstolar. Rapporten baseras på 335 intervjuer, varav 85 med advokater som arbetar med skattemål. Rapporten visar att 62 procent av ADVOKATEN NR 3 • 2020 de advokater som arbetar med skattemål i förvaltningsdomstol anser att processen fungerar dåligt; bland advokater i andra domstolar är motsvarande andel 9 procent. Kritiken är påtaglig när det gäller bevisvärderingen och beslutsmotiveringarna, och hela 61 procent anser att förvaltningsrätterna inte är opartiska. När det gäller tingsrätterna är motsvarande siffra 6 procent. Demoskops rapport ledde till att det etablerades ett samarbete mellan Sveriges advokatsamfund, förvaltningsrätter och Skatteverket med det uttalade syftet att förbättra skatteprocessen i framförallt ”stora och komplicerade” mål. Arbetet resulterade i en gemensam rapport avgiven i juni 2019 med rubriken ”Åtgärder för att förbättra skatteprocessen i stora och komplicerade mål – ökad samsyn mellan inblandade parter”. Rapporten har rönt ett både stort och berättigat intresse och anvisningar och förslag som läggs fram i rapporten förefaller redan ha fått betydelse. Särskilt tycks detta gälla förberedelsearbetet inför muntliga förhandlingar. Telefonmöten för att diskutera förhandlingens uppläggning har initierats av domstolarna och den som har begärt förhandlingen har ombetts att precisera vilka frågor vederbörande vill lyfta fram vid förhandlingen. Allt i rapporten är dock inte invändningsfritt och alla viktiga frågor är inte behandlade, bland annat finns inget särskilt angivet om hur muntliga förhandlingar i mål som inrymmer skattetillägg bör struktureras. Det finns en hel del angivet om muntliga förhandlingar, när så inte är fallet. Det hade varit av värde om rapporten även hade innehållit synpunkter utvisande skillnaden mellan muntliga förhandlingar i mål som inte inrymmer skattetillägg och sådana som inrymmer skattetillägg. När det gäller skattetilläggsfallen, finns det ju särskilda bestämmelser om muntliga förhandlingar i skatteförfarandelagen och i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (artikel 6 – rätten till en rättvis rättegång). Som jag uppfattar dessa bestämmelser har skattebetalaren rätt att på ett rimligt sätt lägga fram hela sin sak för domstolen, medan motsvarande rätt inte föreligger om målet inte innehåller skattetillägg. Hursomhelst, det påbörjade samarbetet bör skyndsamt drivas vidare. Det är i det fortsatta arbetet viktigt att de förslag som lades fram i rapporten följs upp, justeras och kompletteras i den utsträckning som framstår som erforderligt. 4 NÅGRA SPÖRSMÅL GÄLLANDE PROCESSEN HOS FÖRVALTNINGSRÄTT Med den nuvarande beslutsordningen står det inte ”0–0” när en skattetvist kommer till förvaltningsrätten, utan det står ”1–0” till Skatteverket (en metafor som rådmannen vid Förvaltningsrätten i Stockholm Johan Rick använder sig av i en mycket intressant artikel i Svensk Skattetidning 2019, s. 347–354, med titeln ”Praktisk skatteprocess – några personliga reflektioner kring förande av talan i skattemål”, som väl illustrerar situationen). Det är ett övertag som är svårt att motivera av andra skäl än rent fiskala. Den ordning som tidigare fanns, där taxeringsintendenterna överklagade taxeringsnämndernas beslut till domstol, var rättssäkrare. Hos domstolen stod det då ”0–0”, och det ankom då på taxeringsintendenten att visa fog för sina yrkanden. Utgångsläget att Skatteverket ”leder” med 1–0 när processen kommer till domstolen gör det naturligtvis svårare för skattebetalaren än om den gamla ordningen hade gällt. Rick uttrycker detta i sin artikel på följande sätt (s. 349): ”Det faktum att ett bifall till klagandens talan i skattemål förutsätter att domstolen känner sig så pass övertygad om att det överklagade beslutet är felaktigt att domstolen är beredd att helt eller delvis ändra beslutet ställer höga krav på klaganden och dennes eventuella ombud/biträden i skattemål – ibland RAPPORTEN VISAR ATT 62 PROCENT AV DE ADVOKATER SOM ARBETAR MED SKATTEMÅL I FÖRVALTNINGSDOMSTOL ANSER ATT PROCESSEN FUNGERAR DÅLIGT; BLAND ADVOKATER I ANDRA DOMSTOLAR ÄR MOTSVARANDE ANDEL 9 PROCENT. » 49