TILLÖKNING Hera fick åtta valpar Förra numret av
JaguarMagasinet hann publiceras innan Peter Odes beagle Hattbergets Hera hann föda sina valpar. Men nu är de här! – Den 4 juni födde Hera åtta valpar, berättar Peter stolt. Fem tikar och tre hanar blev resultatet och Peter kan också berätta att valparna är både välmående och pigga. – De utvecklas snabbt och det händer nya saker hela tiden. Det är jätteroligt! Som hos alla småttingar varvas rushig lek med vila och det råder inte mycket lugn och ro hemma i Vänersborg. – Underbart och mycket jobb, konstaterar Peter som kommer att behålla en tik. Resten av valparna är redan tingade och sedan valparna var fyra veckor har det varit gott om besökare, både valpköpare, släkt och vänner har velat besöka kullen. När detta publiceras är det dags för valparna som alla fått fornnordiska namn och registrerats hos SKK att lämna mamma Hera och flytta till sina nya hussar och mattar. TEXT: Tina Hjorth Svensson FOTO: Peter Ode 103 INLAGD MIN HUND Första beaglens första kull P eter Ode skaffade sin första hund så sent som 2007, en blandras vars pappa var beagle. – Jag bodde i lägenhet och ville ha en liten hund att jaga räv och hare med. Efter att ha blivit tvungen att ta bort hunden när den bara var fyra år ville han ha en ny och pratade runt med rasklubbarna. Valet stod mellan någon form av stövare och beagle. – Jag var ganska tidigt klar över att det skulle bli en beagle. Frågan var bara vilken beagle han skulle välja. En annons dök upp, han frågade flickvännen om de skulle åka och titta och de gjorde så. – Jag kunde få en valp ur den kullen men ville inte bestämma mig rakt upp och ner. I stället ringde Peter rasklubbens avelsråd. ”Vad har du tänkt jaga?” löd frågan. ”Hare”. ”Bra, då ska jag hjälpa dig”. Inte bara en jakthund utan en snäll familjemedlem som kan sitta fint när man är på restaurang och äter pizza. Peter fick veta att kullen han tittat på var utställningsbeaglar och att den hunden inte var något för honom. Eftersom han inte hade så bråttom att få tag i en hund utan hade tid att vänta på den rätta började han läsa på och ringa på annonser. – Jag ringde nog på varenda annons det året och pratade med valpuppfödare från Överkalix och ända ner i Småland. Efter varje samtal ringde han sin avelsrådgivare och fick klartecken. Sen dök det upp en ny annons... – Avelsrådet trodde nog att jag var en sån typ som bara ringde runt. Till slut hade jag tingat i fem olika kullar. Peter hade bestämt sig för en tik. Så när första kullen var född och uppfödaren ringde och sa att han hade en hanhund tackade han nej. Liksom till uppfödare nummer två som ville >> MIN HUND