STT 1
6 STT Vecka 13 onsdag 29 mars 2017 SJUHÄRAD Från
Narvik till Sexdrega Hanna startar eget som veterinär SEXDREGA/TVÄRRED – Känslan när man löser ett problem, det är bland det roligaste. Efter utbildning i Oslo och arbete på veterinärklinik i Narvik öppnar Hanna Claesson från Tvärred veterinärklinik i Sexdrega. Hanna har utbildat sig med inriktning på häst och kommer att jobba med hund och katt på kliniken samt åker ut till hästar när det behövs. – Jag har hyrt en jättefin lokal, tidigare också en veterinärklinik som Gunilla Daleberg drivit. Hon kommer att jobba med mig två dagar i veckan. Veterinär Hanna Claesson AB heter Hannas företag. Hon är medveten om att det är en chansning. – Det kostar jättemycket att starta en klinik. Jag har 196 kvadratmeter i Sexdrega och har köpt in mycket utrustning. Det som saknas i dagsläget är en röntgen men om Hanna får kunder blir det nästa satsning. – Jag ger det ett år och ser om jag kan bygga upp en kundkrets. Om inte det här går bra får jag ta en heltidsanställning. Öppningen av kliniken skulle egentligen ha varit kommande helg, men Hannas assistent har brutit benet så öppningen skjuts fram. Men Hanna har öppet i Ulricehamn två dagar i veckan redan nu. – Jag har ett litet mottagningsrum på Yasmines Hund och Katt måndagar och onsdagar. Övriga dagar ska jag vara i Sexdrega. Varför ska man välja dig som veterinär? – Jag har massor av ny kunskap och är väldigt uppdaterad. Dessutom har jag glöden uppe och intresset och viljan att lösa problem. Vad är roligast? – Det är känslan när man faktiskt löser ett problem, när jag hittar en lösning för ett djur som varit sjukt länge. Det är väldigt givande. Också är det spännande med biologi och medicin, det finns så mycket spännande fakta. Vad är jobbigast? – Att se djur lida och inte kunna göra något, när man inte kan rädda liv, när det faktiskt inte går. Hanna säger att det är jobbigt att avliva djur men att det är nästan värre när ägaren inte är förberedd på att djuret kanske har en svår sjukdom som ger allvarlig diagnos. Och om djuret inte är försäkrat och behandling måste stoppas på grund av brist på pengar. – Det är fruktansvärt frustrerande och deprimerande. Men någonstans måste alla Hanna Claesson Född: Böne. Bor: Tvärred. Ålder: 28 år. Veterinärutbildning: Oslo i Norge Egna djur: Två grönlandshundar, en åsna, två islandshästar och en fjordhäst. Fritid: Träna, vara i naturen och läsa fantasy. sätta en gräns. Närmast kommer Hanna från fjorton månaders arbete på Narviks dyreklinik i Norge. Där arbetade hon med det mesta och hade också jour. Hon insåg hur slitsamt yrket kan vara. – Jag kommer att tala in på telefonsvarare när jag är tillgänglig. Det finns andra som har jour som distriktsveterinärer och djursjukhus. Det gäller att prioritera och inte jobba dygnet runt. Hanna säger att hon har ett jätteroligt yrke och utbildningen var väldigt rolig. – Men man inser hur slitigt det är med förhållandevis dålig lön jämfört med hur mycket man jobbar och sliter. I framtiden längtar hon efter en egen gård på landet med några hästar, det stora fritidsintresset. – Jag vill alltid lära mig nya saker och ha ett spännande och roligt jobb. Jag vill bli en jätteduktig veterinär. BOEL FERM redaktion@stthuset.com ”Roligast är känslan när man löser ett problem.” HANNA CLAESSON Hanna Claesson har en liten mottagning i djuraffären i Ulricehamn två dagar i veckan. – Jag tycker det är lite spännande med patienter som man inte riktigt vet vad det är för fel med. Här undersöker hon bondkatten Mulle som har kommit in med urinsten. FOTO: BOEL FERM ”Måste HAMBURG CARINA MIDDENDORF Socionom från Svenljunga, som bor i Tyskland sedan 1993. Där driver hon företag där hon tillsammans med kollegor undervisar svenskar i tyska, översätter och tolkar. Carina blev nyligen kulturredaktör på onlinemagasinet Magasinet SMUL som vänder sig till svenskar i utlandet. När Billy och Ivar inte räcker till Hemma i Sverige på besök, är det som om jag inte kan få nog av svensk text. Jag är omättlig och köper böcker, tidningar och går på Svenljungas bibliotek. Efter över 20 år som utlandssvensk, verkar de ränderna inte gå ur, även om det inte längre är svårt att få tag på svensk text hemma i Hamburg heller. Jag kan läsa STT och BT på nätet om jag får hemlängtan och det är möjligt att prenumerera digitalt på svenska tidningar och tidskrifter. Det är lätt att köpa e-böcker och det finns en uppsjö av bloggar på svenska. Så någon brist på svensk text, det råder inte i mitt liv, oavsett var jag befinner mig, men det är ändå ett konstigt sug som kickar in när jag besöker en svensk bokhandel ”på riktigt”. Tar mycket plats Jag har dessutom fått för mig att det är omöjligt att köpa färre än fyra – bokhandelns sommarerbjudande ”köp fyra betala tre” har grävt sig in i mitt blodomlopp och det känns som om jag glömt hämta ett barn på dagis, om jag bara skulle köpa tre. Problemet dessa böcker genererar, är att de tar över alltför stor del av boytan i radhuset där vi bor. Det finns Billy- och Ivarhyllor lite varstans men oavsett var hyllorna står, så är grundfrågan densamma: är det rimligt att låta böckerna ta så mycket plats? Måste man spara på alla dessa utlästa böcker, som man med handen på hjärtat med all sannolikhet inte kommer att läsa om? De kan knappast ses som en investering, pocketböcker genererar inte något värde ju äldre de blir. Det är ju inte direkt signerade orginalutgåvor i läderband vi pratar om i mitt fall. Slänga böcker Inget känns så b-aktigt som förra årets pocketböcker. Det skulle möjligen vara förrförra årets. Men slänga böcker, får man det? Ner i pappersinsamlingen med dem bara och låt dem återvinnas? Är det politiskt korrekt? Absolut oacceptabelt är det i alla fall att bränna böcker. ”Där man bränner böcker, bränner man människor” sa den tyske författaren Heinrich Heine redan 1821. I mitt senaste gallringsförsök kunde jag inte vara tillräckligt sträng, så där rök bara gammal kurslitteratur och romaner jag verkligen tyckte illa om. Min elegantaste lösning hitintills är att låna ut böcker och hoppas att de inte kommer tillbaka, utan träffar nya läsare istället för att samla damm med Billy. CARINA MIDDENDORF man spara på alla utlästa böcker?”