Advokaten 1
» klienter hamnar i åklagarnas besittning hänger
samman med digitaliseringen. Förr i tiden var det här ett ganska ovanligt fenomen när allt fanns i pappersform, säger Samuelson, och konstaterar att tidigare var breven antingen inlåsta på advokatkontoret, eller samlade hos klienten, med advokatbyråns namn tydligt angivet på brevpapperet. Per E. Samuelsons erfarenhet är att åklagare, polis Thomas Hertz. och advokater som regel hjälps åt att lösa problemet och ta bort sekretesskyddat material. Ofta sätter sig en av advokaterna eller en biträdande jurist tillsammans med polisen och går igenom dokumenten, för att komma fram till vad som är skyddat av advokatsekretess. – Det finns olika sätt att lösa det, men normalt sett är åklagarna observanta på att man inte får ta i beslag eller läsa information som har anförtrotts advokaten av klienten eller vice versa, anser Per E. Samuelson. Hos klienten kan detta pragmatiska samarbete lika fullt skapa en känsla av obehag. – Har de verkligen inte öppnat filerna och tittat i dem? Den känslan är inte bra, att klienter, misstänkta, går och tror sådana saker. Man ska objektivt kunna konstatera att sekretessen respekteras, säger Per E. Samuelson. STÄLLS SÄLLAN PÅ SIN SPETS Kammaråklagare Thomas Hertz på Ekobrottsmyndigheten, ansvarig åklagare i förundersökningen mot Allra, uppger att han har svårt att förstå advokaternas upprördhet. Allt material som har utlämnats är sekretessprövat, hävdar han. Allra och företagets advokater har också haft möjlighet att begära en beslagsförhandling eller att begära prövning av något av de kritiserade besluten hos en överåklagare, något som inte utnyttjats, påpekar Thomas Hertz. Det finns, enligt Hertz, inte heller något skydd för meddelanden som en advokat skickar till sin klient, utan bara för det en klient anförtror sin advokat. Visserligen finns det med största sannolikhet korrespondens mellan advokater och klienter, som alltså DETTA HAR HÄNT Den 10 oktober 2017 genomförde Ekobrottsmyndigheten, EBM, en husrannsakan i fondbolaget Allras lokaler i Stockholm. Bakgrunden var en misstanke om att företagets ledning ägnat sig åt brottsliga transaktioner 2012 och 2015–2016. Vid husrannsakan kopierades bland annat en server som innehöll stora mängder epostmeddelanden till och från Allra. Advokater från Gernandt & Danielsson, som var på plats vid husrannsakan, påpekade för den ansvarige att servern innehöll korrespondens till och från företagets advokater, meddelanden som alltså skyddas av beslagsförbudet i rättegångsbalken. Den ansvarige polisen 42 42 förklarade då att EBM har rutiner för sådant material. Bland dem som var berörda av Allraledningens påstådda brott finns Pensionsmyndigheten, eftersom Allras fonder ingått i premiepensionssystemet. Pensionsmyndigheten hade därmed rollen som målsägande i förundersökningen avseende 2012. Samtidigt planerade dock också myndigheten att föra en egen skadeståndstalan mot Allra avseende 2015/16, vilket Pensionsmyndigheten också gick ut med publikt. I slutet av november 2017 vände sig Pensionsmyndighetens ombud till EBM med en begäran att få ta del av material i förundersökningarna, däribland mejlkorrespondens. Åklagaren lånade då ut en kopia med detta material, med förbehåll för att det inte fick tas ut ifrån hårddisken, eftersom denna kunde rymma sekretesskyddade handlingar. Enligt åklagaren har materialet ännu inte lämnats tillbaka. I februari 2017 återkom Pensionsmyndigheten till EBM med en begäran att, utan förbehåll, få använda visst material som man identifierat på den utlånade hårddisken. Detta godkände åklagaren. I juni 2018 inlämnade Pensionsmyndigheten en stämnings och kvarstadsansökan mot Allra. En tid därefter uppmärksammade Allras advoADVOKATEN NR 3 • 2019 skyddas av rättegångsbalkens beslagsförbud, på den hårddisk som EBM lånat ut till Pensionsmyndighetens advokat. Men detta har inte Pensionsmyndigheten haft någon rätt att ta del av, anser Hertz. – Pensionsmyndighetens advokat fick möjlighet att bläddra och söka i materialet med förbehåll, eftersom det kan finnas sådant som är skyddat, säger han. Förbehållet, som noterats i en tjänsteanteckning av Thomas Hertz, innebär hot om straffsanktioner för den som använder materialet. Enligt anteckningen får innehållet inte tas ut från hårddisken, utan endast granskas på plats. Thomas Hertz menar att materialet är omöjligt att bläddra och kika igenom, eftersom det omfattar omkring 40 miljoner e-postmeddelanden. I stället har Pensionsmyndigheten varit hänvisad till ett indexeringsprogram där man kan göra sökningar. Thomas Hertz betonar också att hårddisken lånades ut inte till Pensionsmyndigheten, utan till dess advokat. Materialet skyddades således inte bara av straffansvaret, utan även av de förpliktelser som följer av god advokatsed. Såvitt Thomas Hertz känner till har heller inte den hårddisk som Pensionsmyndighetens advokat tagit del av innehållit något skyddat material. – Först efter mina beslut om hävande har material lämnats ut till Pensionsmyndigheten, säger Hertz. I praktiken har det förstås aldrig funnits några hinder för Pensionsmyndighetens ombud att söka i den utlånade hårddisken, som fortfarande finns hos advokatbyrån, och läsa advokatkorrespondensen. Det material som Pensionsmyndigheten senare begärde ut utan förbehåll innehöll enligt Thomas Hertz främst korrespondens mellan misstänkta sinsemellan. – Jag vet inte själv hur mycket material det finns som är skyddat, för jag får inte ens göra en sökning efter det, påpekar Thomas Hertz, som fortsätter: – Jag har självklart sett ett och annat mejl som är skyddat, och då följt rutinerna och släckt det. Thomas Hertz säger själv att advokatsekretessen och beslagsförbudet som skyddar den har en oerhört stor betydelse i rättsstaten. I praktiken ställs dock frågor