Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK för en hållbar utveckling ten me
d enskilda människor i deras strävan att, med Stjernqvists ord, ”uppnå sina mål och lösa sina livsproblem”. Hos mig hade infunnit sig en allt oftare återkommande känsla att människor nästan alltid drivs av en vilja att göra rätt. Det svåra är att veta vad som är rätt och att vinna styrkan och förmågan att hitta vägarna dit. I den sortens funderingar hade jag länge undrat över civilrättens räckvidd som kraftkälla för förverkligande av angelägna idéer, normer och visioner. Med utgångspunkt i denna enkla förförståelse påbörjade jag under 2010 en grundutbildning i rättssociologi och två år senare blev jag antagen som doktorand vid rättssociologiska institutionen i Lund. Doktorandutbildningen var långt mer krävande än jag någonsin hade föreställt mig. Att efter ett långt yrkesliv som praktiker återuppliva kontakten med akademin och dess högt ställda krav på vetenskapsteoretisk och metodologisk förankring i forskningen var plågsamt, förvirrande och samtidigt väldigt fängslande. I november 2018 kunde jag till sist disputera på min avhandling som fått titeln Empowerment and Private Law: Civil Impetus for Sustainable Development. DEN ANVÄNDBARA RÄTTEN Inför utformningen av min forskningsfråga kunde jag med betryggande visshet utgå från att frågor kring vår tids frekventa rapportering om miljöförstöring, klimatförändringar och konflikthärdar är påtagligt närvarande i väldigt många människors sinnen. Jag ville i det ljuset studera sådana delar av lagens makt (power of law) som enskilda människor kan aktivera i sin yrkesverksamhet, sin ekonomi, sina konsumtionsmönster eller sitt privatliv. I grunden för arbetet låg mitt allmänna intresse för denna användarorienterade aspekt av rätten, men i forskningen begränsade jag perADVOKATEN NR 3 • 2019 spektivet till frågan om hur en hållbar utveckling kan främjas genom människors aktiva bruk av civila rättsmedel. Så utkristalliserades frågeställningen om varför, och under vilka förutsättningar, det är möjligt för enskilda människor att använda sig av civilrätten och de mänskliga rättigheterna för att alstra kraft åt (empower) sig själva och andra, med syfte att främja social förändring i linje med normer för hållbar utveckling. Som lätt kan konstateras var även en så formulerad forskningsfråga av särdeles vidsträckt och öppet slag. Avgörande för om en undersökning skulle kunna bli meningsfull och greppbar inom tillräckligt bestämda ramar blev därför om jag skulle kunna nå en kärnpunkt, en identifierad analysenhet, i min frågeställning. Teoretiska och metodologiska frågor kom på så sätt allt närmare min vardag. Så här sökte jag mig vidare: På det teoretiska planet orienterade jag mig efter hand alltmer koncentrerat mot idéer om empowerment. Det är svårt att ge detta begrepp en bra svensk översättning, men i allt väsentligt handlar det om den process som kan utspela sig genom att människor individuellt och sinsemellan alstrar krafter som är funktionella i förhållande till ett visst syfte.8 Barbara Solomon var under 1970-talet pionjär i utvecklingen av teori och praktik av empowerment i socialt arbete.9 Begreppet har därefter överförts och utvecklats inom en rad discipliner, bland annat i form av vad som brukar kallas legal empowerment. Inom detta begrepps ramar intresserar man sig för människors möjligheter att utnyttja rättsordningen i en strävan att uppamma målinriktade krafter för något syfte som kan vara personligt betingat eller relatera till ett visst intresse, en norm eller ett specifikt ändamål. I detta perspektiv har jag inte minst fått inspiration av H. L. A. Harts modell av rätten som i stora delar en funktion av löften snarare än ett system av tvingande befallningar.10 Teoribildningen kring legal empowerment visade sig användbar i mitt sökande efter rättsliga kraftkällor så som de tagits i bruk av enskilda människor, inte bara för att gynna eget välbefinnande utan också med funktion att främja en utveckling mot mer allmängiltiga mål. Här valde jag, som en ändamålsenlig ram för mitt kunskapsintresse, de normer som återspeglas i FN:s Agenda 2030 och de 17 målen för hållbar utveckling (Sustainable Development Goals, SDGs). Normer som kan inordnas i denna kategori kallar jag SDR-normer (Norms for Sustainable Development and Resilience). ATT SÖKA PUDELNS KÄRNA Den teoretiska inramningen av min forskningsfråga gav, i förening med det kunskapsintresse som låg till grund för forskningen, vad jag behövde för att kunna komma vidare också i metodologiskt hänseende. Jag hade konstaterat, att en av källorna för skapande och återskapande av gällande rätt har sitt ursprung i skeenden vari människor format idéer om rättvisa till civilrättsliga traditioner.11 Det handlar om att processa i tvistemål (konfrontationsfallen),12 men också om sådana processer som att sluta avtal, skapa rättigheter, göra åtaganden, använda egendom, finansiera projekt etc. (konsensusfallen).13 RÄTTSSOCIOLOGIN ODLAR ETT FORSKNINGSINTRESSE SOM ÄR BREDARE ÄN DET VI FINNER INOM TRADITIONELL RÄTTSVETENSKAP. ÄMNET OMFATTAR STUDIET AV SAMSPEL MELLAN NORMATIVA STRUKTURER OCH ANDRA SAMHÄLLELIGA FUNKTIONER. DESS GRUNDTEMA ÄR NORMER. Mitt val av forskningsmetod syftade till att få syn på funktionella drivkrafter i sådana processer och göra dem tillgängliga för analys. Jag ville, sammanfattningsvis, hitta en metod som 1. passade mitt kunskapsintresse, 2. var förenlig med min förförståelse och 3. kunde fungera i förhållande till en identifierad analysenhet, forskningsfrågans kärnpunkt. För att förstå civilrättens potentiella drivkraft för SDR-normerna, ville jag studera dess roll inom empowerment-processen i det växelverkande gränssnittet mellan 8. Michelson (2018), Empowerment and Private Law s. 47. 9. Solomon (1976), Black Empowerment. 10. Hart (2012), The Concept of Law s. 43. 11. Jfr Michelson (2007) Vatten s. 29 ff. 12. a.a. s. 108 ff. 13. a.a. s. 124–163. » 47