Advokaten 1
GENERALSEKRETERAREN HAR ORDET Om brott och straff
nästa år är det 85 år sedan Nürnbergprocessen inleddes i Tyskland. Redan 1946 avkunnades domarna. Processen kan beskrivas som en vändpunkt i den moderna folkrätten. Nürnbergdomstolen införde bland annat brottet ”brott mot mänskligheten”. De resonemang som låg till grund för domslutet har starkt påverkat innehållet i bland annat Europakonventionen och FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. De kom också att utgöra embryot till utvecklingen av en internationell straffrätt och slutligen inrättandet av den internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag 2002. Romstadgan ger domstolen en allmän behörighet att åtala och döma för bland annat brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Den svenska regeringsformen har numera anpassats till de förpliktelser som följer av Romstadgan och av andra mellanfolkliga brottmålsdomstolar. vad som kännetecknar såväl nationell rätt som folkrätten är att den är regelstyrd. Reglerna vilar på moraliska föreställningar. Moral och rätt lever därigenom i viss symbios. För att åtnjuta legitimitet måste rättsregler nämligen omfattas av människors moraluppfattning och inte i första hand uppfattas endast som imperativ till medborgarna. Rätten vilar därför på en moralisk grund. Rätt och rättvisa måste gå hand i hand. Moral och rätt är dock inte samma sak. Skillnaden är att rätten vilar på vissa regler som går att genomföra och där brott mot reglerna kan sanktioneras. Detta ansvar åvilar i första hand nationalstaten, men numera i vissa fall också överstatliga organ. Som framgår av regeringsformen är Sverige bundet av en rad folkrättsliga åtaganden. Vi är bland annat medlem av Europeiska unionen och vi har tillträtt Europakonventionen för mänskliga rättigheter, som också är svensk lag. Nationell lagstiftning utgör tillsammans med konventioner och traktat ramen för själva samhällsbygget. Vissa av dessa regler är universella och har till uppgift att skydda mänskliga rättigheter såväl i fred som i krig. En rättsstat ska därutöver ge rättstrygghet åt medborgarna. När rättstryggheten eller mänskliga rättigheter åsidosätts är det statens och, i förkommande fall, mellanstatliga organisationers skyldighet att ingripa. Regeringsformen föreskriver som alla vet att Sverige är en demokrati och att den offentliga makten utövas under lagarna. Detta innebär att det saknas utrymme att frångå gällande regler utan stöd av lag. I avsaknad härav måste gällande lagstiftning följas. Det bakomliggande syftet är upprätt6 hållandet av allas likhet inför lagen. Härför krävs frånvaro av godtycke i rättstillämpningen. Detta gäller alldeles oavsett hur vidriga man än må tycka att IS-anhängare, terrorister, våldtäktsmän, narkotikalangare eller mördare må vara. Även den mest förhärdade brottsling äger nämligen komma i åtnjutande av rättsstatens skydd. Det gällde såväl den tyska statsledningen under Nürnbergprocessen som terrorister som Breivik och Akilov. När den moderata kommunstyrelsen i Staffanstorp hävdar att vi ska bortse från gällande lagstiftning finns därför skäl att reagera. Det är klokt att moderaternas partiledare tagit avstånd från påhittet att neka IS-återvändare stöd och uttalat att lagstiftning gäller också i Staffanstorp med tillägget att vill man få till stånd en förändring får man ändra lagstiftningen. Men, det räcker inte med att det finns regler tillkomna på rätt sätt. Det handlar lika mycket om innehållet i de lagar man stiftar. Det är det som skiljer ”rule of law” från det som tyskarna ägnade sig åt under trettiotalet och framåt, nämligen ”rule by law”. Nürnbergprocessen fastslog detta. den senaste tidens utveckling med många människor som begivit sig till Syrien och Irak för att ansluta sig till IS och medverka i avskyvärda brott ställer krav på politiker att vidta effektiva, ändamålsenliga och proportionerliga mått och steg. Trycket på politiker att visa beslutsamhet är mycket starkt. Lagstiftningen i form av vår grundlag, Europakonventionen och EU-stadgan sätter emellertid ramarna för vad riksdagen kan besluta. Syftet är just att förhindra att tillfälliga och starka opinioner får inflytande över lagstiftningen. Det är Lagrådets uppgift att pröva om föreslagen lagstiftning överensstämmer med överordnad lagstiftning och om det så kallade beredningskravet är uppfyllt. I flera fall har Lagrådet de senaste åren allvarligt kritiserat lagförslag och till och med avstyrkt ett antal mer eller mindre ogenomtänkta förslag som har stark folklig förankring. Vad värre är att lagstiftaren på ett närmast arrogant sätt i ett flertal fall bortsett från vad Lagrådet anfört. Lagrådets sågning av de senaste ändringarna i vapenlagen är ett sådant exempel. Hur regeringen och riksdagen ska agera vad gäller det i dagarna aktuella förslaget om kriminalisering av deltagande i terrororganisation, liksom polisens tillgång till underrättelser från Försvarets radioanstalt i samband med förundersökning, är ännu oklart. När Lagrådet, som i fallet med lagrådsremissen om deltagande i terrororganisation, fastslår att förslaget inte är förenligt med svensk grundlag, får man glädjas åt att regeringen inte försätter den svenska rättsstaten i vanrykte. den tilltagande nonchalansen mot grundläggande rättsprinciper från lagstiftarens sida och avsaknaden av framförhållning är bekymmersam. Det gäller särskilt införandet av ogenomtänkt repressiv lagstiftning. Det är inte smickrande för riksdagen att den i ett utflöde av känslor, utan analys och framförhållning, har beslutat om ingriADVOKATEN NR 3 • 2019