Nöjesnytt Växjö 1
Nöjesnytt Växjö Fiddes Nattbok
Nöjesnytt Växjö Trend
Nöjesnytt Växjö Studentliv
Nöjesnytt Växjö Notiser
Nöjesnytt Växjö Digilistan
SIONERBIORECENSIONERRECENSIONRECENSIONERRECENS TH
E MORTAL INSTRUMENTS: STAD AV SKUGGOR Med: Lily Colins, Lena Headey, Jonathan Rhys Meyers med flera Regi: Harald Zwart nnnnn Ett bra trick för att avgöra om det är en demon man har att göra med är att spela lite Bach. Om hen WE STEAL SECRETS: THE STORY OF WIKILEAKS Regi: Alex Gibney nnnnn Internet är inget bra ställe för hemligheter. Trots det finns de där i överflöd. Speciellt efter 11 septemberattackerna 2001 har mängden hemliga dokument som produceras och lagras digitalt ökat enormt. Det är en av många spännande insikter i den Oscarsbelönade dokumentärfilmaren Alex Gibneys välproducerade och mångbottnade film om Wikileaks, ett måste i höst för alla som är intresserade av den högaktuella frågan om visselblåsare. Huvudpersonen är naturligtvis organisationens fascinerande förgrundsfigur Julian Assange. Alex Gibney följer Assange kronologiskt och beskriver medryckande hur Wikileaks startar på Island och sedan når världsberömmelse genom publiceringen av videon där amerikanska militärer i en helikopterattack skjuter ner civila i Irak. Men detta är inte bara historien om hjälten Assange. Ju längre in i filmen vi kommer, desto mer kompliceras bilden. Mot slutet, speciellt efter en ordentlig genomgång av sexbrottsanklagelserna i Sverige, blir filmen direkt kritisk och målar upp en bild av en paranoid man med tveksam moral som, ironisk nog, tvingat medarbetare att skriva på tystnadsavtal. Assange-anhängare har starkt kritiserat filmen och kallar Alex Gibney för en fiende. Men förutom i en passage där han tillåter sig lite ovärdigt amatörpsyklogiserande om varför Assange skaffar många barn (han har fyra stycken med fyra olika kvinnor, tydligen) är filmen i stort nyanserad. Framförallt lyckas filmen separera det som Wikileaks faktiskt uppnådde och Julian Assange som person. Även om hans roll givetvis inte kan reduceras till en oviktig tok så finns det en poäng i att bortse från honom som individ och lyfta blicken i dessa tider av grumligt använda antiterrorlagar och galopperande inskränkningar i yttrande- och pressfrihet. En minst lika viktig huvudperson är också den högaktuelle Bradley Manning, den amerikanske militären som läckte det viktigaste materialet till Wikileaks. Filmen sätter punkt innan rättegången mot Manning, men beskriver tiden då han sitter fängslad i väntan på den och blir utsatt för tortyr. När han nu, efter den fällande domen, har bett om ursäkt "för den skada han åsamkat USA" får man efter att ha sett den här mycket sevärda filmen ont i magen på riktigt. MIRANDA SIGANDER PERCY JACKSON: MONSTERHAVET Med: Logan Lerman, Alexandra Daddario, Stanley Tucci med flera Regi: Thor Freudenthal nnnnn I den växande kategorin "helt onödig 3D" är "Percy Jackson: Monsterhavet" det senaste tillskottet. Turligt nog är den också en stark kandidat i den inte lika stora kategorin "uppföljare som är bättre än originalet". För i den första filmen om den nutida halvguden Percy Jackson, vars pappa är den grekiske havsguden Poseidon, var hela mytologin en ganska löjeväckande ursäkt för ett växa-upp-drama i ett lockande fantasyäventyr i Harry Potters kölvatten. Men den här gången är hela svärd- och sandal-prylen hanterad med mer och bättre humor där mugglarna, förlåt de vanliga dödliga, inte kan se den extra dimension som alla halvgudarna (jo, de där grekiska gudarna är, ehum, passionerade typer) har tillgång till. För Percy och hans vänner är till exempel Monsterhavet det självklara namnet på Bermudatriangeln och med deras kreditkort tar man givetvis ut drachmer ur bankomaten. I en rasande fart får så Percy ett nytt äventyr på halsen, när det gyllene skinnet behövs för att hela den trasiga skyddsbarriär som omgärdar halvgudarnas lägerskola. Hade filmen bara vågat lugna ner sig lite mer mellan varven hade jag nästan känt lite gammal hederlig "Goonies"-äventyrskänsla men det är svårt att känna lika mycket för Percy, Annabeth och de övriga som man gjorde i Steven Spielbergs klassiska film. Det är lite för plastigt, lite för lågbudget och lite för hafsigt. Men med det sagt bjuder ändå Percy Jackson på ett helt ok matinéäventyr. Och kanske är det dags att börja vänja sig vid det här gänget för en trea kommer med största sannolikhet. Vem vet, kanske är då den här mixen av tonårsfunderingar, magiska krafter och historielektion verkligen sätter sig? MIRANDA SIGANDER 80 | nöjesnytt HUR MÅNGA KRAMAR FINNS DET I VÄRLDEN Med: Per Morberg, Vanna Rosenberg, Claes Malmberg med flera Regi: Lena Koppel nnnnn Efter publiksuccén med "Hur många lingon finns det i världen" (2011) var en uppföljare om det älskvärda Glada Hudik-gänget närmast oundviklig. Och varför inte, det humanistiska budskapet om att alla förtjänar att bli sedda och respekterade oavsett hur många kromosomer de råkar vara födda med, är både sympatiskt och en bra grund i genren myspysig dramakomedi. En naiv förhoppning var att det denna gång skulle satsas mer krut på en fungerande klippning, trovärdig karaktärsutveckling och mindre på rena klyschor. I stället känns den här uppföljaren mest som en framstressad ursäkt för att smida medan järnet är varmt och resultatet är mycket ojämnt. Per Morberg spelar en medelålders deprimerad snubbe som blir hel inombords först när han lämnar sitt tomma "Kalle Anka-liv" i New York och åker hem till Sverige och möter våra utvecklingsstörda vänner. Vanna Rosenberg och Claes Malmberg repriserar sina gamla roller men de har nu helt ändrat karaktär, från syster Ratched-light och oresonligt orolig pappa, till två vardagligt mysiga typer som fastnar i en kärlekstriangel när Morbergs dekiga fotograf dyker upp och krisar på farstukvisten. Det är inget fel på deras skådespeleri men deras problem ("jag är tjock och hypokondrisk", "jag är en ensam alkis", "jag är tydligen kär i Per Morberg") inbäddat i en ständig Pripps blå-sommar är rätt tråkiga att följa. Precis som i den förra filmen är det Glada Hudik-gänget som är storyns hjärta och de som räddar det hela. Mats Melin, som vi känner igen från Ica-reklamen, och hans kompisar Bosse Östlin, Ellinore Holmer och Theresia Widarsson blir i filmen intervjuade för en fiktiv dokumentärfilm om sina liv. Det är skådespelarnas egna, personliga vittnesmål vi får se och de berättar om sina problem, drömmar, känslor och de fördomar de möts av. Där händer det något som är på riktigt och känns berörande äkta. MIRANDA SIGANDER börjar rulla oroväckande på huvudet, då vet man. Att avgöra om man har hittat nya "Twilight" är betydligt knepigare. Misslyckade försök att hitta tonårsguld har gjorts med "Beautiful creatures" och "The host". Historien om Clary Fray i "The mortal instruments" är den klart bästa kandidaten hittills. En dag försvinner hennes mamma när deras hem blir attackerat av en demon. Jo, det här är den typen av historia där hundar blir varulvar och småsura grannar visar sig vara häxor. Och där lite vältajmat Bach-klinkande kan betyda liv eller död för en demon. New York är en kuliss för en annan värld, en stad av skuggor, där kampen mot gott och ont ständigt förs. Clary inser något chockartat att hon är en så kallad skuggjägare, en som har änglalika gåvor. Hon är inte ensam och tillsammans med ett gäng unga (och heta) skuggjägare tvingas hon rycka ut i enormt actionladdade strider i jakt på en ödesdiger bägare. Tack och lov är Clary mer en tuff Buffy än en menlös Bella. Tempot är högt, och det strösslas med föräldrauppgörelser och olyckliga förälskelser, sympatiskt nog även en homosexuell sådan. Själva storyn hänger ihop rätt löst och fokus ligger snarare på snitsiga effekter än karaktärsfördjupning men det flyter ändå på trots en del oklara hopp. Det största frågetecknet är varför skuggjägarna ser ut som ett gäng övertända goter på bondage-klubb. En uppföljare är redan på gång och jag ser gärna mer av Clary och hennes vänner. Huruvida filmen är bättre eller sämre än den bästsäljande boken av Cassandra Clare kan jag inte svara på. Klart är däremot att ungdomsskildringar nu för tiden vimlar av tjejer och killar som visar sig vara speciella, utvalda med dolda öden och egenskaper som plötsligt uppenbarar sig. Att bara vara en helt vanlig mugglare, mondän eller människa framstår som nästan straffbart trist. MIRANDA SIGANDER
Nöjesnytt Växjö Serier