Advokaten 1
Advokatdagarna störning – Detta är i sig något od
elat bra, sa Lernestedt, som dock har vissa farhågor. En sådan hänger samman med att det finns en utbredd förväntan att om tillräknelighet återinförs som ett krav för ansvar så är alla problem lösta, legitimitetsproblem och andra, rörande psykiskt avvikande lagöverträdare och ansvarsreglerna. – Det är fel, menar jag. Ett återinförande av ett tillräknelighetskrav för ansvar bör snarare ses som en minimiförutsättning för att vi ska kunna handskas bra med psykiska avvikelser i ansvarsfrågor, sa Lernestedt som betonade att det finns många, sinsemellan mycket olika tillstånd, tillfälliga eller permanenta, som i princip kan vara relevanta för de ”vanliga” ansvarsfrågorna. Det är endast en relativt liten grupp personer som kommer att kunna bli bedömd som otillräknelig. – Men alla de som lider av allvarliga psykiska störningar, men inte så allvarliga att de blir otillräkneliga, och de som inte lider av psykiska störningar BETÄNKANDE (SOU 2012:17) Därmed blir straffansvar uteslutet för gärningar som har begåtts under en kvalificerad psykisk störning eller motsvarande tillfällig sinnesförvirring. I Sverige har – sedan brottsbalken infördes – psykiska störningar beaktats vid domstolens påföljdsbestämning i stället för vid bedömningen av straffansvaret. Utredningen föreslår att tre nya former av rättspsykiatriska bedömningar ska införas, bland annat ett läkarutlåtande om gärningsmannens tillräknelighet. Psykiskt störda lagöverträdare som döms till ansvar för brott ska få sin påföljd bestämd enligt vanliga bestämmelser. Rättspsykiatrisk vård avskaffas som påföljd. • Särskilda skyddsåtgärder införs. Det innebär att människor som har en hög återfallsrisk ska kunna vara fortsatt inlåsta. Det kallas idag särskild utskrivningsprövning. Förutsättningarna för de särskilda skyddsåtgärderna är att det ska finnas en gärning där det inte är ett lindrigare straff än sex månader och en påtaglig risk för återfall i brott och det ska vara fråga om allvarliga brott. men som ändå kan ha någon form av avvikande tillstånd vid gärningstillfället, dem har vi kvar att handskas med i ”det vanliga”, alldeles oavsett om vi får ett tillräknelighetskrav för ansvar eller ej, sa Lernestedt. Marianne Kristiansson, adj. professor i rättspsykiatri vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet och verksamhetschef vid Rättsmedicinalverkets rättspsykiatriska avdelning i Stockholm, deltog som expert i Psykiatrilagsutredningen. Kristiansson inriktade sig på att tala om den nuvarande lagstiftningen på området. – Sverige är oerhört avvikande i det här avseendet (som saknar ett otillräknelighetsrekvisit) sedan brottsbalken kom i mitten på 1960talet. Dessförinnan liknade vi mer världen i övrigt då hade vi nämligen ett otillräknelighetskoncept. Ändå ska vi ha varit avvikande dessförinnan eftersom vi hade rysligt många otillräkneliga per år i Sverige, sa Kristiansson som berättade att man märker en viss förändring som Marianne Kristiansson. handlar om de fall där domstolarna, eller parterna önskar att RMV utreder hur det är ställt med förmågorna: insikt och handlingskontroll, oavsett om det finns en allvarlig psykisk störning hos den tilltalade eller ej. – Om vi får tydliga frågor försöker vi besvara dem. Det är det viktigt att tänka på hur man ska formulera de här frågorna, sa hon tillade att förutom allvarliga psykiska störningar kan det handla om att få belyst märkliga förvirringstillstånd eller extrema stresstillstånd. En annan grupp förutom den med som enligt psykiatriska störningar, Kristiansson, också behandlas rätt så speciellt i Sverige, är de förståndshandikappade. I princip ska de aldrig dömas till rättspsykiatrisk vård såvida det inte finns andra tydliga störningar eller att det är en extremt svår utvecklingstörning. Enligt Kristianson riskerar de som är lätt eller medelmåttligt eller utvecklingsstörda, men som inte har en allvarlig psykisk störning att falla mellan stolarna. – En liten grupp av de personerna har tveklöst en ganska betydande nedsättning av förmågan att ta ansvar för sitt handlande. Men det är inte någon som frågar efter att få det bedömt. Oftast blir det så i vårt system att man hänger upp det här på allvarlig psykisk störning och sedan tar det stopp, konstaterade Kristiansson. n Förhandlingsteknik för jurister – Johan Lagerbielke. en självinsikt om den egna kulturella bakgrunden. Och sedan alla andras. Under föredraget på Advokatdagarna beskrev han bland annat bilden av svenskarna utomlands. – Jag visste ingenting om svenskarna när jag kom hit, absolut ingenting. Jag visste bara att Advokaten Nr 9 • 2013 de söp ihjäl sig, hade sex överallt och var kommunister. Nu när jag har bott här i ett antal år så vet jag att ett av de här påståendena är sant. Colin Moon berättade också att svenskar har sängkläder med sig i bilen när de åker på middagsbjudningar ifall de inte lyckas bestämma vem som ska köra hem och vem ska dricka vin. Han förklarade att på svenska konferenser har man namnbrickor för att komma ihåg vad man själv heter. Och att vi älskar möten så mycket att vi till och med har förmöten för att diskutera vad vi ska diskutera på det riktiga mötet. n Colin Moon. 23