Advokaten 1
Fokus Den svåra balansakten » Clara Hellner Gumpe
rt. eller behöver de kompletteras eller förändras? De intervjuade advokaterna tycker att nuvarande regler är tydliga och bra, men när det gäller behovet av ytterligare riktlinjer går åsikterna isär och LVU-reglerna får kritik. – Jag tycker att det är ett glapp i LVU-lagstiftningen att man kan förordnas både som offentligt biträde och ställföreträdare. Det är ett systemfel att vi riskerar att hamna i motstående intressen, säger Sophie Palmgren Paulsson. Hon tycker att man borde fundera på om det finns någon fördel med att förordna en god man för barnet i LVU-målet som ersätter ställföreträdaren och som advokaten kan förhålla sig till. – Det finns en parallell i den lagstiftningen, engelska säger ”Men specialkunskap är svårt så pass komplicerad och svår att man inte kan hitta några bättre regler för de här situationerna än de som finns. – Det här är ett äkta advokatdilemma och med det menar jag att det kan bli fel hur man än gör. Jag tycker i grund och botten att våra regler är bra, men de kan inte lösa alla situationer som kan uppkomma. I slutändan blir det ju en omdömesfråga hur man ska hantera varje enskild situation, säger hon. Jan Karlsson tror inte heller på att få eftersom det är stora individuella variationer mellan människor även hon. De har en sådan reglering när det gäller psykiskt sjuka. Frågan är om det ska vara en advokat som förordnas som god man eftersom du då är bunden av våra vägledande regler och regleringen i rättegångsbalken. Möjligen skulle det vara någon som inte är advokat och som har en utbildning och dokumenterad erfarenhet av arbete med barn och ungdomar, möjligen en socialsekreterare. – Frågan om en god man aktualiseras också i brottmål. En god man som inte är advokat skulle kunna vara en lösning på de närmast olösliga advokatetiska konflikter, som kan uppstå särskilt i brottmål, till exempel i mål som Quick-rättegången, säger Anne Ramberg. NYA RIKTLINJER Sophie Palmgren Paulsson tror att det kan behövas vissa riktlinjer när advokater har klienter med psykiska störningar, låg ålder, psykisk funktionsnedsättning eller missbruk. – Jag tror att det kan finnas behov av riktlinjer i någon form, säger hon. Men jag tror det är svårt att författa detaljerade riktlinjer eftersom inget ärende är det andra likt. Jag tror framför allt på kommunikation med klienten för att tala om hur man ser på saker och ting. Sedan får man laga efter läge efter det, använda sitt goda omdöme och stödet i våra etiska regler. Lena Frånstedt Lofalk tror att den här verkligheten är ABA:S RIKTLINJER 1. Advokaten ska så långt det går ha en normal klientrelation. 34 2. Advokaten får vidta åtgärder om klienten kan skadas. 3. Advokaten får bryta klientsekretessen i fall 2. när de har samma diagnos.” Clara Hellner Gumpert specialregler. – Vi får hålla oss till de allmänna reglerna och sedan får advokatens goda omdöme och förmåga att förmedla sig med sin klient avgöra vilken riktning och vilka steg man tar. Jag tror aldrig man kan skriva ner det i ett regelverk. Jag tror också det skulle vara olyckligt om vi hade särskilda regler för vissa klienter, säger han. KRAV PÅ SPECIALKUNSKAP Anna Kaldals krav på speciell utbildning för advokater som ska hantera den här typen av svaga klienter möter blandade reaktioner. – Kunskap hos en person som företräder en annan är naturligtvis en fördel, säger Jan Karlsson. Men man ska komma ihåg att försvararens uppgift är att lotsa klienten vidare i rättssystemet och se till att det blir en rättvis rättegång. Det primära är inte att man ska kunna förstå alla medicinska turer kring klientens hälsa. Men för förståelsen av klienten är det säkert viktigt att veta lite mer om sjukdomstillståndet psykiska störningar. Clara Hellner Gumpert är också lite tveksam till specialkunskap. – Jag kan stå bakom att alla advokater bör ha kunskap om att de ofta möter människor som har olika psykiska funktionsnedsättningar, och att tröskeln bör vara låg att skaffa sig extra kunskap i det enskilda fallet, till exempel genom att prata med någon som känner klienten. Advokater bör också ha en grundläggande kunskap om vad en psykiatrisk diagnos innebär. Men specialkunskap är svårt att få eftersom det är stora individuella variationer mellan människor även när de har samma diagnos, säger hon. n Advokaten Nr 4 • 2014