Advokaten 1
Debatt Advokaterna Camilla Wikland och Lars Melin
i Högsta domstolen i det unika Nordmalingsmålet. måste bedrivas. Vi nämner tre sådana särdrag. 1. En så lång rättegång kräver att man kan hantera uppkommande frågor om kontinuitet när det gällde de jurister som är inblandade. Under åren deltog flera jurister i arbetet varav en samisk. Och när det var dags för huvudförhandling i tingsrätten hade vi blivit ett samspelt ombudspar som litade på varandra. Ingen av oss behövde därför vara i detalj insatt i hela målet. 2. Målet var i hög grad ryckigt till sin natur. Saken kunde gå i ide under månader för att explodera i veckor av aktivitet. Och förberedelser för, och genomförande av, huvudförhandlingarna krävde perioder av ”arbete dygnets alla vakna timmar”. 3. Eftersom målet med tiden kom att bli minst sagt vidlyftigt blev akten därefter. I målets slutskede fick vi ordna ett litet krypin där upp mot etthundra pärmar trängdes med flyttkartonger med bandinspelningar av informanter, knippen med kartrullar, travar av böcker, tidskrifter och kopierat material. Och annat. Hur hitta i akten? Vilket material skulle tas med till en förberedelse eller till en huvudförhandling? Till huvudförAdvokaten Nr 4 • 2014 handlingarna sändes paket i förväg med delar av akten medan vi släpade med oss ett par resväskor med det ”absolut viktigaste”. BEVIS OCH UTREDNINGAR. Men hur kunde akten bli så stor, kan man fråga sig. Och svaret är att det var en följd av att markägarnas talan i grunden var en negativ fastställelsetalan. Alltså: Markägarna kunde sätta hela det samiska kollektivets rätt till renbete i fråga genom att stämma och påstå att samerna saknade den rätten på de omstämda fastigheterna. En sådan talan skulle kunna anhängiggöras på ett enda A 4-papper. Därefter åvilade i princip den fulla bevisbördan – och därmed målets oöverblickbara utredningsmöjligheter – samebyarna som svarandeparter. Detta innebär att Nordmalingsmålet först och främst, före de rent juridiska aspekterna, blev ett omfattande historiskt och kulturhistoriskt utredningsprojekt. Med oss ombud som arbetsledare, kan man säga. Utredningen hade tre ben. Det handlade om det arkeologiska materialet, de generella historiska kunskaperna om samerna i Sverige och att i alla möjliga arkiv finna de många, många men ack så väl undanstoppade och ibland svårtolkade små notiserna om samisk närvaro på Nordmalingstrakten. Framstående forskare engagerades under hela processen för detta arbete. De utkast och utlåtanden som de tog fram granskades och vi lämnade synpunkter på det vidare arbetet. Men en sak betonade vi ständigt. Deras arbete måste vara vetenskapligt fullödigt och deras slutsatser självständiga. Historikerna kunde därför forska med akademisk glädje. Och deras resultat i princip stå pall under motpartsombudens korsförhör. Under processens första år var uppfattningen den att de arkeologiska rönen skulle få långt större betydelse än domstolarna sannolikt till slut gav dem. De historiska förhållandena kom att utgöra utredningens centrala del. Men de många beläggen för samisk närvaro i skilda arkiv fick med tiden allt större betydelse i målet. Småningom resulterade den i flera år pågående arkivforskningen i ett tätt skrivet utlåtande med många detaljer, berättande inledningar, utvikningar och fotnoter som till bristningsgränsen fyllde en A 4-pärm. Dispositionen var inte självklar och Vi insåg tidigt att vi måste sätta oss in i de samiska förhållandena, och då särskilt rennäringens villkor. » 37