Advokaten 1
Debatt Representanter för Vapstens, Rans och Umby
ns samebyar utanför HD. Samisk dräktprakt. » framställningen var inte utan brister. Under ett par års tid utbytte partsombuden mångordiga åsikter om utlåtandet. Vid huvudförhandlingen i tingsrätten tog det lång tid för oss att föredra handlingen för rätten. Markägarombuden korsförhörde så arkivforskaren under två hela förhandlingsdagar. Under målets senare skede hade vi också kontakter med Gränsdragningskommissionen, främst utredningens sekreterare. Och flera av de poänger vi kunde ta under rättegången bekräftades genom Gränsdragningskommissionens arbete. RÄTTSUTREDNINGEN. Naturligtvis satte vi oss in i vad svensk rätt i alla dess uttryck sa om renbetesrätten före och under rättegången. Men här är inte utrymme för att beskriva det arbetet. Och varje advokat med ett knepigt ärende torde arbeta på motsvarande sätt, kanske med undantag av att vi försökte utvinna stöd för samernas sak även ur bestämmelserna om urminnes hävd i gamla jordabalken i 1734 års lag. Någonstans i akten finns, för att nu bara nämna ett exempel, en mångsidig PM om ordet ”trakt”. PRESENTATIONEN. Det har nog redan stått klart att 38 Nordmalingsmålets volym krävde mycket av oss när det gällde skriftlig och muntlig framställning av sakomständigheter, stödfakta och rättsliga tankegångar. Vi fann skäl lägga särskild möda på själva föredragningstekniken. Vi tog på flera sätt hjälp av datateknik för våra presentationer. Vi delade också upp alla längre muntliga framställningar i korta avsnitt som vi redogjorde för växelvis. Utan minsta sidovördnad kan vår presentation av samernas sak i tingsrätten, hovrätten och HD ses som en generalrepetition, en premiär och en väl inövad föreställning. Så väl kände vi småningom ärendets detaljer och så samspelta var vi till slut. När det gällde vår framställningsteknik fann vi efter de långa passen i tingsrätten skäl vässa vår förmåga, kanske främst för att få så god uppmärksamhet som möjligt. Vi justerade våra underlag för sakframställningar och slutanföranden. Vi finslipade vårt datorstöd. Och vi förbättrade vår teknik inför huvudförhandlingen i hovrätten tillsammans med en retoriker. En högst viktig del av rättegångarna var vår inledande framställning av stödfakta, alltså omständigheter utanför själva saken som var viktiga för målets kontext men som vi var rädda rätten kunde sakna kunskaper om. Det rörde sig till exempel om den samiska kulturen, renens särart som djur, det moderna samhällets påverkan, renskötseln i våra dagar, klimatets och vädrets betydelse för renskötseln och mycket, mycket annat. Man kan säga att vår flera förhandlingsdagar långa framställning var ett slags seminarium i samisk kultur. FÖRHÅLLANDET MELLAN AKTÖRERNA I RÄTTEGÅNGEN. När det nu gått rätt lång tid efter rättegången vill vi gärna först framhålla att parter och ombud blev mycket väl bemötta i domstolarna. Partsombudens uppfattningar om hur förhandlingsveckorna skulle läggas upp, och liknande, beaktades i regel eller jämkades samman. Stämningen i rättssalen var nästan alltid god. I hovrätten bidrog domstolens initiativ att bjuda parter, ombud och vittnen på kaffe med en ostfralla efter morgonens första pass, till den goda atmosfären. Förhållandet mellan parter och ombud var mera komplicerat. Mellan markägarna och samerna upplevde vi först i tingsrätten en butter, ja, ibland nästan fientlig stämning som dock blev bättre efterhand. Man höll sig mest på sin egen kant. Vi upplevde också att parterna ogillade när Advokaten Nr 4 • 2014