Advokaten 1
Debatt Advokaten 3/2014. lika stor omfattning som
duktiga och engagerade försvarsadvokater. Det är inte givet att man har en ovillkorlig rätt att vara med på listorna till den dag man dör. systemet med ”rättvisa” listor har redan gett effekter. Flera åklagare som jag pratat med har sagt att efter det att systemet med ”rättvisa” listor införts har flera jurister som inte varit lämpliga för uppdraget förordnats som särskild företrädare för barn. Jag pratade med en erfaren kollega som var försvarare i ett narkotikamål där straffvärdet låg på kanske sju års fängelse för samtliga tilltalade. En av försvararna, sannolikt med begränsad erfarenhet av brottmål, pläderade energiskt för skyddstillsyn. bestämmelserna i 12 kap 5 § rb om avvisande av ombud tillämpas ytterst sällan och då bara i extremfall. Normalt ointresse, brist på engagemang och okunskap räcker inte för att bli avvisad som ombud. Med ett system med mer ”flexibla” listor sorterades sådana advokater bort i större utsträckning och de fick färre uppdrag. Nu sker ingen prövning alls förutom i de största målen. Alla som är med på en lista förordnas i tur och ordning oberoende av skicklighet, lämplighet, personliga egenskaper, gaggighet etc. Det sker vad jag känner till ingen prövning av vilka som bör få vara med på listan över till exempel särskild företrädare för barn. Det sker heller ingen löpande prövning av om en advokat eller biträdande jurist bör plockas bort från någon eller alla lisAdvokaten Nr 4 • 2014 tor som han är uppsatt på. Med transparenta listor blir ett bortplockande från en lista nästintill att likställa med att avvisa någon som ombud. Ett sådant förfarande måste ske öppet och är förmodligen svårt att motivera utifrån allmän lättja eller olämplighet för den typen av uppdrag. Jag är självfallet medveten om att nyblivna advokater måste få lov att begå misstag och att det är nödvändigt att förhållandevis ofta utföra försvararuppdrag för att bli en duktig försvarare. Min kritik riktar inte in sig på nybörjarmisstag. Det jag talar för är att den som förordnas exempelvis som försvarare bör vara någorlunda insatt i målet, ha kännedom om påföljdssystemet, känna till hur en brottmålsprocess går till och vid behov vara aktiv genom att åtminstone försöka plädera väl och ställa relevanta frågor. Uppfyller man inte de kraven bör man enligt min uppfattning inte förordnas som försvarare även om man är uppsatt på en lista. jag har ingen bra lösning men anser att fler uppdrag borde fördelas utifrån lämplighet/skicklighet. Jag menar att i mål med häktade bör någon domare tillfrågas om det är advokaten som står på tur som skall förordnas eller om det finns skäl att frångå listan. Jag tror att det borde krävas något mer än en advokattitel eller anställning på en advokatbyrå för att bli uppsatt på en lista; kanske genomgångna kurser inom området, visat intresse, rekommendation från försvararkollegiet eller någon annan form av urval. Alla advokater kan inte allt. Det borde vara möjligt att specialisera sig inom vissa områden. Skulle man till exempel välja att vara med enbart på listan över målsägandebiträden eller offentliga försvarare skulle man kunna få fler uppdrag inom det området än om man var med på alla listorna. det förekommer listor inom andra områden, till exempel vid Migrationsverket, och listor över konkursförvaltare. Skillnaden är att det krävs viss kunskap eller lämplighet för att komma med på dessa listor. Migrationsverket kräver dokumenterad erfarenhet eller genomgångna kurser inom området för att man skall bli uppsatt på deras biträdeslista. Ett biträde som missköter sig antecknas och alltför många noteringar leder sannolikt till att biträdet inte tilldelas fler uppdrag. Jag vet inte exakt vad som krävs för att komma med på listan över konkursförvaltare men föreställer mig att det ställs ganska höga krav på erfarenhet, skicklighet, kontorsorganisation etc. Skulle varje advokat som ville få lov att sätta upp sig på listan över konkursförvaltare, och tilldelas viss andel av konkurserna, skulle det leda till fullständig katastrof. Motsvarande katastrof inträffar regelbundet i till exempel brottmålen när man tillämpar ett system där nästan alla ”fria” uppdrag tilldelas advokater i tur och ordning utifrån en lista. Mikael Niklasson Advokat Helsingborg 45 Systemet med ”rättvisa” och transparenta listor har den fördelen att alla som vill får en del av kakan och fördelningen kan kontrolleras. Debatt Ett väl utfört jobb gör ”listan” ointressant Många advokater klagar på att de inte får tillräckligt många försvararuppdrag från domstolarna via den så kallade listan. Frågan är om advokaterna har rätt fokus när det gäller detta? Ska advokaten förvänta sig att ”få” uppdrag eller finns något som advokaten kan göra för att ”skaffa” sig uppdrag på egen hand? De frågorna ställer sig Bengt-Olov Horn, rådman, före detta advokat. E fter drygt 17 år på advokatbyrå har jag nu under några år haft förmånen att delta i rättegångar från ett annat perspektiv än försvararens; nämligen som domare. Under dessa senare år har jag noterat ett fenomen bland många av mina före detta kollegor som jag inte var fullt medveten om under min tid som advokat: det mer eller mindre subtila klagandet på att inte få tillräckligt många försvararuppdrag via domstolens ”lista”. Låt mig göra klart att mitt nya jobb inte har förändrat min syn på de ekonomiska förhållanden som en brottmålsadvokat lever under. Jag anser fortfarande att timkostnadsnormen är oförskämt låg (i den frågan har Advokatsamfundet uppenbarligen misslyckats) och att den så kallade brottmålstaxan, med ersättning utifrån huvudförhandlingens längd, i de flesta fall är en ren förlustaffär för försvararen. Även i övrigt finns ett regelverk och en praxis som försvårar för en försvarare att arbeta på ett sätt som borde gagna rättssäkerheten och samhället i stort. Trots detta anser jag nu, liksom tidigare, att försvararuppdragen inte finns till för att hålla advokater försörjda. Utgångspunkten måste vara att den tilltalade har rätt att få en försvarare som med nit och omsorg tar till vara hans eller hennes intressen. En bra försvarare bör också vara intresserad av straffrätt samt angelägen Advokaten Nr 3 • 2014 om att ta hand om sin klient på bästa möjliga sätt; kanske till och med visa lite intresse för klienten som person? En advokat som tar försvararuppdrag endast för att kunna tjäna lite extra pengar och fylla ut tiden som inte går åt till andra, måhända för advokaten mer intressanta, uppdrag har dåliga förutsättningar för att bli en duktig försvarare. DEBATTÖR Bengt-Olov Horn är före detta advokat och numera rådman vid Hudiksvalls tingsrätt. På advokatbyrån arbetade han under drygt 17 år, i början med allmän praktik men de sista 8–9 åren huvudsakligen med brottmål. tyvärr ser jag alltför ofta försvarare som uppenbarligen inte är inlästa på den relevanta straffrättsliga materian, inte har förberett klienten på vilka frågor som kan tänkas komma upp vid huvudförhandlingen och verkar vara generellt ointresserade av klienten så snart kostnadsräkningen har lämnats in. Detta gäller såväl ”vanliga” försvarare som en del ”stjärnadvokater”. Det torde vara en väl känd hemlighet inom rättsväsendet att många av de allra skickligaste försvararna aldrig någonsin har suttit i någon morgonsoffa i TV. Kanske skulle de inte heller tacka ja till detta om de blev inbjudna. Det som ”stjärnadvokaterna” dock är bra på är att skapa en efterfrågan på sina tjänster. En sådan efterfrågan kan även mer publikt anonyma försvarare åstadkomma utan att för den skull tvingas göra reklam för sig själv i media. Noteras ska att om inte försvararen är genuint intresserad av klientens sak, det vill säga om man låtsas bry sig för att skapa efterfrågan, kommer detta obönhörligen att avslöjas. Receptet för framgång är enkelt och jag tar mig friheten att anmoda de försvarare som är missnöjda med antalet inkomna uppdrag att följa dessa enkla riktlinjer: 1. Sköt de uppdrag, även mindre och enkla, som ändå kommer in på det sätt som krävs enligt rättegångsbalken och Advokatsamfundets etiska regler. 2. Bry dig om klienten och visa honom eller henne detta. 3. Var påläst och förbered klienten ordentligt inför huvudförhandlingen. 4. Kosta på dig att till och från hjälpa klienten med frågor som du kanske inte kan få betalt för. 5. Kosta på dig ett samtal eller e-postmeddelande efter att domen vunnit laga kraft; kanske bara för att fråga hur läget är. om en försvarare bemödar sig att arbeta på detta sätt kommer klienten att känna att förvararen faktiskt gör så gott han eller hon kan. Härigenom skapas ett underlag för ytterligare uppdrag som ingen reklamkampanj kan matcha. Brottmålsklientelet umgås ju ofta och ganska snabbt sprider sig uppgifter om vilken försvarare som är bra och vilken som inte är det. Förmår en försvarare visa den sanna bilden av sig själv som kunnig, engagerad och intresserad av klientens väl och ve kommer detta att resultera i att han eller hon i allt större utsträckning blir begärd. Härigenom kommer ”listan” att få allt mindre betydelse och kanske till och med till slut vara helt ointressant. Bengt-Olov Horn Rådman, före detta advokat Receptet för framgång är enkelt och jag tar mig friheten att anmoda de försvarare som är missnöjda med antalet inkomna uppdrag att följa dessa enkla riktlinjer. KOMMENTAR: En transparent användning av listorna efterlyses – vänd! 45