Advokaten 1
Debatt Advokat Sven Unger skriver ett öppet brev
till Justitieombudsmannen. Öppet brev till JO Hej JO, Några obetydliga funderingar om några inte fullt så obetydliga kvardröjande konstitutionella ofullkomligheter Sammanfattning: Jag föreslår att JO överväger att inspirera riksdagen att avhjälpa en brist i lagstiftningen, nämligen den bristen att vissa myndigheter är både polis och åklagare och domare. 1. Vi har fortfarande i Sverige arrangemanget att en myndighet skriver regler för hur medborgaren skall uppföra sig; och samma myndighet utreder sedan om medborgaren har brutit mot dessa regler; och samma myndighet åtalar sedan medborgaren, och samma myndighet dömer sedan medborgaren (gissa hur det går?). Detta är ingen bra ordning. Eller rättare sagt: det är ingen bra oordning. 2. 3. 46 När det gäller hantering av mål om ”klassiska” brott enligt strafflag och brottsbalk har vi sedan lång tid tillbaka (åtminstone sedan 1942 års rättegångsbalk trädde i kraft 1948) tillämpat ordningen att riksdagen skriver lagarna, en oberoende domstol dömer, och inför den domstolen uppträder åklagaren och den åtalade som två jämbördiga parter. Vad jag vet är alla (vettiga) människor överens om att detta är en klok ordning, och jag tror inte att jag behöver här närmare prisa dess förträfflighet. Det har under andra hälften av 1900-talet dessutom gått därhän att även vissa för medborgarna betydelsefulla förvaltningsrättsliga ärenden har kommit under oberoende domstols prövning. Den utvecklingen har visserligen varit försiktig; eller mer brutalt uttryckt: den har varit långsam. Och den långsamheten har inte saknat inslag av en till misstro gränsande tveksamhet. Den tveksamheten kan i sin tur bero på att många i vår lagstiftande församling, och även många utanför denna församling verkande tempeltjänare vid rättens altare, har varit uppfostrade i den skola som säger att svenska myndigheter är objektiva. Eftersom myndigheten är objektiv och således före sitt beslut väger in – fullt balanserat – även den enskilde medborgarens intressen; ja, då behövs naturligtvis inte någon oberoende domstol som dömer mellan staten och medborgarna. Allt är redan ordnat till det bästa. 4. Lika lätt som det är att bli rörd av den ljusa människosyn som bär upp detta resonemang, lika svårt är det att blunda för att verkligheten ser ut som den gör. Och verkligheten är ju den att det finns en risk att en statstjänsteman, som kanske verkat hela sitt yrkesliv i statens tjänst, och haft till uppgift att energiskt tillvarata statens intressen, det finns en risk att denna person som utreder och finner att en medborgare gjort fel och som därför åtalar medborgaren, det finns en risk Advokaten Nr 4 • 2014