Advokaten 1
Debatt » Statsråd skall (i regeringen) styra rike
t, och inte springa runt och gläfsa som några någon särskild tanke åt vem det är som författar de regler som snärjer honom. Men min bild är dock att de som har varit verksamma länge i rättsväsendet har gjort erfarenheten att kvaliteten i rättskipningen höjs om man håller regelskrivandet avskilt från aktörerna i rättssalen, alltså parterna och domaren. 9. Men. Det viktiga är alltså att polis/åklagare inte också är domare. Vad som behöver göras är således följande. I alla ärenden där den enskilde (person eller företag) kan drabbas av ett straff (oavsett om straffet kallas böter eller ”avgift” eller ”tillägg” eller något annat) skall prövningen redan i en första omgång ske i domstol. 10. 11. 48 Nu kan någon invända: ja, men det går ju redan idag att få en domstolsprövning. Myndighetens beslut kan ju överklagas. Jo, visst är det så. Men för den enskilde är det ofta för sent. Att få ett myndighetsbeslut om kraftiga böter kan vara förödande för den personliga situationen för individer, och för företag i förhållande till kunder och anställda. Massmedias dom bygger nästan alltid på avgörandet i första omgången. (Om massmedia ens väntar så länge.) Det är då en klen tröst att det går att få en ändring i domstol i en ofta avlägsen framtid. Det finns f.ö. inget bärande skäl varför den enskilde inte skulle få en korrekt domstolsprövning redan från början. Man skall vidare ha i åtanke att när en tillsynsmyndighet också har dömande uppgifter, detta påverkar umgänget mellan myndigheten och föremålen för tillsynen på ett negativt sätt. Det finns en risk att den otvungna frimodighet som bör prägla ett företags umgänge med tillsynsmyndigheten kan något dämpas av det faktum att tillsynsmyndigheten har makten att bestraffa sin samtalspartner. Det låter kanske tråkigt. Det är tråkigt. Men mänskligt. (Både hos företaget och tillsynsmyndigheten.) 12. Om man befriar myndigheter från de här dömande uppgifterna, har man dessutom löst ett annat problem som finns idag; nämligen att den myndighet som dömt den enskilde, senare blir den enskildes motpart i nästa instans. För de flesta vore det en närmast bisarr tanke att en rådman i tingsrätten senare skulle uppträda som motpart till den överklagande parten när saken prövas i hovrätten. Men motsvarande arrangemang har vi idag när en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut. Hur känns det för en enskild att bli dömd av en som man vet blir ens motpart i nästa instans? Och hur känns det för den tjänsteman som skall döma? Hur nyanserad och balanserad blir man i beslutsskälen om man vet att man skall uppträda som motpart mot den som överklagar beslutet? 13. 14. 15. Nå, men, frågar någon bekymrat: blir det inte dyrare det här, om vi ändrar? Kort svar: Nej. Långt svar: Nej, varför skulle det bli dyrare? Nu har jag framfört mitt ärende till JO. Men för att inte onödigtvis förkorta min framställning, vill jag delge JO några reflektioner som illustrerar de problem jag påtalat. Den offentliga makten skall utövas under lagarna. I detta ligger bl.a. att det offentliga (genom sina representanter) inte skall ta enskilda medborgare i örat annat än i de former som är föreskrivna för iörontagande, såsom i rättegångsbalken och andra författningar om mål och ärenden då enskildas uppträdande prövas. Advokaten Nr 4 • 2014