Advokaten 1
Debatt slags mediala länsmän som skriver enskilda
bybor på näsan hur de skall uppföra sig. I de formerna ligger att det utförs en hyggligt omsorgsfull utredning, i vilken ingår att den berörde får komma till tals. Prövningen utmynnar sedan i en dom eller beslut i skriftlig form. Dessa regler följs av alla domare i domstolarna. Vi har aldrig sett exempel på att t.ex. en rådman stiger ut på torget och förkunnar för den samlade menigheten att bara polis och åklagare tar sin uppgift på allvar och släpar den där fähunden X inför tinget så skall rådmannen se till att X får ett lika kännbart som välförtjänt straff. Det vore otänkbart. Det bör emellertid inte stanna vid att ingen enskild skall dömas utan föreskriven utredning och i föreskriven form. Inte heller skall någon enskild fördömas av de offentligas representanter, utanför de föreskrivna formerna, och inte heller tillrättavisas. Det passar sig inte att t.ex. en riksdagsledamot tillhåller enskilda att de skall klä sig mer vårdat (hur befogat ett sådant påpekande än vore) eller att de skall gå i kyrkan oftare på söndagar. Det offentligas representanter – t.ex. riksdagsledamöter, statsråd, statstjänstemän – har en maktposition, och den skall inte användas mot enskilda annat än i föreskrivna former. Jag har heller aldrig erfarit att en riksdagsledamot viftat med pekpinnar mot enskilda och anvisat hur de bör uppföra sig. Däremot har vi nu ett statsråd som har synpunkter på hur enskilda företag (helt lagligt) förfogar över sin vinst, och vi har ett annat statsråd som predikar för enskilda företag vilka löner de skall betala (eller inte betala) till sina anställda. Det är ett oskick. Statsråd skall (i regeringen) styra riket, och inte springa runt och gläfsa som några slags mediala länsmän som skriver enskilda bybor på näsan hur de skall uppföra sig. Nu omfattas ju inte statsråd av JO:s tillsyn, men jag nämner det här som en bakgrund. Advokaten Nr 4 • 2014 Kopia till: Statsrådet Anders Borg Statsrådet Peter Norman Finansinspektionen Konkurrensverket Skatteverket 49 Statsrådens ovana (i detta avseende) tycks sprida sig. Och statstjänstemän verkar ha fått för sig att eftersom statsråden i oordnade former tillrättavisar enskilda, så får väl statstjänstemän också göra så. Så sker nu av och till. Och så får vi se hur vissa myndigheter till uppgifterna att vara regelförfattare, och polis, och åklagare, och domare, lägger även uppgiften att vara opinionsbildare. Jag tror att det finns fler medborgare än jag som känner en till rysning gränsande oentusiasm inför denna arbetsanhopning. Jag skall inte gå in närmare på detta, eftersom min avsikt med denna skrivelse inte är att JO skall ingripa mot enskilda försumliga tjänstemän (hur välgörande det än vore), utan min avsikt är att JO skall överväga att ta initiativ till att avhjälpa brister i lagstiftningen. Men om JO skulle vara intresserad av exempel på den här typen av uttalanden, tror jag de med lätthet kan tas fram genom att JO frågar på några tillsynsmyndigheter. Där finns personer som, förmodligen med stolthet i rösten, kan berätta om hur de dådkraftigt ingripit med kraftfulla uttalanden för att förebygga missdåd hos enskilda företag; för tids vinnande utan föregående sedvanlig utredning eller hörande med det berörda företaget (JO förstår, man vet ju ändå vad de där företagen kommer att säga). 16. Så: In med domstolsdomaren! Med vårhälsningar Sven Unger