Nordens Tidning 1
Debatt Uppgörelsen stöttades och kompletterades s
edan av Sipiläs regering med bl a en mindre justering av skatterna. Uppgörelsen med denna “interna devalvering” – ökad arbetstid utan ersättning – ansågs dock även inom arbetarrörelsen vara ett pris värt att betala för att förhindra ännu större försämringar av löntagarnas villkor. Men I spåren av uppgörelsen fick särskilt populistiska SannFin se hur deras stöd bland finska folket nära nog halverades. Och särskilt så bland de tidigare arbetarväljare som i bl a Kymmedalen (lite av en S-vagga) gått över till SannFin men nu i besvikelse började återvända till S (SDP ledd av fackmannen Antti Rinne) och delvis också Vänsterförbundet. SannFin-ledaren, utrikesminister Timo Soini – en slug politisk strateg – började se om sitt hus och bestämde så under början av 2017 att avgå till sommaren. Två SannFin-politiker konkurrerar om uppdraget. Den ena är kulturministern (stöttas av Soini själv) Sampo Terho, knapp favorit före den mera oborstade Europaparlamentarikern Jussi Halla-aho. Skulle Terho förlora mot Halla-aho så skulle innebära att det krympande sannfinländarna tar ett rejält steg i en mer rå högerpopulistisk och klarare främlingsfientlig riktning. Halla-aho tillhör nämligen den patriotiska organisationen Suomen Sisu, som i sitt principprogram anser att ”olika folkslag inte avsiktligt får blandas”. Nuvarande SannFin-ledaren, utrikesminister Soini tillhör inte alls den sidan av partiet och så heller inte kulturminister Terho. Oavsett hur det går, lär SannFin inte återkomma i nästa regering efter riksdagsvalet i april 2019. Kanske blir det en s k rödmylleregering – koalition mellan socialdemokraterna och centern plus något mindre parti- då? Eller möjligen någon annan blocköverskridande regeringsbas – som så ofta är fallet i Finland. I takt med sannfinländarnas tillbakagång har de rödgröna partierna vuxit i stöd, gått framåt, Socialdemokraterna har – efter en skakig början – stegvis tagit sin upp ur tidigare svacka och är nu ikapp Centern och skulle möjligen också kunna bli landets största parti vid nästa riksdagsval 2019. Men också De gröna (starkt framåt i kommunvalet 2017) och i mindre grad även Vänsterförbundet har på senare tid fått ett ökat stöd i opinionen. Samtidigt har arbetslösheten börjat sjunka från en hög nivå och den ekonomiska tillväxten äntligen börjat ta fart. Det 100-årsfirande Finland – formellt den 6 december – kan fira med stolthet och förtjänar få ett grattis av grannen Sverige. rOBerT BJörkenwall, FrilanSJOurnaliST, uTredare, FörFaTTare Till Bl a en Tidigare BOk OM Finland Skrala kunskaper om grannlandet Finland det är inte ofta jag skäms som svensk. Men nu gör jag det! Har noga gått igenom en gedigen undersökning gjord av Novus om vad vi svenskar vet om grannlandet Finland – ett grannland som i år firar sin 100åriga självständighet. 12 procent av de tillfrågade i åldern 20 till 79 år i stockholm och Jönköping svarar rätt på att det var 1917. Några gissar att Finland blev självständigt på 1600talet och några först 1945. en av fem tillfrågade känner till att landet är tvåspråkigt. drygt hälften av de tillfrågade svarar att de har liten kunskap eller ingen kunskap alls om Finland. osäkerheten i kunskap är stor om finlandssvenskar. hur är det möjligt att kunskaperna är så begränsade? Finland är ett land, som i mer än 600 år varit del av vårt rike fram till förlusten av Finland 1809 till ryska imperiet. vågar säga att Finland är det grannland som vi har mest utbyte med på alla plan och som vi har mycket att lära oss av bl a inom utbildningspolitiken. lika förvånande är det att novus-undersökningen rönt så lite uppmärksamhet i svenska media. Finskspråkiga redaktioner som Sisu radio och uutiset har däremot gjort det. i undersökningen framträder dumma stereotyper av Finland med knivar och koskenkorva som exempel, säger Finlandsinstitutets direktör i Stockholm anders eriksson och finlandssvenska tankesmedjan Magmas chef nils erik Forsgård i en kommentar. Finlandsinstitutet och Magma har beställt undersökningen. Beror denna okunnighet på svensk självgodhet eller ren nonchalans? Svårt att veta faktiskt. Mest tror jag att okunnigheten dikteras av dåliga historiekunskaper från skolan. vet att historieprofessor dick harrison här håller med. Finlands ambassad och inte minst Finlandsinstitutet kan säkert dra lärdomar från undersökningen i arbetet med att förmedla kunskaper om Finland till oss svenskar. det vore en överdrift säga att svenska media ägnar Finland särskild stor uppmärksamhet. Finland har en handfull utrikeskorrespondenter i Stockholm. Sveriges radio och ekot har Thella Jonsson i helsingfors. Men hon ska också täcka de tre baltiska länderna och Polen. Sveriges Television har hasse Svens, som också bevakar Baltikum. dn har Philip Teir som medarbetare. övriga svenska tidningar brukar förlita sig på medarbetare på hufvudstadsbladet. Men nog borde det kunna vara mer uppmärksamhet kring Finland – särskilt ett år då landet firar 100 år av självständighet. den bild av Finland som träder fram i novus-undersökningen är till en början enkel, då kunskapen är så låg, så diffus och i många fall gammalmodig och grå. Men längre fram i undersökningen ändras bilden. Från att ha varit ett land som ligger efter i utvecklingen och som skuggas av sin historia förvandlas det till ett ljusare, modernare och mer progressivt Finland – ett land som man tror finns och som man gärna vill lära sig mer om. vidare framkommer i undersökningen att många upplever en viss distans och avlägsenhet när Finland kommer på tal. även de som har släktband till Finland upplever att relationen till Finland ligger en nära om hjärtat men att kunskaperna inte är tillräckliga och relationen inte är fullt aktuell. Till det negativa hör att många tillfrågade spontant tänker på Finland och våld (skolskjutningar), ”stökiga” Finlandsfärjor, för generösa vapenlagar, alkoholkonsumtion och språkbarriären. Men visst finns ljuspunkter i undersökningen som kommentaren av en tillfrågad: Finland är för mig en envis gammal gubbe. Stolt. kraftig. ”Jag vet nog hur saker och ting ska vara”. den unga finländaren är utforskande, lite mer nyfiken på att lära sig nya saker, att utforska världen. Framåtanda. har sisun i sig”. konsulten Jessica åkerström på novus skriver i en slutkommentar att kunskapen om Finland är låg. På grund av detta anar vi att den aktuella bilden av Finland präglas av fördomar och osäkerhet även om det under ytan finns mer moderna och positiva associationer och nyfikenhet. i grunden, skriver Jessica åkerström, tycks svenskar ha en positiv inställning till Finland, vilket i sin tur talar för god potential att bättre kunna framhäva Finland och därmed utveckla kunskapen och uppfattningarna om Finland. BerTil JOBeuS nordens tidning nr 3 | 2017 25