Advokaten 1
samma byrå företräder olika budgivare i en contro
lled auction, förutsatt samtycke och informationsbarriärer. Jörgen Durban sa att han ibland har hört sägas att det bara handlar om ”stålar och girighet” som skulle ligga bakom resonemanget om att införa en dispens eller ett undantag i de etiska reglerna. Det stämmer inte, menade han. – Linklaters är en mycket lönsam byrå och det inte bara på grund av deras tekniska skicklighet och deras förmåga att anpassa sig, utan i allra högsta grad på grund av hela firmans (och då är endast 4 % av byrån belägen i Sverige) värderingar, oberoende, lojalitet och mod, sa Jörgen Durban och tillade att han är som delägare i byrån skyldig att se till rörelsens utveckling. – Om man anser det vara girighet får man väl tycka det. Varför skall man då tilllåta detta? Det gäller endast dessa kontrollerade auktioner som är just kontrollerade, inga andra typer av ärenden. Det handlar om klienter som vet vad de gör. Informationsbarriärer ställer krav på firmans storlek, infrastruktur, ledarskap samt att de verksamma på byrån vet vilka värderingar som gäller för verksamheten, sa Durban som sa att han vet vem hans klient är och vilka byråns klienter är. – Om man tror att man inte kan vara lojal mot klienten så tackar man nej till uppdraget. Advokaten låter sig inte köras över av klienten eftersom man är oberoende, slog han fast och tillade att han inte trodde att den här möjligheten skulle förstöra kårens rykte. – Vi vet att detta fungerar i USA, England och Tyskland, att det inte inneburit att advokaternas anseende trätts förnär. Möjligheten bör införas, sa Durban som uppmanade styrelsen att tillåta detta under de förutsättningar som lagts fram. Bo Ahlenius, Glimstedt, anknöt till vad Björn Riese sagt tidigare och sa: – Det är viktigt att understryka att reglerna är våra egna. Advokaterna äger frågan vad god advokatsed är. Advokaterna har själva sagt att man vill ha ett striktare regelverk än vad lagstiftaren kräver. Det är viktigt att regelverket behandlas med respekt för de begränsningar som god advokatsed innebär. Reglerna är till för att ge klienten privilegier jämfört med om de vänder sig till icke-advokat. Detta innebär å andra sidan att advokaterna frivilligt underkastar sig vissa begränsningar i hur de arbetar för att kunna ge klienterna detta privilegium. Det ger en dynamik att arbeta i två dimensioner, de juridiska lösningarna förpackade i god advokatsed. Det ligger vissa pedagogiska problem i att för utomstående förklara hur man kan göra undantag när man är osäker i vems intresse man gör det. Claes Peyron, Advokataktiebolaget Claes Peyron, ansåg att det var svårt att följa debatten och vad som menas med motionen. – Innebär det ett förbud för styrelsen att kunna lämna dispens i enskilda fall då styrelsen bedömer att det skulle kunna fungera? Om det är så ställde han sig inte bakom motionen, annars gjorde han det. – Det är inte bra att införa en dispensmöjlighet för en så liten sak. När man nu petar i samtyckesreglerna, varför skall man då särreglera just denna speciella fråga. Varför inte låta styrelsen från fall till fall säga att nu har byrån nått målet, dispens beviljas. Varför skall det krävas en speciell regel? Controlled auctions är rätt nytt, man kan inte veta hur länge det kommer att finnas kvar. Claes Peyron sa sig inte imponeras av Jörgen Durbans argument ”att alla andra får”. Det finns även många länder som förbjuder detta, förklarade Peyron. Claes Lundblad, Roschier, konstaterade att de flesta har nog redan bildat sig en uppfattning. – Det finns två problem. Det första är hyggligt lätt, det handlar om en principfråga. Det andra är politiskt och det är svårare, sa Lundblad som menade att vad gäller det principiella hade han svårt att förstå att en byrå skall ha två klienter med skilda uppdragsintressen. – Det måste urholka ”musketörsprincipen” och det är ett stort, farligt steg. Det har antytts att styrelsens uttalande år 2004 var något nytt, men det var endast en bekräftelse av vad som gällt redan tidigare. Samtyckesproblematiken tas för lättvindigt. Visst förstår en stor klient vad den samtycker till. Det kan kanske för en sofistikerad klient vara möjligt att acceptera en samtyckeslösning. Annorlunda kan klientens efterhandsbedömning möjligen bli när konkurrenten, som företräds av samma byrå, får affären. För övrigt: Hur ska man dela upp klienterna i de som anses samtyckesmyndiga och de som inte är det? Ska byrån säga till klient X att den klienten inte vet vad de gör och att dess samtycke därför inte gills? Och hur skall man behandla villkorade samtycken? En klient kan till exempel kräva att byrån i ett senare skede frånträder uppdraget för en konkurrent. Detta är en styggelse och ett steg mot att urholka förtroendet för kåren. Ett steg i fel riktning. Den svåra frågan är om det trots detta finns vägande politiska skäl till ett undantag, skäl att skapa en gräddfil för vissa advokater? Advokater möter alltid smärtsamma situationer där de tvingas säga nej till uppdrag. Man kan med fog fråga varför controlled auctions är så speciella? Hur skall man göra med till exempel offentlig upphandling om man går med på detta? Det blir svårt att bibehålla logiken. Det finns självklart ekonomiska intressen i detta, de stora byråerna och de mellanstora står mot varandra. Men det finns även många advokater som inte berörs ekonomiskt av frågan men som ändå har starka åsikter i densamma. Kan man då ha starka byråer i Sverige utan undantaget? Ja, de finns ju redan så det går tydligen bra. Jag ifrågasätter uppfattningen att det inte skulle gå bra att ha stora byråer. Det finns för övrigt ett motstånd mot en förändring i nu aktuell riktning även hos professionella aktörer på transaktionsområdet. – Alla tycker inte att denna möjlighet skulle vara något bra. Det är en splittrad bild, sa Lundblad som tyckte att det starkaste argumentet för honom är det komADVOKATEN NR 6 • 2008 19 »