Advokaten 1
advokatsamfundet GENERALSEKRETERARE / ANNE RAMBER
G Den nödvändiga och komplicerade I en demokrati har en fri press en central funktion i sin roll att granska rättsväsendet, andra myndigheter, regering och riksdag. Såväl lagstiftarens som rättsväsendets legitimitet är beroende av att en kritisk, saklig och kompetent rapportering äger rum. Detta ställer krav inte bara på media utan också på de aktörer som skall granskas. M Medierna liksom den offentligt finansierade brottmålsjuridiken är idag en ekonomisk krisbransch. Konkurrensen från gratistidningar och kommersiella tv-kanaler är stark. Detta medför problem för den traditionella tidningsbranschen. Det leder till att redaktionerna också på de större dagstidningarna skärs ned. Besparingsivern bidrar till en allt ytligare rapportering och analys av rättsliga frågor. Jag tror att denna resursbrist kan vara en av orsakerna till att det tog så lång tid för lejonparten av medierna att reagera på lagförslagen om utökad signalspaning, dessa undermåliga lagstiftningsprodukter som, under närmast farsartade och för riksdagen förnedrande former, med hårfin majoritet röstats igenom av de folkvalda. Under sommaren har man, med stigande förundran, kunnat följa lagstiftarens fortsatta hantering av FRA-frågan och mediernas rapportering i ämnet. Utvecklingen har mycket tydligt visat hur viktig mediernas roll är när det gäller granskningen av lagstiftningsprocessen. Vad handläggningen av FRA-frågan, utöver själva sakfrågan, så tydligt visat är den bristande insikt och integritet som kommit att prägla i vart fall delar av riksdagsarbetet. Hanteringen borde i flera hänseenden kunna utgöra en källa till inspiration för den sittande grundlagsutredningen. Många frågor har aktualiserats. Frågan om personval, reglerna om kvittning, beredningskravet, kvaliteten i lagstiftningsarbetet, utökat grundlagsskydd för integritet samt den eviga frågan om borttagande av uppenbarhetsrekvisitet och införandet av en författningsdomstol, bara för att nämna några exempel. Medierna spelar en viktig roll inte bara som rapportörer och granskare utan också, vilket är tydligt i FRA-frågan, som påtryckare i enskilda frågor. En i det närmaste enig journalistkår med ledarskribenter från alla politiska läger analyserade och kritiserade FRA:s utökade mandat. Mediernas dom var hård. Mediernas påverkan på lagstiftningsprocessen är inget nytt. Nytt var emellertid den så kallade bloggosfärens samordnade attack och genomslag. Inflytandet från denna nya demokratiska plattform för det fria ordet har sannolikt på allvar kommit för att stanna. Därmed förändras det politiska spelet. En sådan utveckling ställer krav på riksdagens ledamöter att våga stå upp när tabloidpressen förklädd till folkdomstol kräver hårdare straff, lättare beviskrav eller något annat som för ögonblicket är populistiskt gångbart och därmed bidrar till ökad försäljningsvolym. Men det krävs även att politikerna inser att det inte alltid räcker med partiuppgörelser för att få igenom ny lagstiftning som inte är förenlig med den allmänna opinionens rättskänsla. FRA-frågan visar också på vikten av att vissa grundläggande värden ges en status ovan dagspolitiken. Det är bland annat till skydd för tillfälliga politiska opinioner som vi har en grundlag och konventioner till stöd för mänskliga rättigheter. Den bak4 ADVOKATEN NR 6 • 2008