Nöjesnytt Växjö 1
LINN SANDSTRÖM Från svensk juniormästare i pingis
till proffsboxare i Australien. Växjötjejen Linn Sandström har gjort en lång resa – både bildligt och bokstavligt talat – och nu satsar hon stenhårt på att bli världsmästare. Linn Sandström må vara född i Brasilien och adopterad när hon bara var sju veckor gammal, men hon är uppvuxen i Växjö och ser sig som hundra procent svensk. För vissa kanske namnet eller ansiktet redan är bekant och det kan bero på att hon under några år jobbade som event- och marknadskoordinator på Växjö City. De som är intresserade av pingis känner känner till henne som spelare på elitnivå, med både ett Junior SM-guld i dubbel och vinst i Riks Topp Tolv i bagaget. Men just nu håller Linn på att göra sig ett namn på andra sidan jordklotet i en helt annan sport, nämligen boxning, där hon nyligen gjorde debut som proffs. Sedan fyra år tillbaka bor hon tillsammans med sin man i Australiens mest folkrika stad Sydney, och hon befinner sig, naturligtvis på sin boxningsklubb när Nöjesnytt når henne. –Jag lever typ här på klubben. Jag bor tio sekunder härifrån och är här från sju på morgonen till sju på kvällen varje dag, säger hon och skrattar. Bakgrunden till att Linn överhuvudtaget befinner sig i Australien säger ganska mycket om Linns karaktär, ska det visa sig. –Allting gick sin gilla gång hemma i Växjö, men både jag och min man, som jobbade med programmering, kände att vi behövde en ny utmaning. Han ville till en stor stad på grund av jobbet och jag ville till ett varmt land, så vi kom fram till att Australien och Sydney skulle passa (skratt). Vi gjorde egentligen ingen research innan, vi bara sade upp lägenheten, sålde alla våra grejer, packade och flyttade från en dag till en annan i stort sett. Nu är vi acklimatiserade och har permanent uppehållstillstånd, så det har fungerat bra. Att det har fungerat bra är något av en underdrift. Ganska snart efter att paret kommit tillrätta i sin nya hemstad kände Linn, återigen, att hon behövde en ny utmaning. Det skulle slumpa sig så att man höll på att starta upp en boxningsklubb i byggnaden där de bodde. Och Linn, trogen sin karaktär, knallade helt sonika in och sa att hon ville börja boxas. –När jag kommer in på klubben är det bara killar där. En av dem, som senare skulle visa sig vara en av världens fem bästa i sin viktklass, kommer fram till mig, granskar mig uppifrån och ner och säger ”you wanna be a boxer? You’ll never be a boxer!”, haha! Men det fanns en tränare där, Tony, som är italienare, som tog mig under sina vingars beskydd. Jag är ju van vid att vara elitidrottare så jag tog med mig det in i boxningen och tränade hårdare än många andra. Tony såg min vilja och min talang och har stått vid min sida hela tiden. Han har till och med slängt ut killar från klubben som varit avundsjuka på de framgångar vi tjejer haft. Framgången kom ganska omgående för Linn, inte minst för att hon – kanske tack vare sina studier i marknadsföring – såg värdet i att synas på egna villkor och använda sociala medier till sin fördel. –När jag började boxas började jag lägga ut en massa på sociala medier, mest för att dokumentera min resa. Men jag fick omgående en massa sponsorer – jag signade med Adidas, jag har gjort billboards i Sydney, jag har varit i Barcelona för en photoshoot med det svenska sportmärket Casall och jag har precis skrivit kontrakt med Monster Energy. Folk inom branschen här har inte jobbat på det sättet och de var helt häpna. Om du går in på min Instagram ser du bara bilder på mig när jag boxas, och så har det sett ut från dag ett. Det har betalat sig, men det har också genererat extremt mycket avundsjuka. Det är baksidan av att vara så öppen, men jag har också fått så mycket positiv respons. Många av de mest kända boxarna i världen följer mig på Insta, och när jag och Tony gjorde en träningsvideo häromdagen fick den över 200 000 visningar på bara några dagar. Det är jäkligt kul att kunna vara ansiktet utåt för kvinnlig boxning här. Innebär det att du såg boxningen som en karriärmöjlighet ganska snabbt? –Ja, det gjorde jag, framför allt eftersom jag gjorde framsteg extremt snabbt. Jag har aldrig sagt att jag inte dyker upp till en träning, jag är alltid på plats och gör det jag ska göra. Vi har varit i Vietnam och fajtats, och när jag hade gått tre matcher fajtades jag mot nummer tre i världen, som hade över 300 matcher i ryggen. Och det var inför 10 000 människor. Jag har varit på träningsläger på Filipinerna och i USA, så jag har fått resa runt en hel med boxningen och då har jag ändå inte varit inom sporten särskilt längre. Ser du det som ett karaktärsdrag, att du inte kan stå emot en utmaning när du ser en? –Ja, men så är det verkligen. På sätt och vis var det ju en ren tillfällighet att det blev just boxning, samtidigt som jag tror att det aldrig hade blivit pingis igen, eller badminton. Jag tror att jag behövde något extremt. Det var så kul och så utmanande och ibland vet man ju inte vad man söker förrän man har det. Jag skulle fortfarande kunna gå upp och spela en pingismatch, men det är inte det som driver mig längre. Jag älskar det här och kommer fortsätta att ge allt så länge jag kan. Jag gör det här enbart för min egen skull och mitt mål är att bli världsmästare och det tror jag att det kommer att bli. Det kanske är en långsökt koppling mellan pingis och boxning, men i båda sporterna handlar det ju mycket om koordination och god reaktionsförmåga. Har du haft någon nytta av din bakgrund inom pingisen? –Det har jag definitivt, av just de skäl du nämner. Det som var svårt att vänja sig av med till en början var att när man vunnit en boll i pingis, så vill man gärna fira lite. Det hinner man inte riktigt med i boxning, då får man på käften (skratt). För att boxas krävs det inte bara en enorm fysik, utan också ett ganska speciellt psyke, kan man tänka? –Det är en sport som kräver extremt mycket av en, både fysiskt och psykiskt, helt klart. Man får hantera mycket skit, ärligt talat. När jag signade med Adidas åkte jag på en gala med öppen sparring och då var många av tjejerna där helt öppet var ute efter att skada mig. De använde armbågar och allt de kunde komma åt med för att märka mig. Det är så mycket politik och mentalt spel i den här sporten så det är rent löjligt. Jag vill faktiskt inte ens att det ska stå i tidningen alla grejer som hänt mig. Det känns som om jag skulle kunna ha min egen realityserie bara baserat på det (skratt). Så det finns inget systerskap inom kvinnlig boxning, menar du? –Jo,men det gör det faktiskt också. Vi är några tjejer som är bra kompisar som verkligen stöttar varandra. Men det finns också en stor stolthet mellan coacherna och de olika klubbarna. Exempelvis förbjöd min bästa kompis coach henne från att komma till vår klubb för att hjälpa mig, av ren prestige. Men hon gjorde det ändå, för henne var det självklart. Så visst finns det ett systerskap, men det är också extremt hård konkurrens och mycket avundsjuka. Vad är den största utmaningen just nu? –Att hela tiden fortsätta framåt. Vissa dagar är skittuffa. Jag har en coach som förväntar sig dubbelt så mycket av mig som av andra. Men jag har också extremt höga krav på mig själv. Men jag ljuger inte om jag säger att jag får hundratals meddelanden varje dag av killar och tjejer som säger att jag inspirerar dem, att de följt min resa från start och det är värt det när man vet att man gör något positivt för andra. Och du hymlar inte med att ditt mål är att bli världsmästare? –Självklart är det målet! Jag fick möjligheten att göra min proffsdebut i Queensland, på näst största showen i världen i år. I vanliga fall ska det inte finnas en chans på jorden att för det första en tjej, för det andra en debutant, ska få ställa upp där. Men jag har alltid sagt till min coach att den dagen jag blir professionell fighter vill jag signa med just den promotor som anordnade den här galan. Jag har haft kontinuerlig kontakt med honom och han kontaktade oss och erbjöd oss en plats. Det var många australiensiska tjejer som blev väldigt avundsjuka på det. Men jag har alltid varit den jag är, aldrig varit kaxig eller elak mot någon och det är jag väldigt stolt över. Vad är en rimlig tidsplan för att Linn Sandström ska bli världsmästare i boxning? –Corona ställer ju till det så det är svårt att säga, men realistiskt är i alla fall en titelmatch inom tio . Det gäller bara att allting runt omkring fungerar som det ska och att man sköter sig. Den exponering jag fick på den här galan var galet bra och det gäller att ta tillvara på det. Jag har ett fantastiskt team runt mig och jag vet hur jag ska agera för att det ska bli verklighet. Jag har växt så enormt mycket på ett personligt plan sedan jag började boxas. Det är ett ganska hårt klimat och det har hänt så mycket som jag aldrig upplevt tidigare. Det är på allvar på ett för mig nytt sätt, men det är också därför jag satsar allt. Vi har ju haft några bra svenska boxare, och jag har haft lite kontakt med Mikaela Laurén. Överlag har kvinnlig boxning aldrig varit bättre eller större än den är nu. Det är en bra tid att vara kvinnlig boxare. I TEXT: OLA KARLSSON FOTO: ADRIAN PEHRSSON