Sten Omslag
Sten Innehåll
Sten Ordföranden har ordet
Sten Kort & gott
Sten Stenbrottet – Bokalyckan
Sten Intervju – Christer Kjellén
Sten Projekt – Mästerhuset
Sten Projekt – Max IV
Sten Projekt – Ture No. 8
Sten Porträttet – Petter Hauffman PORTRÄTTET PETT
ER HAUFFMAN Alltid på väg starkt engagemang kostar. TEXT PETTER EKLUND FOTO ANNA RUT FRIDHOLM E n stad är en organism. Sten, teknik, elektronik och männi skor, och på något vis måste den fungera. Landskapsarkitekten Petter Hauffman är en av dem som försöker. Han vill få staden och människorna att mötas på bättre sätt, i nya sfärer och passager. Hans yrkesbana är vindlande, från cowboydrömmar till landskapsnörd, krögare, internetpionjär och experimentell landskapsarkitekt. Uppdragen har haglat under åren. De senaste har varit glansfulla. Tillsammans med Gert Wingårdh och Ingegerd Råman vann Petter Hauffman förra året tävlingen om konsthallen Liljevalchs nya tillbyggnad, ett prestigeprojekt i känslig kulturmiljö. Hans kontor Combine fick också Sienapriset för Brovaktarparken i Stockholm. Sedan något år är Hauffman anställd på Wingårdh Arkitekter i Stockholm med uppgift att sjösätta en avdelning för landskapsarkitektur. Hans intresse är människorna i staden och landskapen, att försöka få dem att fungera tillsammans. – Om man ska säga något om arkitektur så ska den ju göra så att alla mår bra och känner sig delaktiga i den miljö de bor och jobbar i, en stad, ett land, en värld. Det gäller att försöka ta hand om de demokratiska värdena, minska arkitekturens brutalitet, funderar han och tar en snabb cigg. Vi sneddar över Katarinavägen där Wingårdhkontoret ligger, i glashuset mot vattnet nära Slussen, detta infekterade 24 stadshjärta vars öde han har engagerat sig kraftigt i. Folk och trafik strömmar ner över funkislösningen som fungerar märkvärdigt väl än i dag, åttio år efter invigningen. Hela Stockholm tycks fungera i dag. Sommarvärmen ligger laddad i asfalt och trottoarer och blandas med bussarnas avgaser och hungriga steg kring lunch. Semestrarna är slut, en miljon cappuccino är urdruckna och allt är lite mer effektivt. Vi stannar och kikar upp mot den svarta klippan, ut sprängd i början av förra seklet, som om en jättekniv hade skurit genom strandberget. Väggen har drag av obönhörlig fjällbrant, med sparad rå natursten för att imponera på oss, som en riddarborg. Väldiga avsatser har sprängts ut och sedan murats till två trappor som veckar sig uppöver mot Klevgränd. Mästerverket kallas Harald Lindbergs trappor. – Det är just sådant här man vill hålla på med, men så fort det kommer hantverk med i bilden, då tycker byggherrarna att det blir ett osäkerhetsmoment, säger Hauffman och leder stegen mot Gondolen och en försenad lunch. Sådana här massiva upplevelser borde man skaffa sig lite oftare: titta på klippor, se ålderdomlig stenkonst för att kalibrera sinnena, känna nivån av yrkeskunnande hos nu döda arbetare och ingenjörer. Från Gondolen ser vi ut över Petter Hauffmans plats på jorden: Söder. – Jag har alltid bott här, lekt på Slussen.
Sten Projekt – Almentorget
Sten Projekt – Nationalmuseum
Sten Stenpriset 2015 – FInalisterna
Sten Krönikan – Pål Svensson om Fiolen min
Sten Stallebrottet
Sten Natursteinboken/Microbas
Sten Fråga Kurt & Kai
Sten Marknaden
Sten Medlemsförteckning Sveriges Stenindustriförb
und