WE 1
PROFIL | 1:2017 DANICA KRAGIC JENSFELT Aktuell En
av Sveriges ledande robotforskare. Leder Centrum för autonoma system, Kungliga Tekniska Högskolans forskningscentrum inom robotik. Ålder 46 år. Yrke Professor i datologi och vice skolchef för Skolan för datavetenskap och kommunikation vid Kungliga Tekniska Högskolan. Forskar i datorseende och robotik. Övriga engagemang Ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin, Ingenjörsvetenskapsakademin och Sveriges unga akademi. Sitter i styrelsen för Institutet för Framtidsstudier och i Wallenbergstiftelsernas ägarbolag FAM. Bor Lägenhet i centrala Stockholm. Familj Gift med Patric Jensfelt, också forskare vid KTH, och de har två barn tillsammans. Fritidsintressen Resor och sy kläder. Hur självstyrande blir framtidens robotar? »Det vi idag vet är att maskinerna kommer att kunna ta hänsyn till mer data, hitta relationer mellan data snabbare och bättre än vad vi människor kan. Maskiner kommer också att kunna utveckla sin interaktion med människor. Men en dator eller maskin kommer fortfarande bara vara ett verktyg. En hammare är fortfarande en hammare. Den ska användas av människan för att göra något som hammare är bra för. En grupp maskiner kan resonera tillsammans med människor kring resultat, men det är viktigt att inte blint förlita sig bara till denna maskin. Det kanske blir så i framtiden att vi människor helt vågar basera våra resonemang på och blint tro på våra intelligenta maskiner.« Vilka råd vill du ge de företag som idag står inför beslut om att investera i ökad automatisering och digitalisering? »För det första är det viktigt att man inte är rädd för teknologin, utan att man omfamnar den och försöker ha en positiv inställning. Hur kan vi använda oss av teknologin för att förenkla våra jobb? Det är det första steget. Det andra är att varje företag måste ha initiativtagare och ett ledarskap, som inte heller är rädda för teknologin, men inte tar det steget förrän det har utbildat sig och vet vad de vill uppnå med förändringen och hur denna ska genomföras. Det förväntas att ledningen kan förmedla varför förändringen är nödvändig mot kunderna och internt. Men det är inte ledningen som i slutändan ska implementera förändringen - det är de anställda. Därför är det viktigt att få dem med sig och skapa förtroende. Det gäller att få dem att förstå att först blir det svårare innan det blir lättare. Här är det oerhört viktigt att ha tillgång till en person eller grupp som förmedlar nödvändigheten av förändringen, visar på målet, liksom de dåliga och de bra scenarierna, så att alla innan vet vilka risker de tar.« 27