WE 1
1:2017 | UTBLICK google Så skapar Sök på Google M
ed sitt Projekt Aristoteles lyckades Google med hjälp av statistik och data mejsla ut fem variabler, som i praktiken styr en grupps och dess medlemmars beteenden och indirekt dess effektivitet. Google konstaterade också att den absolut viktigaste variabeln är psykologisk trygghet och att bristande samverkan och svag självkänsla sätter hinder i vägen för kreativt tänkande och banbrytande innovationer. Dessa nya kunskaper har väglett det framsynta företaget när de nu bygger sina framtida arbetsplatser. TEXT: LENNART PEHRSON FOTO: ALAN JENSEN Någon gång händer det att även Silicon Valleys ledande IT-företag finner att data inte ger svar på alla frågor, att en algoritm inte kan lösa alla problem, att komplicerade matematiska strukturer får ge vika för ett begrepp som »psykologisk 30 trygghet« och som kan vara svårare att fånga i en formel. När Google, ständigt på jakt efter att förbättra den egna organisationens produktivitet, bestämde sig för att ta reda på hur företagets anställda skulle kunna samverka bättre och arbeta mer effektivt i grupper, så blev resultatet i alla fall inte det väntade. Julia Rozovsky, en av de forskare som ledde Googles interna projekt, medger att det var många som blev överraskade av hur fel de hade tänkt: »När vi skulle ta reda på hur den perfekta gruppen sätts samman visste vi i och för sig inte vad vi skulle komma fram till, men vi utgick från att lösningen skulle vara algoritmisk till sin natur. Inom Google älskar vi trots allt våra algoritmer.« Viktigast var psykologisk trygghet Så för att få reda på hur verksamheten i en alltmer digitaliserad arbetsmiljö skulle kunna bli ännu mer produktiv gjorde Googles forskare som de brukar. De gick igenom mängder av data som samlats in. Hundratatals anställda intervjuades och ett stort antal grupper på Googles kontor runtom i världen granskades ingående. Det fanns en förvissning om att det skulle gå att urskilja givna mönster, som skulle göra det lättare att utifrån klara regler sätta samman anställda i rätta kombinationer. Ett problem skulle lösas av dess eget dream team. Men de förväntade mönstren infann sig inte, hur mycket data som än samlades in. Enligt Julia Rozovsky visade det sig till slut att det inte har så stor betydelse vilka individer som ingår i en grupp. Det finns inga skäl att samla ett antal av företagets »superstjärnor«, de med mest erfarenhet eller rekrytera de bästa konsulterna. Avsevärt viktigare är hur gruppens medlemmar kommunicerar med varandra internt, att de känner en psykologisk trygghet. Ointresse för gruppers produktivitet Företag har förstås sökt nya metoder att utveckla den egna produktiviteten under lång tid. Det är inget som kommit med den