WE 1
UTBLICK | 1:2017 gäller att spara yta. Rymliga lo
kaler, där de anställda förflyttar sig fritt, ses närmast som en förutsättning för innovationer. Yta är inget att spara på. Kontoret blir en strategisk resurs. Gruppsamverkan ökar i betydelse Nya forskningsstudier bekräftar också att gruppsamverkan fått en allt större betydelse och kommit att ta upp alltmer tid när det moderna företagets organisation digitaliserats och globaliserats. I en uppmärksammad artikel i Harvard Business Review, som publicerades 2016, redovisade tre amerikanska forskare – Rob Cross, Reb Rebeke och Adam Grant – data som samlats in under de senaste tjugo åren. Deras slutsats var att under två decennier har den tid som chefer och andra anställda tillbringar i någon form av gruppsamverkan ökat med 50 procent eller mer. Arbetet har blivit mindre individualistiskt. Det finns därmed goda skäl att ägna mer kraft åt att försöka utvärdera gruppens effektivitet och innovationsförmåga och kanske fokusera mindre på att mäta produktionstillväxten hos den enskilde individen. Projekt Aristoteles Så det var kanske inte så märkligt att Google redan några år tidigare dragit igång ett omfattande internt forskningsarbete med syftet att utveckla en modell, som kunde ge svar på frågan varför vissa grupper inom företaget var lyckosamma och andra inte. Det var säkert bra om arbetsplatsen utformades så att anställda kunde stöta ihop utan att det var planerat. Men slumpen i alla ära, det låg i Googles företagskultur att gå mer systematiskt till väga. Det finns ändå algoritmer att förlita sig till. Initiativet gavs namnet Projekt Aristoteles och mängder av data samlades in utifrån ett antal givna frågor: Var de bästa grupperna sammansatta av likasinnade elitmedarbetare, hade medlemmarna gemensamma intressen, umgicks de utanför arbetsplatsen, hade de liknade bakgrund, drevs de av samma motiv för framgång, hade könsfördelning någon betydelse, skulle extroverta och introverta individer blandas eller inte? 33 Fem viktiga variabler När ett utdraget arbete inte gav de förväntade resultaten kom Projekt Aristoteles, delvis av tillfälligheter, att uppmärksamma forskning kring gruppnormer – uttalade eller outtalade interna regler som i praktiken styr medlemmarnas beteenden och därmed också i hög grad påverkar effektiviteten. Julia Rozovsky och hennes kollegor – som alltså utan omsvep medger att Projekt Aristoteles var på väg att hamna helt fel – kunde så småningom fånga in fem variabler, som kan ge en förklaring till varför vissa Googleteam lyckas bättre än andra med sina uppgifter: • Psykologisk trygghet. Vågar gruppens medlemmar ta risker, utan att känna sig osäkra eller generade? • Beroende. Gruppmedlemmarna måste kunna lita på varandra, att de kommer att prestera vad som förväntas på rätt tid. • Struktur och tydlighet. Interna roller, mål och planer för verkställande måste vara uppenbara för alla. • Meningen med arbetet. Det arbete som bedrivs ska kännas betydelsefullt, för alla inblandade personligen. • Arbetets påverkan. Gruppens medlemmar ska känna att det arbete som utförs har betydelse, att de har ett inflytande. Vilket skulle bevisas Projekt Aristoteles kom fram till att om samtliga dessa variabler är uppfyllda är sannolikheten stor för att gruppen fungerar bra och kan vara innovativ. Men Julia Rozovsky konstaterar också att det är den första – psykologisk trygghet – som är den i alla avseenden mest betydelsefulla och som också är avgörande för de övriga fyra variablerna. Psykologisk trygghet innebär att gruppmedlemmen kan ta risker, lägga fram galna idéer, ställa dumma frågor och medge misstag, utan att behöva vara rädd för att få sin kompetens ifrågasatt. Gruppen är ett stöd och låsningar löses upp när medlemmarna fungerar som »tankepartners«. Till slut handlar det om att även på den digitala arbetsplatsen, och även bland Googles medarbetare, kan bristande samverkan och svag självkänsla sätta hinder i vägen för kreativt tänkande och banbrytande innovationer. Och med Projekt Aristoteles finns nu statistik och data, som backar upp betydelsen av en positiv samverkan.