Nöjesnytt Jönköping 1
PAPPAS POJKE Alla älskar Willie Nelson. Men gubbe
n fyller 84 i år och någon måste snart ta över stafettpinnen. Sådan tur då att grabben Lukas är mer än redo. Han och hans band Promise of the Real har kompat Neil Young både på platta och live, men det nya självbetitlade albumet är den verkliga anledningen till att Lukas faktiskt visar att han är på väg att föra det kungliga countryarvet vidare på allvar. Ola Karlsson tar en titt på vad som händer i musikvärlden, tipsar om ny och gammal musik och uttrycker högst subjektiva åsikter om både högt och lågt. ÖKENROCK Josh Homme har ända sedan starten med Queens of the Stone Age 1996 gradvis lämnat stonermentaliteten bakom sig. Så pass att de på nya albumet Villains samarbetat med ingen mindre än Mark Ronson, en av de största hitmakarna under 2000-talet. Det betyder dock inte att QOTSA har gjort en sell-out – även om Villians är det mest lätttillgängliga de gjort är det nog mest av allt ett underbart hopkok av musikälskaren Hommes samlade inflluenser; ett fyrverkeri av pop, glam, hårdrock, psykadelia…och naturligtvis hans patenterade ökenrock. JAY-JAY YEAH! UNDERBART, UNDERBART Jag ska inte hymla med att jag älskar Brandon Flowers förbehållslöst. Kanske till och med lite mer än jag älskar The Killers. Likväl blir jag alltid lika glad när en ny platta med Las Vegaskvartetten är i faggorna och jag blir sällan besviken. Med The Killers går storhet och det närmast löjliga alltid hand i hand, men modet är det aldrig något fel på. Trots några platta fall är nya albumet Wonderful Wonderful på det hela taget just underbar underbar. Trots ett tiotal album – och stjärnstatus i bland annat Frankrike – är Jay-Jay Johansson långt ifrån ett householdname här hemma. Johansson har under sin karriär varit och nosat på ett antal olika genrer, från triphop och synthpop till jazz och konstmusik, men för mig är han som allra bäst när han är sitt mest melankoliskt eftertänksamma jag. Det var han på 2011 års magnifika Spellbound och han är det också på nya Bury the Hatchet. Upptäck Jay-Jay nu, snälla. THE NATIONAL Progrock, symfonirock eller dinosaurierock – oavsett vad du vill kalla det, så har 1970-talets mest bespottade och utskällda musikstil inte bara fått en renässans på 00-talet, den har till och med blivit en grundbult i den mest spännande moderna rocken. The National är ibland lite för begåvade och smarta för sitt eget bästa, men sångaren Matt Berninger besitter en av samtidens vackraste röster. Och han skriver melodier och texter som går rakt in i hjärtat även på de som gillar sin rock rak och enkel. Nya albumet Sleep Well Beast finns ute nu. BECK IS BACK Beck Hansen är ett fenomen. Nästan oavsett vad han ger sig på kommer han undan med det med äran i behåll och han har gång på gång bevisat att han är den typ av artist som gör vad som faller honom in, oavsett vad som förväntas av honom. På nya singeln Up All Night möter vi den uppsluppne, dansglade Beck – den Beck som gett oss briljanta nummer som Sexx Laws, Tropicalia och Think I’m In Love – och det är lika knäckande bra som vanligt. HAIM Första gången jag hörde Haim trodde jag att det var något sånt där fantastiskt, obskyrt 1970-talsband som aldrig upphör att poppa upp. Det visade sig vara tre systrar från Kalifornien med efternamnet Haim och på sitt debutalbum Days Are Gone gjorde de den soligaste och vackraste västkustpopen sedan Dennis Wilson. Nya albumet Something To Tell You bygger vidare på samma koncept och är nästan (fast bara nästan) lika bra.