Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK att vända utvecklingen Zuckerber
gs uppfattning helt korrekt. Det finns ett behov av en översyn av normerna kring sociala medier och andra kommunikationsplattformar på internet. Frågan är vad, mer precist, en sådan normativ översyn ska innebära och hur den bör utformas. Det finns, som alltid, de som förespråkar enkla lösningar. Under senare tid har många ropat på hårdare rättsliga ingrepp mot bland annat Facebook. Ett straffrättsligt utgivaransvar för techföretagen och deras chefer för allt som publiceras på deras plattformar, är ett förslag. Vissa talar om att med tvång stycka upp företagen (primärt med Amazon i åtanke). Andra talar till och med om expropriation, att staten (oftast USA) ska ta över företagen i sin helhet. Techföretagen står i dag för den viktigaste infrastrukturen för mänsklig interaktion och denna infrastruktur, menar dessa röster, borde ägas av alla tillsammans. Dessa reaktioner är förståeliga efter rapporter om näthat med dödlig utgång, demokratiskadliga angrepp, livesända terrorattentat och valmanipulationer. Men när reaktionerna börjar leda till åtgärder finns det faror. Det finns frön till en auktoritär utveckling i dessa krav på rättslig förändring. Det här är ropen som ADVOKATEN NR 7 • 2019 kan bli början till ett mindre fritt internet. VAR FINNS SVAREN? Det är för tidigt att ge upp och lämna över nyckeln till internet till polisen. Jag har tillsammans med min ideella organisation, Institutet för Juridik och Internet, i mer än sex år verkat för ett starkare skydd för mänskliga fri- och rättigheter online. I detta arbete har vi ofta arbetat primärt med skyddet för privatliv och trygghet; hur kan hot och allvarliga kränkningar motverkas med juridiska medel? Ett starkt skydd för integriteten kan inte motivera svepande inskränkningar av informationsfriheten och näringsfriheten. Här fordras försiktiga avvägningar. Men det finns ett uppenbart hinder mot utvecklandet av en juridisk infrastruktur som kan hantera sådana avvägningar. Internet är globalt. Juridiken är, i hög grad, nationell. När Zuckerberg talar om att lagstiftaren behöver ingripa så använder han pluralformen. Han talar om stater och regeringar. Men med undantag för de få områden som täcks av FN-konventioner finns det små möjligheter att hitta gemensamma nämnare bland alla länder i ett utvecklingsarbete av det här slaget. EU kan göra och har gjort regionala framstötar, men även det är tungrott. Det är bara att fråga de jurister som deltagit i arbetet med europeisk gemenskapslagstiftning om svårigheterna med att komma överens. Om man för över dessa svårigheter på en global nivå och applicerar dem på de svåraste rättsliga frågorna som finns – som inte rör frihandel utan som har direkt koppling till kultur, demokrati och mänskliga fri- och rättigheter – blir projektet omöjligt. De problemområden som Zuckerberg lyfter fram kommer inte att kunna lösas genom bindande, internationella överenskommelser om nya fri- och rättigheter och en gemensam struktur för utkrävande av ansvar. I stället är vägen fram att bygga vidare på andra normativa lösningar. Lösningar som också har koppling till juridiken, men inte primärt i folkrätten eller den konstitutionella rätten. Svaren finns snarare i civilrätten och närmare bestämt i avtalen mellan användare och plattformarna. Facebook – och andra – har redan tagit de första stegen. En väg framåt är att inrätta särskilda tvistelösningsorgan inom de olika plattformarna, med självständiga och externa bedömare som kan lösa de DEN SOCIALA MEDIEREVOLUTIONEN MEDFÖRDE INTE BARA GRATIS ENCYKLOPEDIER, KOORDINERING AV DIKTATURMOTSTÅND UNDER DEN ARABISKA VÅREN OCH EN VÄRLD SOM KNÖTS IHOP […]. DEN FÖRDE OCKSÅ MED SIG EN MASSA SKIT. » 43