Advokaten 1
Gästkrönika GästkRöNiköR ollE wästBERG Så kan öpp
enheten öka sveriGe är unikt när det gäller öppenhet och meddelarfrihet – brukar vi säga. Men med den växande privata företagsamheten inom det som tidigare varit förbehållet offentlig sektor läggs allt större delar av den direkt eller indirekt skattefinansierade verksamheten i skugga. Genom skolpeng, privatiserade vårdcentraler, privata sjukhus, stiftelsedrivna högskolor, utleasade tunnelbanelinjer, nytt system för vägunderhåll och åtskilligt annat finansierar numera skattebetalarna verksamhet som för trettio år sedan var offentlig. Utvecklingen har gått snabbt och en större del av tjänsteproduktionen är nu privatdriven än vad gäller jämförbara verksamheter i till exempel Frankrike eller USA. Syftet med den svenska offentlighetslagstiftningen är att den ska vara ett sätt för medborgarna att kunna kontrollera att offentliga beslut tas på rätt sätt, att skattepengar inte slösas bort eller att korruption inte kommer in. Beslut som tas inom företag kan ofta ha långt större betydelse för våra liv, än de som fattas inom myndigheter. Åtskilliga företag är också helt beroende av offentliga uppdrag, det vill säga skattepengar – allt från snöröjare till försvarsmaterialtillverkare. Skolor har aldrig byggts av annat än privata byggföretag. Det nya är att också undervisningen, skolmaten, städningen sköts av företag. Samt att en långt större andel av de offentliga utgifterna nu går till tjänster som utförs av privata företag. Det är vad som brukar kallas ”Den svenska modellen 2.0”, det vill säga offentlig finansiering/privat produktion, och som numera marknadsförs internationellt som en del av bilden av Sverige. Vi har som medborgare rätt att ta del av allt som händer inom en offentlig myndighet. Det går utmärkt att gå upp på 32 en kommunal skola och be att få läsa rektors brev. Eller att granska reseräkningar på en myndighet. Men för produktion som sker i aktiebolag och stiftelser gäller inte det regelverket. I praktiken innebär detta att en enskild skola ligger utanför offentlighetsprincipen och meddelarskyddet, medan en kommunal finns innanför regelverket. Det skapar inte bara besvärliga skillnader i möjligheten att jämföra, utan försvagar både brukarnas (föräldrars och elevers) och finansiärernas (stats och kommuns) rättigheter. Det här är ett besvärligt förhållande som gjort att regeringen nu utreder meddelarfrihet inom den privata sektorn. Det har den hållit på med en god stund och nu riktas kritik mot att det har tagit tid. jaG FörstÅr att det inte är Lätt. I svensk grundlag hänger meddelarskydd och offentlighetsprincip ihop. Och är det verkligen rimligt att journalister eller andra medborgare ska kunna gå upp på Ericsson och be att få läsa deras papper? Eller att grannen ska kunna gå in till Kalles bokföringsbyrå och titta på hans reseräkningar? De flesta företag som bedriver offentligt upphandlad verksamhet har också andra kunder. Det skulle vara svårt att skriva lag som gör att vissa handlingar och brev är offentliga men inte andra, som gör att meddelarfrihet gäller för uppdrag som kommit från stat och kommun, men inte från andra. Offentlighetsprincip av svenskt slag är vi nästan ensamma om. Men skydd för uppgiftslämnare finns i många former. Den 27 november förra året signerade president Obama den nya ”Whistleblower Protection Enhancement Act”, en förstärkning av den gamla lagen från 1989. Den ger ett starkt skydd för den som lämnar uppgifter om brister i offentlig verksamhet. Advokaten Nr 1 • 2013