Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren ANNE RAMBERG Skattever
kets linje är ett sabotage mot riksdagens beslut rättssäkerHeten pÅ skatteomrÅdet är bedrövlig. Det handlar om allt från krånglig lagstiftning, bristande förutsebarhet, Skatteverkets dubbla roller, skatteprocessens utformning, skattedomstolarnas sammansättning till att Skatteverket inte tillämpar gällande lagstiftning. Exemplen är många. Bland de mest aktuella och ifrågasatta är Skatteverkets attack mot riskkapitalisterna. Myndigheten tyckte uppenbarligen att beskattningen av riskkapitalbranschen och dess ägare var för gynnsam och upptaxerade branschen kraftigt. Med miljarder. Utan stöd av lag. Skatteverket vann detta till trots i slutet av året stöd för sin talan av en ordinarie domare och fyra nämndemän i Förvaltningsrätten i Stockholm. Stärkt av denna framgång angriper Skatteverket dagarna före jul konsultbranschen. Utan lagstöd och med åsidosättande av allmänt vedertagna principer har Skatteverket beslutat att höja en ansedd revisionsbyrås underlag för arbetsgivaravgifter och att upptaxera delägarna för inkomst av tjänst. Skatteverket påstår att det uppkommit en förmån vid förvärv av aktier i bolaget. Det nominella priset för aktien var enligt Skatteverket för lågt. besLuten GÅr pÅ tvärs med lagstiftarens intentioner att stimulera företagande och sysselsättning i fåmansföretag som de kommit till uttryck i de så kallade 3:12reglerna. Till följd av dessa kan företagare genom vinstutdelning komma i åtnjutande av lägre beskattning än vad som gäller för lön. Så sker genom att utdelning upp till viss gräns beskattas som kapitalinkomst, medan utdelningar därutöver beskattas som lön. Denna lagstiftning föregicks av omfattande debatt och överväganden inom regeringspartierna. Reglernas utformning är således inte något resultat av misstag. Fördelarna var avsiktligt styrda mot de mindre ägarledda företagen. Skatteverkets senaste utspel motiveras tydligtvis av att verket anser att utfallet av 3:12reglerna blivit för bra. Politikerna förstod tydligen inte vad de gjorde. Den analys som Skatteverket lägger till grund för sitt initiativ är från principiell utgångspunkt inte imponerande. Angreppsvinkeln är att beskatta den förmån som nytillträdande delägare i småföretag får då de till ett lågt nominellt värde får förvärva aktier i det bolag man arbetar i. Skatteverket fokuserar på detta låga för4 värvsvärde och påstår att detta är felaktigt. Eftersom aktierna inte är fritt överlåtbara och marknadsvärde därför saknas hittar man på ett fiktivt avkastningsvärde baserat på vad en hypotetisk utomstående skulle vara beredd betala för aktierna. Bland allt det man då glömmer märks det faktum att ingen utomstående skulle kunna betala ett högt pris för aktier i ett bolag där en grundförutsättning för innehavet är att man tillhör revisorsyrket eller advokatyrket och förbinder sig att fullgöra en högt kvalificerad arbetsinsats i företaget. Redan härigenom begränsas den fiktiva marknaden till ett mycket begränsat antal personer. Vad den nytillträdande delägaren betalar är således inte bara ett kontantpris, som må uppfattas som lågt. Den relevanta prislappen är det åtagande om en framtida kvalificerad arbetsinsats som en tillträdande delägare förbinder sig att lojalt tillhandahålla. Därför blir inte heller alla medarbetare delägare. Antingen för att de inte förväntas kunna leverera detta långtgående åtagande eller att de väljer att inte betala ett så högt pris. Detta reducerar ytterligare den krets som kan bli aktuell för delägarskap. Vidare förhåller det sig ju så att en delägare i en advokatbyrå inte erhåller någon utdelning om han inte levererar sin arbetsinsats. Inte heller kan delägaren avyttra sin andel i bolaget till annan utanför delägarkretsen till följd av lag och hembudsskyldighet i bolagsordningen. Man kunde då kanske hävda att ersättningen för delägarens arbetsinsats, när den utförs, borde beskattas såsom lön. Ja, men hela poängen med 3:12reglerna var ju just att tillåta småföretagare att ta ut en del av sin arbetsinkomst som utdelning. Eller, om man så vill, att begränsa möjligheten att ta ut allt som utdelning. Lagstiftaren har därför bestämt att ett högsta belopp får tas ut som utdelning. Resten ska beskattas som lön. Försöket att då begränsa reglernas tillämpning genom att straffbeskatta inträdet i företaget synes mig i grunden regelvidrigt. Det reser ett antal frågor. Av vilken orsak till exempel partnerägda konsultbolag ska beskattas annorlunda än andra fåmansbolag är höljt i dunkel. Varför ska just revisorer, skatterådgivare, advokater redovisa en inkomst, innan arbetet är utfört och resultaten härav uppkommit? Det finns anledning att vara mycket kritisk till Skatteverkets agerande när det gäller den ansedda revisionsbyrån. Advokaten Nr 1 • 2013