Advokaten 1
Debatt skall utveckla talan, det vill säga åklaga
ren (RB 46 kap. 6 § och 43 kap. 7 § ). jag FiCk en tydLig signaL om att tingsrätten avsåg att tillmötesgå åklagarnas framställan då en notarie ringde och frågade om jag hade för avsikt att från försvarets sida åberopa skatterevisorerna som vittnen. Satt under galgen av tingsrätten beslöt jag att åberopa skatterevisorerna som vittnen. I bevisuppgiften markerades att försvaret motsatte sig att vittnena skulle tillåtas övervara förhandlingen innan vittnesed avlagts och förhöret ägt rum. Beslutet från tingsrätten – vilket inte fick överklagas särskilt – blev att försvaret yrkande, att tingsrätten skulle avvisa åklagarnas begäran om att låta sig biträdas av skatterevisorerna, avslogs. Vidare ansåg tingsrätten att det fanns särskilda skäl att låta skatterevisorerna övervara förhandlingen såväl före som efter att ed avlagts. FörutoM att det kan ifrågasättas om tingsrättens beslut faller inom ramen för de rättssäkerhetskrav som garanteras av svensk lag och konventioner uppkommer ett antal frågeställningar för vilka det saknas normer. Till exempel när under förhandlingen skall skatterevisorerna avlägga vittnesed, när under förhandlingen skall förhöret äga rum och vilket part skall hålla huvudförhör respektive motförhör. Förhör skall, enligt 36 kap. 17 § RB, inledas av den part som åberopat förhöret om inte tingsrätten bestämmer annat. Då vittnesförhöret påkallats efter att tingsrätten inte givit försvaret något Advokaten Nr 6 • 2012 annat val är det rimligt att försvaret får hålla motförhör och att förhöret får ske i direkt anslutning till försvarets sakframställan. Då detta skrivs är det inte klart hur tingsrätten avser att lösa problemet. europakonventionen gäLLer sedan 1994 som svensk lag. Det är oklart om tingsrätten i sitt beslut beaktat artikel 6 i Europakonventionen som säkerställer kravet på en rättvis rättegång. I brottmål är principen om equality of arms oerhört betydelsefull, eftersom det i brottmål råder en bristande balans mellan den tilltalade och hans försvarare å ena sidan och åklagaren å den andra sidan. Under alla förhållanden har tingsrätten, enligt min mening, bidragit till att förstärka den obalans som råder mellan parterna. Det kan lätt förstås om den tilltalade känner sig dömd på förhand om han av domstolen inte kan garanteras en fair trial. Vid bevisprövningen borde rimligen de former under vilka skatterevisorerna i det aktuella målet kommer att lämna sina utsagor minska bevisvärdet till förmån för den tilltalade. Mot bakgrund av tingsrättens agerande är detta emellertid långt ifrån säkert. det är uppenbart att åklagarna ansåg sig sakna den kompetens som är nödvändig för att kunna redogöra för innehållet i kalkylerna. Utgångspunkten måste vara att en åklagare skall behärska målet och vara så insatt i det åberopade bevismaterialet att han kan redogöra för detta i samband med sakframställan. Skatterevisorerna blir nu delaktiga i sakframställan genom att redovisa innehållet i sin egen partsinlaga (revisionspromemorian) varigenom rätten kommer att bibringas en förhandsuppfattning om dess bevisvärde (se Ekelöf, Rättegång, 5:e häftet, s. 72 ). tingsrättens besLut att tillmötesgå åklagarnas begäran om biträde av skatterevisorerna kan uppfattas som att även tingsrätten är osäker och att domaren saknar tillräckligt goda kunskaper i bokföring och skatterätt. I det läget finns det en stor risk att tingsrätten sätter sin tillit till skatterevisorernas beräkningar i stället för att kritiskt analysera riktigheten i dessa. Den risken har ökat då innehållet i revisionspromemorian inte kan angripas genom ett vedertaget förhör med skatterevisorerna. Bevisbördan i skatteprocessen är betydligt lägre än inom straffrätten. Skulle domstolen förlita sig på Skatteverkets beslut och utredningar har domstolen gett acceptans åt ett lägre beviskrav i strid mot vad HD fastslagit (se bl. a. NJA 1980 s. 725). det är Min bestäMda uppfattning att om domstolarna medverkar till att säkerställa parternas likställdhet i processen i stället för att förstärka obalansen mellan parterna, så gagnar detta även domstolens möjligheter att förstå och på ett rättvisande sätt bedöma bevisningens robusthet. Därmed minskar risken för ytterligare fall av ”felaktigt dömda”. Hans Sundberg advokat 43 Hans Sundberg.