Jubileumstidning 1
| 2010-TAL | Botkyrkabyggen 60 ÅR Botkyrkabyggen
har varit en enormt stor del av mitt liv under många, många år. JAG ÄR INNE PÅ MIN SJÄTTE VD NU Hur kom det sig att ni började på Botkyrkabyggen? Kjell: Jag flyttade till Hålvägen i Storvreten 1974 och började i samma veva en fastighets skötarutbildning. När det var dags för praktik sökte jag och fick plats hos Botkyrkabyggen. Efter utbildningen började jag som fastighets skötare och fick bland annat sopa golv i Tumba Centrum minns jag. Leif: Jag kände en person som jobbade på Bot kyrkabyggen och han rekommenderade mig, vilket ledde till att jag fick jobb som fastig hets skötare i Alby. Några år senare hamnade jag i Storvreten. Farouk: Jag jobbade tidigare hos Svenska Bostäder, men när Botkyrkabyggen tog över Fittja och Norsborg från dem 1986 följde jag med. Varför har ni stannat så länge på samma arbetsplats? Farouk: Jag gillar att man kan röra sig runt i företaget. Det går att hamna på både nya tjänster och i nya områden. Det blir nya utmaningar och det gör att man inte blir uttråkad. Vi jobbar hela tiden för att Botkyrkabyggen ska bli ännu bättre. Kjell: Jag har alltid trivts så bra med att arbeta för Botkyrkabyggen. Det har funnits gott om humor på den här arbetsplatsen och man har velat satsa på sin personal. Det har alltid varit mer än ett jobb för mig. Vi känner oss omtyckta av våra hyresgäster. Leif: Ja, det har liksom bara rullat på. Jag har inte sökt de olika tjänsterna jag haft inom företaget utan alltid blivit tillfrågad. Det är bra med variation, att man får lära sig nåt nytt mellan varven. Farouk: Ibland kanske man inte vet riktigt hur bra man har det förrän man gör något annat. 1989 sa jag faktiskt upp mig och köpte ett konditori istället. Efter en månad hade jag insett att det inte alls var vad jag ville och efter ytterligare en månad var jag tillbaka på Botkyrkabyggen. Sen dess har jag varit nöjd med det jag gör. Berätta om ett särskilt minne från tiden på Botkyrkabyggen. Kjell: För mig blir det utan tvekan perioden då jag hade ett projektuppdrag. Tillsammans med polis och socialtjänst jobbade jag mot klotter och skadegörelse ute i områdena. Jag kom otroligt nära många av de ungdomar som hamnat lite på glid. Det var mycket stök och jag försökte komma på ett sätt att förlänga skoldagen så att killarna och tjejerna inte skulle hänga ute och hitta på bus. Det slutade med att jag fick använda en av Botkyrkabyggens lokaler och där anordnade jag mat lagningskurser för ungdomarna. När de fått träna lite bjöd vi in deras föräldrar på middag. Det var mycket uppskattat. Många av dem som var kriminella då är skötsamma idag och har själva bildat familj. När jag träffar på dem säger de att de vill att jag ska fostra deras barn också. Det känns bra att ha g jort något som verkligen betyder något. Farouk: Det har varit en del språkförbistringar genom åren. Jag minns en gång då jag besökte en hyresgäst för att montera vattenbesparande ventiler på kranarna. Hyresgästen släpper in mig och säger på arabiska; ”Du kan börja måla nu”. Det var vad han trodde att det stått på lappen han fått i brevlådan. Leif: Ett minne är då jag var miljövärd i Storvreten och sedan skulle byta område. Då gick hyresgästerna samman och skrev på en lista för att de ville ha mig kvar. Det kändes förstås fantastiskt att vara så uppskattad. Och ja… jag blev kvar i Storvreten ännu ett tag efter det. Hur har arbetsplatsen förändrats under årens lopp? Kjell: Mycket har varit sig ganska likt tycker jag. Själva andan bland personalen har varit god genom alla år. Vi sitter liksom i samma båt och känner förståelse för varandra. Det är nog mer sånt som färgen på företagskläderna som skiftat. Vi har gått från orange till blå och sedan svart. Loggan har bytts ut också – och vd:arna. Jag är inne på min sjätte nu! Jag är tacksam för allt jag fått uppleva i Botkyrkabyggen. 63