Advokaten 1
Gästkrönika GästkRöNiköR liNdA NoRdiN Folkrättsli
ga framsteg kan Situationen i Syrien hade kunnat undvikas om Förenta Nationernas medlemsstater hade tagit fasta på de senaste årens folkrättsliga utveckling, skriver Svenska FN-förbundets generalsekreterare Linda Nordin i en analys av konflikten som hittills har krävt minst 19 000 liv. sÅ gott soM varje dag nås vi av rapporter om nya dödsoffer i det konfliktdrabbade Syrien. Diktatorn Bashar alAssads våldsamma bemötande av det folkliga upproret i landet har sedan den 15 mars förra året krävt minst 19 000 dödsoffer enligt FN. En överväldigande majoritet är civila. Stort humanitärt lidande präglade konflikterna på 1990talet – i Demokratiska republiken Kongo, Rwanda och på Balkan. Efter att FN:s medlemsstater vid upprepade tillfällen misslyckats att hindra massmord växte under det tidiga 2000talet en insikt fram om behovet av FNreformer för att bättre kunna hantera inomstatliga konflikter. I särskilt fokus fanns en inbyggd motsättning i FNstadgan: världsorganisationen ska skydda mänsklig säkerhet samtidigt som man ska ta hänsyn till staternas suveränitet. Uppdraget att formulera en lösning på dilemmat gick till the International Commission on Intervention and State Sovereignty, ICISS, under ledning av den tidigare australiske utrikesministern Gareth Evans. Evans främsta bidrag till diskussionen kom att bli begreppet skyldighet att skydda, responsibility to protect, på engelska ofta förkortat R2P. Skyldigheten att skydda består enligt ICISSrapporten av tre delar: skyldigheten att förebygga, skyldigheten att ingripa och skyldigheten att återuppbygga. Kortfattat innebär det att världens stater ska stödja regeringar i dess ansträngningar 24 att skydda sina egna befolkningar mot krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord. Om staters ledare inte kan eller vill ta detta ansvar har omvärlden möjlighet att vidta tvingande åtgärder och i sista hand ingripa militärt. Slutligen var avsikten att återuppbyggnads och försoningsinsatser skulle motverka att krigshärjade stater återfaller i konflikt. Medlemsländerna antog principen om skyldighet att skydda, om än i något urvattnad form, vid ett FNtoppmöte 2005. Hur principen ska tillämpas i praktiken diskuteras fortfarande. Debatten tog ny fart efter förra vårens FNmandaterade och Natoledda militära insats i Libyen för att stoppa Khadaffis attacker mot den egna befolkningen. Det bör också nämnas att FNorganisationens förmåga att försvara mänsklig säkerhet vid sidan av tydliga mandat också är beroende av beredskapen bland medlemmarna att tillskjuta resurser. Enligt FNstadgan ska medlemsländerna förse FN med militära resurser vid behov. Så sker inte i tillräcklig utsträckning i dag. Sverige bistår exempelvis med rekordlåga 23 personer i FNledda insatser. I Afrika är andelen européer i FNledda insatser lägre än 2 procent. i kenya, eLFenbenskusten och Libyen agerade säkerhetsrådet med hänvisning till skyldigheten att skydda. I Syrien har omvärlden avvaktat trots rapporter om att hundratals har dödats varje dag under lång tid. Fredsplanen för Syrien gick om intet redan innan den hann sättas i verket och Kofi Annan lämnade under sommaren i protest sitt uppdrag som FN:s och Arabförbundets sändebud. Även norrmannen Robert Mood som ledde FN:s observatörsstyrka lämnade sitt uppdrag. Det nya FNsändebudet algeriern Lakhdar Brahimi har tonat ned förväntningarna på sitt uppdrag. Skulden för blockeringen i säkerhetsrådet måste läggas på framför allt Kina och Ryssland som genom upprepade veton Advokaten Nr 7 • 2012