Advokaten 1
rädda Syriens civila har stoppat kraftfullt agera
nde. Det finns dock anledning att också kräva mer resolut handlande av västmakterna. I situationer där FN:s säkerhetsråd är oenigt kan generalförsamlingen enligt resolution 377 från 1950 träda in genom det så kallade Uniting for Peaceförfarandet. Denna möjlighet, som tillkom på amerikanskt initiativ, bör återuppväckas och utvecklas. Genom Uniting for Peace skulle generalförsamlingen med 2/3 majoritet kunna ge legitimitet åt tvingande åtgärder såsom sanktioner och inrättandet av militära nödstyrkor. Tyvärr nämner generalsekreteraren i sin senaste rapport om R2Pprincipen inte möjligheten att använda sig av generalförsamlingen och Uniting for Peace. Generalförsamlingen har behandlat Syrienfrågan men undvikit att till exempel rekommendera medlemsstaterna att stoppa vapenleveranser till alAssad eller försvåra för stater som fortsätter att beväpna regimen. Kravet på att förbereda en multinationell militär styrka i området – exempelvis i Turkiet – har klingat ohört. Ytterligare en åtgärd vore att upprätta en humanitär korridor som möjliggör för hjälporganisationer att assistera civila. Arabförbundet agerade i början av Syrienkonflikten genom såväl medling som politisk påverkan och bör förmås att åter ta en aktiv roll. FNsystemet har framgångsrikt använt internationella tribunaler för att utreda och döma i misstänkta fall av brott mot mänskligheten. Internationella brottmålsdomstolen, ICC, som tidigare har tagit upp övergrepp i länder som Sudan, Libyen och Elfenbenskusten, bör engageras även i det som sker i Syrien. sju År har nu gÅtt sedan R2Pprincipen för första gången fick acceptans i världsorganisationen. Sedan dess har den bekräftats av såväl generalförsamling som säkerhetsråd. I september hölls ett möte i generalförsamlingen för att klarAdvokaten Nr 7 • 2012 Skyldigheten att skydda består enligt ICISS-rapporten av tre delar: skyldigheten att förebygga, skyldigheten att ingripa och skyldigheten att återuppbygga. Kortfattat innebär det att världens stater ska stödja regeringar i dess ansträngningar att skydda sina egna befolkningar mot krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord. göra medlemsländernas hållning i dag. Flera signaler tyder dessvärre på att världssamfundet efter Libyeninsatsen blivit mer defensivt i sin argumentation för skyldigheten att skydda. På motsvarande sätt har Brasilien betonat att militära insatser ska genomföras försiktigt och ansvarsfullt. Det är lätt att stödja en sådan hållning, men kriterierna för ett ingripande får inte göras så detaljerade att världens länder aldrig kommer att stoppa storskaliga människorättsbrott. Vi ser i dag en mycket oroväckande utveckling i Syrien. Det finns tillräckliga folkrättsliga möjligheter att värna mänsklig säkerhet – men så länge världens regeringar inte tar fasta på de slutsatser de själva dragit av tidigare misslyckanden kommer dödandet att fortgå. Situationen i Syrien har länge tillåtits att gå i fel riktning och det är nu hög tid att världssamfundet tar sitt ansvar och utnyttjar de verktyg som står till dess förfogande. Linda Nordin generalsekreterare fn-förbundet 25