Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren ANNE RAMBERG För riskk
apitalister bevare advokatbyråerna! heMkoMMen FrÅn det ÅrLiga och lika värdefulla mötet med andra europeiska generalsekreterare finns det anledning till reflektion över hur lika och samtidigt olika synen på advokatfrågor är i Europa. Det gäller såväl regleringen av advokatyrket som hur marknaden för advokattjänster fungerar. Till del är dessa betingelser avhängiga av varandra. Skillnaderna kan förklaras med att rättstraditioner är olika, men också med skiftande ekonomiska förhållanden. Likheterna består främst i insikten om behovet av att värna advokatens oberoende och den demokratiska rättsstatens principer. Det går tydliga skiljelinjer mellan common law och civil lawländerna när det gäller synen på advokatens roll. Men, det finns även en påtaglig skillnad när det gäller synen på hur kärnvärdens bevarande inverkar på advokatbyråernas organisation och driftsbetingelser. Ekonomiska hänsyn har kommit att styra mycket av de senaste årens utveckling. tiLLväxten pÅ den juridiska tjänsteMarknaden inom EU har varit mycket stark under flera år. Den förväntas fortsätta att stiga med närmare 3 procent årligen under de kommande tre åren. Omsättningen uppskattas ha uppgått till 113 miljarder euro 2010. Det motsvarar 1,1 procent av BNP i de fem största jurisdiktionerna tillsammans. Bara Storbritannien och Tyskland står för hälften av värdet på omsättningen av juridiska tjänster inom hela Europa, om man däri, utöver EUs medlemsländer, inkluderar även Ryssland, Turkiet, Ukraina, Norge och Schweiz. Det fanns över en miljon advokater i EU 2010. I jämförelse med USA har Europa emellertid en låg advokattäthet. Den motsvarar ca 1,81 advokater per tusen invånare, att jämföra med 3,42 i USA. Sverige, Finland och Litauen har lägst advokattäthet i Europa. För Sverige och Finlands del har detta förmodligen sin huvudsakliga förklaring i avsaknaden av advokatmonopol. Eftersom tjänstemarknaden i EU är betydande har EUkommissionen länge riktat sina blickar mot denna sektor. Det gäller inte minst den del som avser de reglerade yrkena i all4 mänhet och de juridiska tjänsterna i synnerhet. Man har insett att en väl fungerande juridisk tjänstesektor främjar stabilitet och ekonomisk tillväxt. Vad man däremot inte insett är att den juridiska tjänstemarknaden för att man skall kunna bevara advokatkårens kärnvärden, måste ses i en rättsstatlig kontext. i storbritannien har Man i köLvattnet av de numera välkända Monti och Clementi rapporterna genomfört stora förändringar på advokatområdet. Bland annat har man där infört så kallade Alternative Business Structures, ABS, innebärande att advokater kan ha nära samarbeten med andra yrkesgrupper och att advokatbyråer kan ägas av andra än advokater. Dessa nymodigheter har tillkommit som en följd av kraven på ökad konkurrens och på ökat konsumentskydd. Det är inte alldeles lätt att se hur dessa intressen främjas av reformerna. Särskilt gäller detta möjligheterna till externt ägande. Resultatet har blivit ökad kontroll och ökad administration. I Sverige har vi funnit att samarbeten mellan advokater och andra konsulter i så kallade Multi Disciplinary Partnerships, MDPs, inte är förenliga med advokatens oberoende. Advokatsamfundet har på ett undantag när motsatt sig att advokatbyråers aktier eller andelar ska kunna bli föremål för handel mellan andra än de på byrån verksamma advokaterna. Det nämnda undantagsfallet innebär att, genom en bestämmelse i Vägledande regler om god advokatsed, det numera finns en möjlighet för Advokatsamfundets styrelse att medge dispens för en verkställande direktör på advokatbyrå, som inte är advokat, att förvärva upp till tio procent av andelarna. Bevekelsegrunderna för att inte generellt tillåta extern ägande är flera. För det första finns det inte något egentligt behov. Advokatbyråer är inte kapitalintensiva verksamheter på det sätt som ofta är aktuellt i investeringstunga industriverksamheter. Advokatbyråers behov av rörelsekapital kan tillgodoses genom traditionell finansiering hos bank och genom delägarnas försorg. Delägarna frestas inte att kortsiktigt ta ut alla tillgängliga vinstmedel. Det främjar ett sunt finanAdvokaten Nr 7 • 2012