Advokaten 1
siellt förhållningssätt med lägre risktagande. Fö
r det andra är risken stor att externt ägande medför intressekonflikter på flera plan, inte minst mellan ekonomiska intressen och advokatetiska hänsyn. ur en investerares perspektiv kan det på goda grunder antas vara ett huvudintresse att få avkastning på det insatta kapitalet. Det torde förutsätta tillfälle till inflytande. Investeraren förmodas vidare vilja påverka verksamheten på samma sätt som om det handlade om vilken annan affärsverksamhet som helst. Man har inte skäl att anta att investerare, utom i undantagsfall, väljer advokatbranschen för kapitalplacering. Man kan inte heller ta för givet att en extern ägare utan anknytning till advokatverksamhet eller rättsväsende korrekt skulle kunna förhålla sig till den advokatetiska kontext som utgör grunden för advokatyrket. I ett affärsperspektiv kan man nog lätt uppfatta det etiska regelverket som icke affärsmässigt. Till detta kommer den uppenbara risken för inlåsningseffekter. En investerare i advokatfirma investerar i mänskligt kapital. Balansräkningens viktigaste tillgångspost går hem varje kväll. Det innebär att den i princip är flyktig. Det är inte långsökt att misstänka att man som delägare skulle i en byrå med externa kapitalintressenter tvingas in i långa avtal med tunga konkurrensklausuler eller starka finansiella inlåsningsmekanismer sådana att möjligheten att på rimliga villkor lämna byrån begränsas högst avsevärt. Den typen av kultur är sällan en lycklig lösning, i vart fall inte i en advokatbyrå. Att kvarhålla en delägare som vill sluta strider mot advokatens oberoende, kan strida mot klientintresset och är allmänt oklokt. Inte sällan har ett sådant agerande ekonomiska förtecken och är ett uttryck för svag ekonomi. Med bortsett FrÅn den specieLLa problematik som är förenad med en sådan inverkan, som i och för sig redan i dag kan förekomma i vissa delägaravtal, så riskerar ett utvidgat externt ägande att på ett allmänt plan negativt påverka yrket och dess grundläggande principer. Hur kommer en aktiv extern ägare att vilja implementera sina idéer och sin kanske för advokatfirman helt främmande kultur? Om man tänker sig att riskkapitalister skulle komma på tanken att investera i någon eller några av de större advokatbyråerna kan man utgå ifrån att advokatbyråernas nuvarande struktur och organisation skulle komma att förändras. Sannolikt till det sämre. Advokatbyråns strategiska överväganden skulle med en extern ägare inte längre vara förbehållna advokater. Detta skulle bli särskilt tydligt i dåliga tider. Här skulle allvarliga motsättningar kunna uppstå. Jag vågar påstå att de senaste årens rätt tuffa advokatmarknad nog skulle ha varit ännu beAdvokaten Nr 7 • 2012 ”Bevekelsegrunderna för att inte generellt tillåta extern ägande är flera. För det första finns det inte något egentligt behov. Advokatbyråer är inte kapitalintensiva verksamheter på det sätt som ofta är aktuellt i investeringstunga industriverksamheter.” svärligare om det funnits externa ägare med krav på effektivitet och hög lönsamhet. ”True partnerships” skulle i en sådan verksamhet knappast kunna finnas kvar. Överseendet med underpresterande delägare skulle av naturliga skäl inte vara lika stort hos en riskkapitalist som det är hos delägarkollegerna. Inte på grund av bristande insikt i management hos advokaterna, utan snarare som ett uttryck för en lojal kultur på vilken idén om ”true partnership” vilar. en annan FöLjd av MöjLigheten till externt ägande är faran för kortsiktighet i ägandet. Den skulle på sikt kunna leda till att själva delägartanken luckras upp. Det riskerar i sin tur att leda till att ansvaret för verksamheten förskjuts från delägarkollektivet till riskkapitalisten och av denne tillsatt management. Och den handel med målbolag riskkapitalister emellan som så präglar dessa aktörers portföljbolag passar mycket illa in på advokatbyråer. Förespråkarna för externt ägande hävdar att detta inte behöver medföra någon skillnad i förhållande till vad som råder på de största byråerna redan i dag. Jag delar inte den bedömningen. Jag är fast övertygad om att vi ska bejaka den advokatkultur som tar sin utgångspunkt i oberoende, klientlojalitet och sekretess. För att skydda dessa advokatens plikter finns det regler till förhindrande av intressekonflikter. Det är enligt min mening inte realistiskt att föreställa sig att dessa klientens rättigheter med trovärdighet ska kunna upprätthållas när starka ekonomiska intressen tar över. Därför säger Advokatsamfundet med ett undantag nej till externt ägande. Anne Ramberg anne.ramberg@advokatsamfundet.se 5