Advokaten 1
Samfundet discipLinärende Beslut 2012 3 Advokaten
borde i egenskap av konkursförvaltare ha hört Tillsynsmyndigheten i konkurser innan förlikning ingicks i återvinningstvist. Vidare borde beställning och leverans av en tjänst, som mottagits av advokaten och dennes hustru, från ett bolag som var närstående till ett av konkursbolagen, inte skett. Varning. bakgrund Advokat A har i egenskap av konkursförvaltare handlagt sammanlagt sex konkurser med anknytning till Y och Z. anMäLan I anmälan, som inkom till Advokatsamfundet den 20 september 2011, riktar Tillsynsmyndigheten i konkurser (TSM) anmärkningar mot A och anför i huvudsak följande. FörLikning A är sedan december 2008 konkursförvaltare för konkursen i det av Z ägda bolaget, Bolag I. I handläggandet av Bolag I:s konkurs har A bland annat träffat en förlikning med Y och Bolag II som Y är ställföreträdare i. Genom förlikningen avstod A från att göra gällande mer än tio procent av ett återvinningsanspråk på Y och Bolag II uppgående till ca 1,5 miljoner kr. Förlikningen ingicks utan hörande av TSM. Skälet till förlikningen var att motparterna hade bristande betalningsförmåga. En kontroll har emellertid visat att motparten till exempel hade flera fastigheter belånade under taxeringsvärdet. TSM har meddelat förvaltaren att han borde ha gjort en grundligare undersökning av Y:s betalningsförmåga före ingåendet av förlikningen. kunskap oM boLag Bolag II ägde till tillgångar som användes i dotterbolaget Bolag III:s rörelse. Bolag III försattes i konkurs den 16 augusti 2010 och A utsågs till konkursförvaltare. Någon månad före Bolag III:s konkurs flyttade Bolag II verksamheten inklusive dess tillgångar till ett systerbolag, AB I. Y var ställföreträdare och Z var anställd även i det senare bolaget. 54 Flytten av verksamheten var känd av A. Lönegaranti A har fattat beslut om lönegaranti för Y i Bolag I:s konkurs. Han har även vid olika tillfällen fattat beslut om lönegaranti för Z i konkurserna för AB II, AB III och Bolag III. täLt Skatteverket har, i samband med granskning av AB I, upplyst TSM om att det den 19 augusti 2010 levererats tjänster till A. Tjänsterna bestod i leverans och montering av två partytält. Enligt Skatteverket hade tjänsten enligt prislista kostat minst 20 000 kr. Det saknas faktura för tjänsten hos AB I och leveransen är inte bokförd. När TSM bad A om en förklaring påstod han inledningsvis att han hade betalat för tälten på faktura. Han rättade dock senare sina uppgifter och meddelade att han inte mottagit någon faktura men att hans fru hade betalat för tälten kontant. Han uppvisade ett kontantkvitto till styrkande av att frun den 5 september 2010 betalat 15 000 kr inklusive moms till AB I. Betalningen är enligt Skatteverket inte på något sätt bokförd hos AB I. Som förklaring till handhavandet av kontanter i den storleksordningen uppgav A att hans fru driver en rörelse från hemmet i vilken hon har behov av kontantkassa. A hade god insikt i de av Y och Z bedrivna rörelserna. När A beställde partytälten hade han haft flera konkurser där Y varit ställföreträdare för konkursgäldenären och A var vid tillfället konkursförvaltare för ett bolag vari Z var ställföreträdare. A hade i tidigare och vid tillfället för beställningen pågående konkursförvaltaruppdrag skyldighet att granska Y:s och Z:s ekonomiska förehavanden i gäldenärsbolagen med den opartiskhet som konkurslagen kräver. A hade dessutom vid ett flertal tillfällen fattat beslut om lönegaranti för de båda. Omständigheterna kring beställningen av partytältet är sådana att man skulle kunna ifrågasätta huruvida A i egenskap av konkursförvaltare för närstående bolag erbjudits ett förmånligare pris. Det saknas emellertid anledning att ifrågasätta A:s uppgift om att han har betalat ett marknadsmässigt pris. Det är dock TSM:s uppfattning att A, mot bakgrund av hans tidigare och pågående uppdrag i Y:s och Z:s konkurser, inte borde ha beställt ifrågavarande tjänst från bolaget. Vid accepterandet av förvaltaruppdraget i Bolag III:s konkurs stod A fortfarande i skuld till bolaget. A accepterade uppdraget utan att anmäla de omständigheter som kunde föranleda jäv. Även om A inte kan påstås ha uppsåtligen förfarit orätt orsakade hans handlande onödigt tvivel om hans opartiskhet som konkursförvaltare i konkurser med anknytning till Y och Z. advokatens yttrande A har i sitt yttrande, daterat den 19 september 2011, tillbakavisat samtliga anmärkningar och anfört i huvudsak följande. FörLikning I samband med konkursutredningen för Bolag I uppmärksammade han att det fanns återvinningsbara transaktioner som riktats mot dels Y och dels Bolag II. Han gjorde bedömningen att transaktionerna ifråga varit återvinningsbara. Y och Bolag II bestred i och för sig att transaktionerna skulle vara återvinningsbara, men blev efterhand öppna för att diskutera en förlikning. Tillgångarna i konkursen uppgick enligt bouppteckningen till 25 741,81 kr. I samband med diskussionerna kring en förlikning konstaterade han att betalningsförmågan för Y och Bolag II var svag. Y hade under de senaste åren varit restförd för betydande skatteskulder och hade betalningsanmärkningar i enskilda mål som legat på kronofogdemyndigheten. Y hade vidare ingått prorieborgen för, dels Bolag I:s skulder till C och C hade stämt Y vid tingsrätten med ett kapitalyrkande om 476 000 kr respektive 361 000 kr. C hade vidare reserverat sig för framtida skadestånd mot Y för hyresskulder till och med augusti 2015 med cirka 370 000 kr per år. Han bedömde i övrigt att det inte funnits några övervärden i Y:s tillgångar. Dessa omständigheter låg till grund för nivån på den träffade förlikningen. Beträffande Bolag II var han i kontakt med bolagets redovisningskonsult och fick information utvisande bolagets bristande betalningsförmåga. Förlikningslikviden om 212 166 kr betalades efter ett flertal påminnelser lång tid efter det att förlikningsavtalet förfallit till betalning, vilket förhållande ytterligare bekräftar att parterna haft bristande betalningsförmåga. Han har inte något minne av att han hade kontakt med tillsynsmyndighetens dåvarande handläggare av konkursen, men återvinningstransaktionerna och förlikningen har redovisats i förvaltarberättelsen och halvårsberättelserna. Det är hans uppfattning att förlikningen som träffats varit förmånlig för konkursboet. Genom denna kunde omkring 212 000 kr delas ut till borgenärerna i konkursen. Förlikningen innebar även att han inte behövde driva återvinningsanspråken i en rättslig process, som hade kunnat vara förenat med höga processkostnader, som det inte funnits täckning för i konkursboet. kunskap oM boLag Bolag II ägde inventarier, som hyrts ut till dotterbolaget Bolag III. Bolag III var i princip ett personalbolag som bedrev uthyrningsverksamhet av tält. Detta förhållande var känt för honom. Han hade dock inte någon närmare insyn i Bolag II:s förhållanAdvokaten Nr 7 • 2012