Advokaten 1
Gästkrönika GästkRöNiköR lisE BERGh Svenska lagar
måste anpassas efter folkrätt och internationell straffrätt amnesty internationaL arbetar aktivt för att förebygga, förhindra och protestera mot grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Kränkningar som är brott mot folkrätten och den humanitära rätten. En viktig del av vårt arbete är att ställa krav på rättvisa genom att brotten utreds och att – om det finns tillräcklig bevisning – de ansvariga ställs inför rätta och döms. Trots att det, världen över, begås kränkningar av mänskliga rättigheter, är det endast ett fåtal av de ansvariga som ställs inför rätta och döms. Just nu arbetar Amnesty bland annat för att rättvisa ska skipas för Maina Sunuwar och hennes anhöriga i Nepal. I februari 2004 greps den 15-åriga Maina Sunuwar i sitt hem av medlemmar ur den nepalesiska armén. Hon torterades till döds i ett närliggande militärläger och begravdes i hemlighet. I mer än fem år har hennes mor kämpat för att de som torterade och dödade henne ska ställas inför rätta. Det är Amnestys uppfattning att alla världens länder har en skyldighet att bekämpa straffriheten för grova människorättskränkningar genom att se till att den nationella lagstiftningen gör det möjligt att utreda och lagföra brotten på nationell nivå och i nationella domstolar. i många LÄnder – till exempel i Sverige – är lagstiftningen bristfällig vilket kan leda till att förövare går fria och offer inte får upprättelse. För att detta inte ska ske anser Amnesty att personer som har gjort sig skyldiga till grova människorättskränkningar ska kunna åtalas och dömas varhelst i världen de befinner sig, oavsett var brottet begicks och oavsett vilka medborgarskap förövaren och brottsoffren hade. Amnesty har därför länge krävt att världens stater ska förändra sin nationella lagstiftning genom att införa universell jurisdiktion. Men det räcker inte med det. Staterna måste också bekämpa grova människorättskränk20 ningar genom att kriminalisera grova internationella brott såsom folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och tortyr. Om ett land inte kan eller vill utreda brott eller ställa personer inför rätta för grova kränkningar av mänskliga rättigheter måste utredning och lagföring kunna ske på internationell nivå, och Amnesty har länge engagerat sig för upprättandet av internationella domstolar där de som begår grova internationella brott kan ställas inför rätta. Amnesty stöder därför till exempel den internationella brottmålsdomstolen (ICC). För nÄrVarande pågår en utlämningsprocess i Sverige mot en rwandisk medborgare som är misstänkt för delaktighet i folkmordet år 1994. Amnesty anser att rättssäkerheten i Rwanda har stora brister, bland annat därför att möjligheten för den åtalade att kalla egna vittnen är mycket liten eftersom de riskerar trakasserier, misshandel och till och med kan hotas till livet. Av den anledningen har Amnesty motsatt sig att mannen utlämnas till Rwanda och anser i stället att mannen ska ställas inför rätta i Sverige. I juli fattade regeringen beslut om att mannen skulle utlämnas till Rwanda. Utlämningen har dock inte verkställts eftersom mannen har anmält regeringens beslut till Europadomstolen, som i sin tur har begärt inhibition i avvaktan på att ärendet utreds vidare. Ett parallellfall är nu aktuellt i Finland. Det finländska justitiedepartementet kom dock till en annan slutsats än den svenska regeringen. Finland avvisade Rwandas begäran om utlämning av en folkmordsmisstänkt man. I stället åtalades mannen vid en finländsk domstol. Även Rwandatribunalen och stater som Frankrike och Storbritannien har sagt nej till utlämning av ungefär samma skäl som Amnesty har anfört. Advokaten Nr 7 • 2009