Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren ANNE RAMBERG Asylproce
ssen – en utvärdering adVokatsamFundet har tidigare välkomnat den nya instans- och processordningen i utlänningsärenden. Med en så stor reform är det inte konstigt om det finns frågor som behöver utvärderas och omprövas. Advokatsamfundet fäste redan i oktober 2006 migrationsministerns uppmärksamhet bland annat på det olämpliga i Migrationsverkets förordnande av offentliga biträden och skillnaderna i migrationsdomstolarnas rättstillämpning. Det var därför positivt att regeringen tillsatte en utredning med uppgift att utvärdera den nya reformen. Utredningen har lämnat två betänkanden. Jag vill beröra några av de frågor som förtjänar särskild uppmärksamhet. Ett syfte med den nya instans- och processordningen var att uppnå en ökad öppenhet i asylprocessen. När det gäller landinformation i databasen Lifos skulle öppenheten kunna öka ytterligare dels genom att urvalsprincipen för publicering på Lifos görs känd, dels genom att Lifos utökas med ytterligare information som till exempel nationell och internationell praxis. Till detta kommer att Migrationsverket och migrationsdomstolarna måste bli bättre på att förklara hur man bedömer olika källor i förhållande till varandra. De offentliga biträdena måste å sin sida bli bättre på att själva hänvisa till landinformation, ta fram information, samt ifrågasätta verkets och migrationsdomstolarnas bedömning av de olika källornas tyngd. Detta förutsätter dock att de offentliga biträdena får betalt för sådant arbete. Det ökade inslaget av muntlighet i asylprocessen har medfört att det råder stor brist på auktoriserade tolkar. Utan tillgång till tolkar med för uppgiften relevanta språkkunskaper minskar rättssäkerheten allvarligt i asylprocessen. Det leder också till längre handläggningstider. Den 4 stora skillnaden i andelen muntliga förhandlingar vid olika migrationsdomstolar rymmer ett problem, även om den delvis kan förklaras av att målsammansättningen ser olika ut vid de olika domstolarna. tyngdpunkten i asyLprocessen ska ligga hos Migrationsverket. Detta kräver dock att verkets arbetssätt garanterar att ärendena avgörs på ett komplett underlag. I verkets rapport Med sikte på en snabbare asylprocess ges förslag på hur handläggningstiderna ska kunna förkortas. Ambitionen är givetvis lovvärd. Jag ser dock flera problem med förslagen, som i stället riskerar att motverka rättssäkerheten i processen. Förkortade handläggningstider kommer nämligen att ske på bekostnad av att de asylsökande inte får sina ärenden tillräckligt utredda. I rapporten föreslås bland annat att Migrationsverkets beslutsfattare ska träffa den asylsökande redan inom en vecka, och då utan att offentligt biträde har förordnats, och i enkla fall avgöra om en person får stanna eller ska avvisas direkt. Det är inte bra. Vad som sägs vid de inledande förhören kommer att ligga till grund för den framtida utredningen och ytterst få betydelse för utgången av ansökan. Inte minst med hänsyn till att bland annat identitetsfrågan kommit att bli alltmer central är det av stor vikt att det offentliga biträdet finns med från början och kan förklara för den asylsökande varför identitetshandlingar är så viktiga. Den nya arbetsmodellen innebär i detta hänseende en tillbakagång till den gamla modellen där offentligt biträde inte erbjöds från början av asylprocessen. En principiellt viktig fråga är också rätten för den asylsökande att få det biträde han eller hon begär även om biträAdvokaten Nr 7 • 2009