Nöjesnytt Jönköping 1
portugal. mannen, alltså Jag vet att jag är sjukt
mycket tvåa på bollen här, men jag har en ursäkt: Feel It Still, en av förra årets bästa (och största) singlar är väldigt långt från den Portugal. The Man jag lyssnade på runt 2010. Kanske fattade jag inte riktigt hur bra Feel It Still var förrän jag kunde ställa om hjärnan till 2017, men nu älskar jag den precis lika mycket som jag älskade Censored Colors och The Satanic Satanist. musik Ola Karlsson tar en titt på vad som händer i musikvärlden, tipsar om ny och gammal musik och uttrycker högst subjektiva åsikter om både högt och lågt. Foto: Ellika Henriksson långsamt guld Amanda Wernes röst är en vattendelare: antingen avskyr du det nästan teatraliskt överdrivna uttrycket, eller så drunknar du totalt i värmen och känslan. Trots egna dubier har jag fastnat i den senare kategorin, precis som jag fastnat i den malande psykadelian som präglar Slowgolds andra album Drömmar. Texterna är mångbottnade och mörka, men andas ändå hopp och livslust, trots att nya singeln heter Mörkare. womack in texas Efter att ha varit en av Nashvilles leading ladies under många år tog Lee Ann Womack på sitt nionde album The Loney, the Lonesome & the Gone en musikalisk omväg till Texas. Resultatet är fullständigt magnifikt; en jordigare, råare och rökigare variant av country än vad Womack brukar leverera och dessutom kryddat med hennes starkaste material hittills. Tveklöst ett av förra årets mest underskattade countryalbum. Foto: Ebru Yildis meditationsmusik som känns på riktigt Så kallad avslappningsmusik brukar ha precis motsatt effekt på mig. Istället för att bli lugn och harmonisk blir jag dampig och rastlös och vill bara sätta på Watain på full patte. Med Slow Meadow är det annorlunda. Vad det beror på vet jag inte, men det är något med kombinationen piano och cello som faktiskt ger mig ro. Och så de vidunderligt vackra melodierna, så klart. outtröttliga präster Missförstå mig rätt när jag säger att Judas Priests nya singel är kass. För jag älskar verkligen Judas Priest; Sin After Sin, Stained Class, Killing Machine, British Steel, Screaming For Vengeance, Defenders of the Faith, Ram It Down – odödliga metalklassiker hela bunten. Att jag ens skriver att Rob Halford och co har släppt en ny singel är att jag inte kan låta bli att förundras, och imponeras, av att gubbarna orkar. Lightning Strike är lika klyschig som titeln antyder, samtidigt är det 100% Judas Priest i attityd, själ och hjärta. Dåligt, fast ändå härlligt på något sätt. the the En gång i tiden var The The – kanske världens bästa bandnamn någonsin, för övrigt – ett av världens mest egensinniga och relevanta band, med album som Infected, Mind Bomb och Dusk. Hjärnan bakom bandet, Matt Johnson, tröttnade dock på både musikbranschen och sina egna demoner och lade efter en misslyckad Hank Williamstributplatta ner bandet och flyttade till Sverige (!) och bildade familj. Men efter att ex-hustrun tvingat honom att medverka i den fantastiska dokumentären The Inertia Variations (finns på SVT Play) fick han blodad tand på musiken och framförde där sin första nya låt på många år. Nu har han släppt en hel massa ny musik på samma gång och i juni kommer han till Sverige för en spelning. Vi ses där! kling & klang Det är mycket snack om Sarah Klang just nu. Efter genombrottet i På Spåret och på P3 Guld-galan rycker alla i göteborgskan med den makalösa rösten. Tre singlar har hon släppt hittills och har på rekordtid blivit en av Sveriges mest hajpade artister. Snarts släpps debutalbumet och är det bara en bråkdel så bra som exempelvis Left Me On Fire kan det bli en av årets bästa skivor.