Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44 Snart lamm- och nötfärsbiffar. Tor
e Strandgård garvar åt kompisarna i matlaget Middag hela veckan. »Får man en tvåa så gör man inte om den rätten.« C ivillingenjören Tore Strandgård radar upp sex kilo kycklingfiléer och åtta burkar ekologisk crème fraiche framför sin spis, eller station som det kallas på hemkun- skapsspråk. – Första reaktionen när Micke ringde och frågade om jag ville vara med var: det där har jag inte tid med. Men sedan pratade jag med min fru Annelie och hon tyckte absolut att jag hade tid, säger han och skrattar. Med tre söner i åldern sex till tolv, jobbet som teknikkonsult på vvs- och energiföretaget Incoord och hockeymatcher att skjutsa till säger han att ”det är precis så man hinner varje vecka”. Annelie var den som hämtade barnen och lagade maten. – Det var stressigt för henne att komma hem och stå där med tre hungriga killar som gnällde och ville ha mat, det blev mycket pannkakor och halvfabrikat. Och hon klagade ofta på att det var jobbigt. Controllern Micke Hedlund på andra sidan bänken fyller i: – Om vi ska snacka om en gemensam nämnare för oss som är här så tror jag det är att alla har barn, och alla är i grunden intresserade av att laga mat… – Njaa, det kan jag väl inte riktig hålla med om, avbryter Tore. – Jag har aldrig varit den som lagat mat, jag ser det mer rationellt, jag ser utväxlingen i det hela. Många av oss har barn som håller på med någon idrott och behöver få i sig mat snabbt, säger han och skivar upp limeskal i tunna skivor till kycklingen. – Framför allt är vi beredda att offra en mån- 44 KOLLEGA 6-11 dagskväll varannan vecka för att få en massa god mat, flikar Micke in och stoppar ner händerna i en enorm plåtskål fylld till bredden med köttfärs, lök och kryddor. Några meter längre bort har målaren Jocke Lundberg fyllt sina två diskhoar, den ena med gula lökar som badar i vatten, den andra med röd paprika. – Det är ett suveränt koncept, om man är en barnfamilj får man alltid vällagad mat på det här sättet. Jag hade ju aldrig ställt mig hemma och lagat Jambalaya en vardagkväll. Många säger att de satsar på matlagningen på helgen, men det finns fem dagar där emellan, säger han. Tanken är att alla lagar 40-50 portioner av var sin rätt, maten läggs i lika stora lådor och i slutet av kvällen byter man lådor med varandra och går hem med fyra fem sex olika rätter, beroende på hur många som är på plats. Johan, som arbetar med programvara för riskanalyser, berättar om en ung kille på hans jobb som gillade idén och ville vara med. – Men han hade inga barn, bara en flickvän, så han hade mat för två tre månader framåt efter en kväll. När Johan konstaterar att man ”inte får slöa i början av kvällen” replikerar Jocke snabbt från sin sida av bänkarna: – Nej, då får man plikta på slutet. Automatlarmet går på klockan tio, och jag vet inte vad som händer om man drar det men det kostar nog en förmögenhet. Men hittills har det inte inträffat även om vi har sprungit ner med 30 sekunder tillgodo. Det är fokus och hårt jobb som gäller för att man ska bli klar. – Jag kan känna precis som Johan, att det tar emot när man ska åka hit, men samtidigt vet man att åker man inte hit, har man ingen mat de närmsta veckorna. När man åker härifrån efter en sådan här kväll känns det i kroppen, som om man kört ett rejält fyspass. Du kommer hem och känner dig ganska bra, säger han med ett leende. – Jag skulle egentligen varit på bolagsstämmomiddag på Berns i kväll, men jag prioriterade det här, konstaterar Tore. Johan Sörmans bror Bengt, eller Benna som alla kallar honom, var den som initierade mat laget ”Middag hela veckan” för snart tio år sedan. Han hade gått en helgkurs i livskunskap och inspirerats att dra igång något som aktiverade många andra. Tanken var att driva projektet själv de första åren och sedan lämna över ansvaret – som ett sätt att träna sig själv i att vara kreativ. – Då var vi sexton personer och använde även köket på andra sidan korridoren, säger Johan och pekar ut genom dörren. Men det optimala är att vara tio stycken, då gör det inget om någon är borta. Det han har lärt sig under de här åren i skolköket är att laga mat för många personer, att hitta rätt proportioner. Det går inte att ta ett recept och bara fyrdubbla alla ingredienser. – Då blir det fel. Framför allt har jag lärt mig att smaka av maten ordentligt under tiden och inte blanda ihop allt enligt de angivna mängder
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68