Advokaten 1
Reportage Stockholm Human Rights Award » – Jag st
od i mörkret och föll sedan ned på knä och la huvudet mot golvet och bad. ”Gud om jag inte gör något annat i livet. Om detta är det enda jag gör i livet. Låt mig bli ditt instrument för att försöka få de här människorna frigivna.” Jag insåg ju att jag inte hade någon makt. Men med Guds hjälp skulle det vara möjligt. Sedan började M. Cherif Bassiouni arbeta för att få dem fria. Tre månader senare fick han ett telefonsamtal och det meddelades att Afghanistans president Karzai hade beordrat frisläppandet av fångarna. – Jag lämnade mitt kontor och gjorde exakt samma sak som i Kabul: jag föll ned på knä och bad. Jag la pannan mot marken och tackade Gud och sa att även om jag måste dö nu så har jag gjort vad jag vill göra. Så detta var de två ljusa händelserna i mitt liv då jag känt att jag gjort något värdefullt, säger M. Cherif Bassiouni som menar att den som gör något måste alltid se till att handlingen har en mänsklig förankring. Vi måste inse att saker och ting inte är abstrakta. Ytterst handlar det om människors liv och hälsa. enligt bassiounis synsätt är de mänskliga rättigheterna en sköld vars syfte är att skydda människor. Men ibland räcker det inte med enbart en sköld utan det behövs även ett svärd. Svärdet är kriminaliseringen och att utkräva ansvar av dem som kränker de mänskliga rättigheterna, den internationella straffrätten. När Bassiouni tecknar den stora bilden av den världsövergripande utvecklingen för de mänskliga rättigheterna och den internationella straffrätten är det inte med bjärta färger. – Tyvärr går utvecklingen inte åt rätt håll, slår han fast direkt och fortsätter: – Vi rör oss mot en nedgång vad gäller de mänskliga rättigheterna och den internationella straffrätten. Under de senaste tjugo åren har OM M. CHERIF BASSIOUNI M. Cherif Bassiouni, som föddes 1937 i Kairo, anses av många som den enskilda person som betytt mest för framväxten av den moderna internationella straffrätten. Han har under det senaste halvseklet funnits med vid tillkomsten av alla de viktigaste internationella 18 konventionerna på den internationella straffrättens område, till exempel 1973 års konvention mot apartheid, 1984 års konvention mot tortyr och den så kallade Romstadgan. M. Cherif Bassiouni är professor i juridik vid Kairo-universitetet och professor emeritus vid den juridiska fakulteten vid DePaul University i Chicago, där han undervisat i internationell straffrätt och mänskliga rättigheter sedan 1964. M. Cherif Bassiounis arbete för internationell straffrätt och mänskliga rättigheter har fört honom till alla de stora krigsskådeplatserna, inklusive före detta Jugoslavien, Afghanistan och Irak. Som företrädare för FN har han dokumenterat krigsförbrytelser och förberett rättegångar mot gärningsmännen. Att våld mot kvinnor kommit att Advokaten Nr 1 • 2014 TIDIGARE PRISTAGARE Stockholm Human Rights Award utdelas årligen till en person och/eller en organisation för särskilt framstående insatser till stöd för demokratisk ut veckling och mänskliga rättigheter. Tidigare års pristagare är Europarådets före detta kommissionär Thomas Hammarberg och European Roma Rights Centre 2012, skaparen av Open Society Foundations George Soros och människorättsaktivisten Aryeh Neier 2011, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Navi Pillay 2010 och den sydafrikanske juristen Richard Goldstone 2009. den internationella straffrätten kännetecknats av tydlig utveckling med flera internationella krigstribunaler. Men nu har i stort sett samtliga avslutats och frågan är vad som blir arvet efter dem. Enligt Bassiouni finns det en utbredd uppfattning att tribunalerna har åstadkommit en hel del. Men kostnadseffektiviteten kommer att hamna mer i fokus än tidigare, bedömer han. Enligt honom är kostnaderna alldeles för höga. Han är starkt kritisk till kostnadsbilden för ICTY (Internationella krigsförbrytartribunalen för det före detta Jugoslavien) och ICC (Internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court). – Min känsla är att orsaken framförallt är byråkratiseringen av FN. FN:s byråkrati är värst i hela världen. Det fortsätter år efter år. Den inneboende styrkan i byråkratiseringen verkar vara större än staternas samlade politiska vilja. Det i sig är ett allvarligt problem, men vi måste inse att vi träder in i en ny era av globaliseringen vars krafter påverkar staterna på ett sätt som vi inte hade förutsett. terroristattackerna den 11 september 2001 i USA innebar att världens stater i högre utsträckning kommit att prioritera sin nationella säkerhet. Man kan se hur terroristattackerna ledde fram till fånglägret på Guantánamo, en rad extraordinära åtgärder och till och med tortyr. En tillbakagång för de mänskliga rättigheterna? – Absolut! Och det utan att människor ens bryr sig. Som ett resultat av det här har du också NSA, som spionerar på oss alla utan att någon på allvar säger ifrån, konstaterar Bassiouni som tycker att åtgärder som ”anses” öka den nationella säkerheten har fått högre prioritet än de mänskliga rättigheterna och mänskliga värden. Dessutom har vi flera andra samverkande globala faktorer. – Vi har ett stort antal stater, 40–50 stater, där samhället inte fungerar eller håller på att förfalla, så kallade ”failing states”. Av världens 193 stater gäller det alltså en fjärdedel. Till det kommer alla de stater som har en bristande styrbarhet, governability, det handlar om stater i Afrika, arabvärlden och i Europa. Regeringarna är inte längre kapabla att styra länderna. Det handlar till exempel om Tunisien, Egypten, stater som är i krig som Syrien, men också stater som Grekland eller Spanien. Till och med i Västeuropa kan man se hur förväntningen på att staten ska leverera enligt det historiska sociala kontraktet inte nödvändigtvis förverkligas. Till bilden kommer en ny faktor som träder in och blir allt tydligare: de allt mäktigare multinationella bolagen. Enligt Bassiouni är vissa av dem utom räckhåll för lagen. Till exempel bolag som ägnar sig åt genmanipulering, och därigenom orsakar genetiska skador på världen utan att någon kommer åt företagen. Eller oljebolagen som motarbetar minskningar av utsläppen av växthusgaser. Eller de finansiella instituten som är för stora för att de ska tillåtas gå under. De fattiga och svaga får betala kostnaderna. Det finns inget enat världssamfund som kan motverka denna utveckling, anser Bassiouni. – Det finns ett antal faktorer som påverkar stater men stater har alltid styrts av motiv som makt och välstånd. Det har stater alltid strävat efter. I den utsträckning som globaliseringen bidrar till ökad makt och välstånd för staterna så accepterar staterna den. Om handel bidrar till detta så tycker staten att det är bra med WTO. Detsamma gäller IMF-regleringar. Å andra sidan om det handlar om något som inte bidrar till en ökad