Advokaten 1
Fokus Tvångsomhändertagande Det är dokumenterat a
tt det finns en koppling mellan ekonomiskt utsatta föräldrar och omhändertagna barn. n fjärdedel av alla omhändertaganden av barn i Sverige sker mot barnens och föräldrarnas vilja. Socialstyrelsens senaste rapport Barn och unga – insatser 2012 visar att cirka 20 800 barn var omhändertagna i en så kallad heldygnsinsats den 1 november 2012. Av dessa hade 15 300 frivillig vård med stöd av socialtjänstlagen, SoL, 5 200 hade tvångsvård enligt LVU och knappt 300 blev omedelbart omhändertagna enligt LVU, vilket tillåts före lagprövningen i akuta lägen. Orsaken till beslutet om tvångsvård är i 70 procent av fallen brister i hemmiljön och i 25 procent av fallen den unges eget beteende. För 5 procent var orsaken en kombination av brister i hemmiljön och det egna beteendet. När det gäller yngre barn är orsaken vanligtvis bristande omsorg och för ungdomar handlar det oftast om missbruksproblem eller kriminalitet. Tvångsomhändertagandena ökar i antal ju äldre barnen blir, och den största gruppen är 15–17 år. Den här nationella statistiken tas sällan upp i medierna och det kan ha flera orsaker. Socialstyrelsens redovisning är svårtolkad, eftersom ett barn kan få flera olika insatser under ett år och därför finns med på flera ställen i statistiken. Därför tittar forskarna ofta på ett speciellt datum för att se hur många barn som får olika insatser. Jämförelser mellan kommuner är också besvärlig eftersom få barn omhändertas i mindre kommuner. En problemfamilj med fyra barn som omhändertas kan rubba statistiken. Ett annat problem med statistiken är att det är svårt att göra jämförelser över tiden eftersom redovisningen ändrades 1998. En annan skillnad är att Sverige i jämförelse med många andra länder tar emot en stor grupp ensamkommande flyktingbarn som placeras på HVB-hem, hem för vård eller boende. Men då handlar det nästan uteslutande om frivillig vård. Hur stor denna grupp är särredovisas inte i Socialstyrelsens statistik, men för pojkar i åldersgruppen 13–17 år har andelen i befolkningen som placerats på HVB-hem femdubblats 2004–2012. Ökningen utgörs till största delen av pojkar med annan vårdnadshavare än förälder eller en särskilt förordnad vårdnadshavare och det är därför sannolikt att det handlar om ensamkommande flyktingbarn. Anna Hollander, professor i rättsvetenskap med inriktning på socialt arbete på institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet, konstaterar att det finns många skillnader mellan Sverige och andra jämförbara länder när det gäller tvångsomhändertaganden. ”Misshandelsrekvisitet i LVU tillämpas sällan i Sverige, men det är vanligare i anglosaxiska länder, abuse, även om gränsdragningen mellan aga och misshandel är svår att göra också i länder där barnaga är tillåtet.” Anna Hollander – Misshandelsrekvisitet i LVU tillämpas sällan i Sverige, men det är vanligare i anglosaxiska länder, abuse, även om gränsdragningen mellan aga och misshandel är svår att göra också i länder där barnaga är tillåtet som uppfostringsmetod, säger Anna Hollander. FLER BARN OMHÄNDERTAS Antalet barn som omhändertas och vårdas utanför hemmet i Sverige ökade kraftigt under 1990-talet, samtidigt som den slutna institutionsvården delvis ersattes av familjehemsvård och HVB-hem. Sedan 2004 har barAnna Hollander. 30 SVERIGE STICKER UT Omhändertas fler barn i Sverige än i andra länder? Frågan är svår att besvara eftersom det är vanskligt att göra jämförelser med andra länder där systemen för barnavården skiljer sig från Sverige. En viktig skillnad är att i den svenska statistiken räknas barn som omhändertas både på grund av brister i hemmiljön och eget beteende, men utomlands bygger ofta statistiken enbart på barn som omhändertas på grund av brister i hemmiljön och den andra gruppen hamnar i någon form av ungdomskriminalvård. Det är också svårt att göra jämförelser med länder där släkt och närstående hjälper till att ta hand om barnen i högre grad än hos oss. nen som omhändertas fortsatt öka i antal, men ökningen består nästan bara av ensamkommande flyktingbarn. Om man bara tittar på barnen som får tvångsvård eller blir omedelbart omhändertagna har den gruppen inte förändrats i storlek under perioden 2004–2012. Pojkarna är fler än flickorna, men deras majoritet är inte lika stor som i den frivilliga SoL-gruppen. De flesta av de omhändertagna barnen placeras i familjehem. Det gällde för 61 procent av dem som hade placerats enligt SoL och 69 procent av dem som placerats enligt LVU den 1 november 2012. Den näst vanligaste placeringen är HVB-hem där 37 procent av SoL-barnen och 24 procent av LVU-barnen var placerade. LVU-barnen kan också placeras på sjukhus eller i det egna hemmet. Hur länge LVU-vården pågår kan variera, men medianvårdtiden för barn som fick vård under 2012 var 16,4 månader. Advokaten Nr 1 • 2014