Advokaten 1
Fokus Tvångsomhändertagande » som ett gungfly ell
er att vi inte har någon fast grund att stå på. Jag tycker att det fungerar som läget är nu. Anna Kaldal sammanfattar kärnan i LVU-processen som ”legalitet och rättssäkerhet i kombination med ambitionen att verkligen skydda barn som far illa”. – Processen måste vara ordnad så att den ger så lite utrymme som möjligt för godtycke och fördomar. Alla fall måste behandlas objektivt och sakligt, och lika fall ska behandlas lika, vilket är oerhört svårt, eftersom det rör sig om komplexa samband mellan risk- och skyddsfaktorer i barnets miljö. Vi kan inte sätta lika höga beviskrav som i brottmål eftersom LVU är en proaktiv lag som vill kunna träda in och skydda barn innan skadan har uppstått. Det handlar om att bedöma om situationen för barnet är så allvarlig att det ska tvångsomhändertas – att rätt barn får rätt vård. UTMANINGAR FÖR UTREDNINGEN Anna Kaldal tror att utvecklingen mot att barnen blir alltmer autonoma i LVU-målen kommer att fortsätta. Den stora utmaningen för rättsväsendet är hur systemet ska tillgodose barnets rätt att komma till tals, ge sitt eget perspektiv och vara en autonom aktör. – Hur involverar vi små barn, barn som inte har svenska som modersmål och barn med neuropsykiatriska diagnoser eller intellektuell funktions nedsättning, säger hon. Det är svårt, men vi kan inte backa när vi har sagt att barn är individer med egna rättigheter. Andra utmaningar, som Anna Kaldal ser, är att ytterligare stärka barns position och att försöka modernisera LVU så att lagen kan hantera de nya grupperna med heders-, social- och psykiatrisk problematik som finns i dag. Hon tror också att vi kommer att få se förändringar när det gäller hur vi tar hand om placerade barn och tillgodoser deras rättigheter, till exempel genom ett ombud som följer barnet före, under och efter processen. Ghita Hadding Wiberg tror att det kommer att bli mer insyn där barnen är placerade och att det blir andra personer som kommer att ansvara för insynen än de som har placerat barnen. – Det kan till exempel vara ett ombud för barnen som ser hur det ser ut i familje- och behandlingshem där barnen är placerade, säger hon. Lena Isaksson ser inga stora brister i rättssäkerheten i LVU-målen. Däremot är hon oroligare för rättssäkerheten 36 när barnen är placerade och av det skälet menar hon att utredningens översyn fyller en angelägen funktion. – Det är viktigt att barn och ungdomar får komma till tals och vara delaktiga i sin egen vård när den väl har inletts. Där finns en brist i dag. Det finns bra HVB-hem, men det finns all anledning att skärpa tillsynen, framför allt måste man följa upp hur barnen har det och se så att de får hjälp och att det inte dröjer för länge. Magnus Åhammar och några andra domare och erfarna advokater framförde sina synpunkter när de 2013 träffade utredningssekreterarna i Utredningen om tvångsvård för barn och unga. – Bland annat framförde vi att om socialtjänsten omhändertar någon omedelbart och sedan häver det omedelbara innan en vecka har gått, så finns det inga grunder för att pröva det i domstol. Man kan fundera över om det skulle finnas någon möjlighet till laglighetsprövning, säger Magnus Åhammar. Gruppen framförde också att barn och föräldrar borde ha rätt till ett offentligt biträde när en umgängesbegränsning enligt LVU ska prövas. Lena Isaksson instämmer: – En förälder som har missbruksproblem men som kan visa på drogfrihet får träffa sitt barn med umgängesstöd frekvent, om prövning sker enligt föräldrabalken, säger hon. En förälder som för en process om umgänge i allmän domstol kan få rättshjälp eller använda sin hemförsäkring för att på så sätt få barnets rätt till umgänge prövad, men den möjligheten finns inte i LVU-målen. Det är en stor brist. Socialnämnden kan besluta om mycket omfattande umgängesbegränsningar och det finns föräldrar som inte träffat sina barn på ett halvår. Föräldrar och barn i LVU-mål som vill ha umgängesfrågan prövad borde ha rätt till offentligt biträde. ALTERNATIV TILL LVU Förebyggande insatser kan minska behovet av tvångsomhändertagande. Magnus Åhammar konstaterar att det är en politisk fråga om samhället ska stötta familjer på ett annat sätt. – Om man läser LVU och socialtjänstlagen så är de mest angelägna delarna att socialtjänsten så långt som möjligt tillsammans med föräldrar och barn ska komma fram till frivilliga lösningar. Så det finns redan i systemet, men beroende på hur mycket man lägger ner på det kan det se olika ut, säger han. Advokaten Nr 1 • 2014