Advokaten 1
Fokus Tvångsomhändertagande Tidigare insatser i h
emmet utvärderas sällan i förhållande till sitt syfte trots att familjerna ofta har beviljats olika former av stöd. tuation och föräldrars omsorgsförmåga, säger hon. Det varierar också i kvalitet från kommun till kommun eller från stadsdel till stadsdel och det är inte acceptabelt. Det ska råda likhet inför lagen. Utredarnas ålder och erfarenhet kan ha betydelse i det här sammanhanget. Precis som när det gäller biträdena finns en tendens att det är de yngsta och mest oerfarna som ofta får dra det tyngsta lasset. – Emellanåt är utredarna på socialtjänsten väldigt unga och oerfarna och har inte alltför gedigen erfarenhet om hur en familj fungerar och hur man kan vara som förälder, säger Ghita Hadding Wiberg, som menar att det kan leda till förhastade beslut, bristfälliga utredningar och att föräldrarna inte får komma till tals. Anna Hollander bekräftar detta mönster: – Inom socialtjänsten och socialnämnderna finns ingen specialistkunskap. Många socialsekreterare blir med tiden ganska erfarna, men barnavårdsmålen är många och det är bekräftat att det ofta är de mest oerfarna socialarbetarna som får ta svåra barnärenden. Anna Kaldal menar att man behöver höja socialsekreterarnas kompetens i att samtala med barn. – Det finns metoder för att intervjua barn, men dem använder man inte i sociala mål, säger hon. Varför ställer vi så höga krav på hur vi talar med barn i brottmål när vi i sociala mål faktiskt ska ta ställning till om barnet ska bo hemma hos mamma eller pappa? Är det inte jätteviktigt då att vi vet hur barnet upplever sin situation? HAR SOCIALEN ALLTID RÄTT? Det som utmärker LVU-målen är att förvaltningsdomstolen nästan alltid bifaller socialnämndens ansökan om vård. Det varierar mellan olika län, men ligger mellan 80 och 90 procent. Det kan tolkas som att socialnämnderna har fog för sina ansökningar, men det kan också tyda på att den rättsliga balansen är skev. – Vi ser bara de barn som kommer till Förvaltningsrätten i Stockholm, men bifall till ansökan sker i strax över 90 procent, så i de allra flesta fall har socialnämnden haft fog för ansökan. Många överklagar till kammarrätten. Jag vet inte hur många domar som ändras, men jag kommer inte ihåg när kammarrätten ändrade någon av våra LVU-domar, så det kan inte vara så vanligt, säger Magnus Åhammar. LVU-målen bygger på en muntlig förhandling där föräldrar och barn ska ges möjlighet att komma till tals och föra fram sina synpunkter på utredningen själva eller via sina biträden och ställföreträdare. – Det är väldigt viktigt att föräldrarna och barnets ställföreträdare får föra fram sina synpunkter på utredningen och de brister som socialtjänsten har lyft fram, så att man kan avgöra om det stämmer eller inte. Annars blir tyngdpunkten socialtjänstens utredning, säger Magnus Åhammar. Det är inte svart eller vitt i de här målen, utan det » hotar rättssäkerheten gör LVU-utredningar och det beror på att det är för hög personalomsättning. Många erfarna socialsekreterare slutar och det beror på lönen och hur påfrestande yrket är. Det har blivit så de senaste 20–30 åren att de erfarna ofta väljer andra arbetsuppgifter, till exempel behandlingsuppgifter. Socialsekreterarjobbet har blivit ett genomgångsyrke för många och det leder till att det är alldeles för hög personalomsättning på socialkontoren där kontinuitet är viktigare än någon annanstans. För att råda bot på denna negativa utveckling driver Akademikerförbundet SSR inte bara löne- och arbetsmiljöfrågan, utan även krav Advokaten Nr 1 • 2014 på kompetensutveckling, introduktionsår för nya socialsekreterare och specialisttjänster för socionomer för att skapa nya karriärvägar. De allra flesta socialsekreterarna inom barn- och ungdomsvården har socionomexamen, men det finns de som inte har det. Det finns än så länge inga kompetenskrav, men riksdagen har lagt ett förslag om att införa sådana krav. Akademikerförbundet SSR är positivt till förslaget, men ifrågasätter varför kraven bara skulle gälla på barn- och ungdomssidan och varför kravet inte är mer precist än ”socionomutbildning eller annan relevant utbildning”. n Titti Fränkel. 41