Advokaten 1
Fokus Tvångsomhändertagande » Magnus Åhammar. han
dlar om nyanserade bedömningar i alla led om var gränserna ska gå. Det är svåra frågor där domstolen ska väga familjens brister och förtjänster mot varandra och ta ställning till hur det påverkar barnet att separeras från föräldrarna. – Det kan vara en självklarhet att föräldrarna inte kan ha hand om barnet just nu eller att barnet själv har börjat missbruka, rymmer hemifrån och beter sig på ett sätt så att man är tvungen att omhänderta det, säger Ghita Hadding Wiberg. Sedan kan det finnas fall där man kan tycka att den här mamman är kanske lite lustig och hon har sina problem, men jag tror ändå hon fungerar som mamma. Då kan man ha delade uppfattningar om det. Vad är rätt och fel, hur tokig får man vara för att ha hand om sina barn. Det finns ingen mall att stoppa in de olika föräldrarna i och det är det som gör de här målen väldigt svåra emellanåt. Anna Hollander påpekar Ghita Hadding Wiberg tycker också att socialnämndens utredning får för stor betydelse i den muntliga förhandlingen. – Det är en skev balans helt enkelt, säger hon. Sociala ”Risken är självklart uppenmyndigheter har mer resurser och vi som är ombud för klienterna har inte möjlighet att tillvarata våra klienters intressen på rätt sätt eftersom vi inte har möjlighet att ta betalt för vårt arbete och man kan inte kräva att advokater och biträdande jurister ska lägga ner extremt mycket arbete om man inte får betalt för det. Magnus Åhammar har en bar att den enskilde föräldern och vårdnadshavaren kan komma i ett underläge. Men med engagerade och duktiga biträden blir processen inte på något sätt ensidigt belyst från socialtjänstens sida. Min känsla är att det vägs upp.” Magnus Åhammar att de offentliga biträdena kommer in sent i omhändertagandeprocessen och att det är svårt i det skedet att ifrågasätta uppgifterna i utredningarna. Att förvaltningsrätten nästan alltid bifaller socialnämndens ansökan tolkar Anna Hollander som att föräldrarnas och barnens uppfattningar sällan beaktas av domstolen, men framförallt förklaras detta av att domstolen är beroende av socialvetenskapliga och medicinska bedömningar av barnets vårdbehov och förlitar sig på dem. Hon menar att domstolen egentligen inte granskar eller ifrågasätter utredningens innehåll och de bedömningar socialnämnden gör. – Det blir verkligen en obalans och det är nästan en renodlad tvåpartsprocess. Domstolen kan fortfarande ingripa till den svagare partens skydd, men det händer sällan, säger hon. KÄLLOR • Socialstyrelsen, Rapport, Barn och unga – insatser år 2012, vissa insatser enligt socialtjänstlagen (SoL) och lagen med särskilda bestämmelser 42 om vård av unga (LVU) • Socialstyrelsen, Rapport, Barnets rätt och LVU, om barnet i rätts processen, 2009 • Barnskyddsutredningen (SOU 2009:68) • Barnombudsmannen, Artikel i samband med årsrapport, I’m sorry, 2010 • www.lagen.nu • Utredningen om tvångsvård för barn och unga (SOU 2012:07) • Sveriges domstolar, Faktasida, Vård av unga • Barnombudsmannen, artikel, Bakom fasaden, barn och ungdomar i den sociala barnavården berättar, 2011 • Socialvetenskaplig tidskrift, Artikel, Barnomhändertaganden – en analys av kommunala variationer, Tommy Lundström, 1999 • Socialstyrelsen, Socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och ungdomar – en vägledning, 2013 • Barnombudsmannen, Artikel, Från insidan, barn och ungdomar om tillvaron i arrest och häkte, 2013 Advokaten Nr 1 • 2014 annan uppfattning. Han påpekar att socialtjänsten inte bara ska göra en partsinlaga, utan måste se till barnets bästa och vara opartisk. Därför spelar det ingen roll att socialtjänsten har större resurser. Det kan ändå bli en opartisk och objektiv process. – Risken är självklart upp enbar att den enskilde föräldern och vårdnadshavaren kan komma i ett underläge. Men med engagerade och duktiga biträden blir processen inte på något sätt ensidigt belyst från socialtjänstens sida. Min känsla är att det vägs upp, säger Magnus Åhammar. På ett formellt plan ser det ut som om rättssäkerheten är väl tillgodosedd i de här målen. Föräldrarna får ett offentligt biträde som bekostas av staten, socialnämnden har objektivitetsplikt i sin utredning och LVU-beslutet måste föregås av en domstolsprövning. – Det som gör det svårt är att när det kommer till själva rättsfrågan kan den vara så utmanande och ställa så höga krav på både utredare och bedömare att det ibland kan bli fel åt båda hållen. Forskningen visar att ju svårare och mer komplexa frågor vi ställs inför, desto större risk är det att våra personliga preferenser och övertygelser färgar av sig på den objektiva bedömningen, säger Anna Kaldal. n