Advokaten 1
Debatt Att hämnas för brottsoffrets Advokat Olof
Öhlén reflekterar över hämndens funktion och uppgift i rättsväsendet. Han beskriver hur hämnden finns närvarande på olika sätt i olika rättsväsenden, även det svenska. I Payback, the case for revenge (The University of Chicago Press, 2012) pläderar den amerikanske rättsprofessorn Thane Rosenbaum för att rättsväsendets egentliga uppgift är att hämnas för brottsoffrets räkning – inte att upprätthålla allmänprevention. Allmänpreventionen är en (vacker) konstruktion, medan hämnden är lika viktig för människan som mat och dryck. Den som kräver hämnd men nekas till den far illa och tillgriper självhjälp, så kallad privatjustis. Rosenbaum exemplifierar sin tes med fall ur verkligheten, där brottsoffer nekats hämnd. Han menar att människors åtrå efter hämnd inte tillfredsställs i tillräcklig utsträckning av det amerikanska rättsväsendet, som saknar fokus på offret. Vad Rosenbaum främst vänder sig emot är de så kallade plea bargains, som amerikanska åklagare i stor utsträckning använder sig av och som innebär att straffet sätts ned eller uteblir helt för den brottsling som på olika sätt samarbetar med åklagaren, i Sverige benämnt som ”kronvittnen”. Rosenbaum uppger att plea bargains förekommer i 90 procent av alla brottsmål i USA 46 och menar att ett straff genom plea bargains blir så utspätt att offret inte får hämndbegäret tillfredställt. Rosenbaum pläderar också starkt för dödsstraff, som är den ultimativa tillfredsställelsen av brottsoffrets krav på hämnd. Han beklagar att så få av de till döden dömda blir avrättade. Rosenbaum föredrar den gammaltestamentliga hämnden framför det nya testamentets budskap om att vända andra kinden till. Överhuvudtaget lovordar Rosenbaum den rättfärdige hämnaren, som han – märkligt nog kan det tyckas – tilltror samma ädla egenskaper som en objektiv domstol. Och om staten misslyckas med att tillgodose offrets behov av hämnd så är privatjustis berättigad. Rosenbaum gör en nog så sann iakttagelse när han påpekar att det i det forna samhället fanns en uttrycklig rätt att privat hämnas en oförrätt av det DEBATTÖR Olof Öhlén Öhlén är nu verksam med egen firma som advokat i Stockholm och har tidigare under längre tid varit verksam i Sundsvall hos Advokatfirman Stoltz. Han är inriktad på associationsrätt och fastighetsrätt. enkla skälet att det inte fanns någon annan som gjorde jobbet. Det fanns för länge sedan ingen centralmakt som genom domstolar utövade rättskipning mot brott. Enväldiga härskare tillvällde sig ofta makten att hämnas i stor skala. I och med upplysningstiden kom en reaktion mot den typen av barbari och ett legalt system för att förhindra det inrättades. Den ideologiska grunden för att straffa uttyddes av utilitarismen, det vill säga straffet blev en nyttighet för hela samhället, inte bara för brottsoffret. Allmänpreventionen, den allmänna nyttan av straffrättskipning, inte omtanken om enskilda brottsoffer, blev förhärskande. Och så har det förblivit, in i modern tid. Resultatet har alltså blivit att staten försummat sin roll att se till det enskilda brottsoffrets bästa genom att inte erkänna och promovera hämnden. RosenAdvokaten Nr 1 • 2014