Advokaten 1
Aktuellt RECENSION God advokatsed? Advokatsamfund
ets generalsekretare Anne Ramberg recenserar den nyutkomna boken God advokatsed. Hon konstaterar bland annat att det var med onda aningar som hon började läsningen av boken. Och dessvärre besannades de. J ures förlag gav i december 2013 ut en vackert röd och inbunden bok på över 300 sidor med titeln God advokatsed – i guld. Professor emeritus Lars Heuman, med processrätten som sitt specialområde, är författare. För den som dagligen sysslar med frågor rörande god advokatsed framstår boken till sitt yttre som förföriskt intressant. Men jag hade mina aningar redan innan jag öppnade pärmarna. Bokens utgivning sammanföll i tiden med ett seminarium anordnat av Stockholm Centre for Commercial Law vid juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. Det hade titeln ”Advokatens lojalitetsplikt mot klienten och motparten vid avtalsskrivning. Disciplinärt och civilrättsligt ansvar”. Seminariet tog sin utgångspunkt i Heumans skrift. Inledningstalare var professor Jan Kleineman och Heuman. Moderator var professor emeritus Lars Gorton. Jag fann ämnet minst sagt intresseväckande. Frågor om hur rådgivaransvaret förhåller sig till advokatetiken aktualiseras i många sammanhang. Eftersom jag inte hade mottagit någon inbjudan inbjöd jag mig själv att delta! Intresset för seminariet var 52 RECENSENT stort och betingades säkerligen inte minst av titeln. Det blev också en livaktig debatt. Till Kleinemans heder måste sägas att han, till skillnad från Heuman, avhöll sig från att göra anspråk på att kunna göra advokatetiskt auktoritativa uttalanden, utan höll sig till sin mammas gata. Sådan självbehärskning kunde däremot inte förmärkas i Heumans presentation, som på goda grunder mötte såväl förvåning som kritik. Inte bara från advokathåll. Det var alltså med onda aningar som jag började julläsningen av boken. Och de besannades dessvärre. Anne Ramberg Generalsekreterare, Sveriges advokatsamfund huvudbudskapet är att disciplinnämndens beslutsskäl är alltför kasuistiskt utformade. På sådana skrivfrågor kan man naturligtvis ha olika synpunkter. Och som vanligt är det lättast att döma från läktaren. För den som deltar i nämndens beslutsfattande framstår kritiken delvis som något verklighetsfrämmande. Nämndens beslut är skrivna för det konkreta fallet. Att det kan göra det svårt för den som liksom Heuman vill utvinna rättsliga eller etiska principer ur nämndens praxis är närmast en självklarhet. inte desto mindre delar jag i viss mån Heumans principiella kritik. Jag vet att också många inom kåren är av samma uppfattning. Motiveringarna kan ibland uppfattas som torftiga och brista i sina principiella resonemang. Detta gäller inte minst vid friande avgöranden. Detta skrivsätt kontrasterar ofta mot det faktum att reciterna ofta är mycket utförliga. Väl utförliga kan jag ibland tycka. Men också vid fällningar skulle en mer principiell inriktning av nämndens motiveringar vara önskvärd. Det finns en betydande skillnad mellan en legalistisk tillämpning av lag och den normbildning som äger rum vid prövningen huruvida en advokats handlande är förenligt med god advokatsed eller inte. Etiska normer och lagregler skiljer sig åt. Frågan om utformningen av nämndens beslut har diskuterats under lång tid. Det råder heller inte, som Heuman synes tro, någon motsättning mellan kasuistiska avgöranden och nämndens uppdrag att fastställa vad som är god advokatsed i det ärende man har att pröva. Detta sagt tycker jag att besluten skulle vinna på att ges en mer principiell utformning. Men jag har ändå problem med författarens tämligen pretentiösa angreppsvinkel att ”undersöka om nämndens avgöranden är oförenliga med de vägledande reglerna eller om de ger uttryck för tolkningar som strider mot Advokaten Nr 1 • 2014