Advokaten 1
Aktuellt » fall. Men styrelsen avger också uttala
nden, normalt på initiativ från generalsekreteraren, när ett behov till vägledning uppmärksammas. Då många av de skrivna reglerna emellertid är av principiell och generell art, har nämnden vid sin prövning på samma sätt som en myndighet eller en domstol ett relativt sett stort tolkningsutrymme inom ramen för regelverket. advokatsamfundet har under mycket lång tid upprättat och tillämpat etiska regler om god advokatsed. Jag påstår att samfundet är skickligt på att pröva etiska frågor och att göra det med hög integritet. Den disciplinära tillsynen har i olika sammanhang bedömts fungera väl. Detta hindrar givetvis inte att den kan utvecklas och förbättras eller att välgrundad kritik inte ska bemötas med respekt. Det är svårt att skriva om ämnen man saknar praktisk erfarenhet ifrån. Läsefrukter blir därför sällan särskilt insiktsfulla. advokatsamfundets legendariske generalsekreterare advokaten Holger Wiklund har i sin omfattande monografi från 1973 God advokatsed insiktsfullt analyserat begreppet god advokatsed, det advokatetiska regelverket, samt styrelsens och disciplinnämndens tillämpning av desamma. Wiklunds bibel är en alltjämt relevant kunskapskälla för alla praktiserande advokater och deras biträdande jurister. En senare generalsekreterare, Lars Bentelius, har därefter, tillsammans med Kristian Agneklev, gett ut en sammanställning över disciplinnämndens avgöranden under perioden 1987–1997. Disciplinnämndens ordförande under sexton år, Claes Peyron, utkom 2010 (med supplement 2011) med en praktisk och ändamålsenlig bok med titeln Advokatetik – En praxisgenomgång. Den beskriver nämndens disciplinverksamhet under åren 1992–2010. Denna bok ger en god bild av nämndens rättstillämpning under denna tid. En tid som för övrigt präglats av mycket stora förändringar inom advokatvärlden. Alla dessa verk ger en samlad och verklighetsförankrad bild av advokatens vardag och disciplinnämndens verksamhet. en stor del av förlaget jures reklambrev till Heumans bok behandlar ett disciplinnämndsavgörande som rör en av Sture Bergwalls tidigare försvarare. Det var ett ärende som jag hänsköt till styrelsen eftersom jag fann skäl ifrågasätta om advokaten brustit i sin lojalitetsplikt mot sin förre klient. Styrelsen beslöt också att i enlighet med förslaget överlämna ärendet till disciplinnämnden för dess prövning. Nämndens majoritet fann dock inte anledning att klandra advokaten. Det hade möjligen från sakliga utgångspunkter varit hederligt att i detta sammanhang redovisa att beslutet togs av en oenig nämnd. Ordföranden, en allmän ledamot och generalsekreteraren var skiljaktiga. Att förlaget behöver använda sig av den numera rätt uttjatade Quickskandalen för att öka intresset för boken är inte självklart. Ansatsen är inte alldeles förtroendeingivande. boken innehåller en ambitiös sammanställning av nämndavgöranden, domstolsavgöranden och litteratur, om än inte alltid relevant för frågan. det är svårt att skriva om ämnen man saknar praktisk erfarenhet ifrån. Läsefrukter blir därför sällan särskilt insiktsfulla. De saknar nämligen den naturliga förankring och förståelse för verksamheten som krävs för att göra en verklighetsanpassad och relevant analys. Heumans bok hade vunnit på om författaren, i avsaknad av egen erfarenhet från verkstadsgolvet, besvärat sig med att fråga någon med kunskap i de advokatetiska frågorna, liksom om hur handläggningen av disciplinärenden går till. Advokatsamfundet hade varit en lämplig samtalspartner. Då hade svar kunnat lämnas på många av de frågor där Heuman istället tvingas anta, spekulera och därtill i sak i vissa stycken hamna helt fel. Därför kommer Wiklunds och Peyrons böcker också fortsättningsvis att vara de naturliga rättskällorna för advokater, disciplinnämnden, Justitiekanslern och Högsta domstolen. Vad som är viktigt med Heumans bok är något helt annat. Boken ger en bild av samfundets disciplinära självreglering som inte svarar mot hur vi som dagligen och i praktiken kommer i beröring med verksamheten ser på denna och dess materiella innehåll. Det ger dock besked om att vi från samfundets sida måste bli bättre på att förklara vad god advokatsed är och hur vi säkerställer dess efterlevnad. Anne Ramberg Generalsekretare Sveriges advokatsamfund 54 Advokaten Nr 1 • 2014