Advokaten 1
Reportage Stockholm Human Rights Award 2016 exemp
el på hur projekt som syftar till att minska utsläppen undergräver de mänskliga rättigheterna, säger hon och berättar att det genomförs satsningar i dag på ren energi, till exempel vattenkraftsprojekt, utan att hänsyn tas till de lokala ursprungsbefolkningarna. Mary Robinson betonar att det inte går att ta genvägar i klimatarbetet, utan det måste gå hand i hand med att man visar hänsyn till de lokala ursprungsbefolkningarna. En annan tilldragelse som hon själv spontant återkommer till och som oroar henne är vad som händer i USA. President Donald Trumps olika uttalanden på klimatområdet är illavarslande, menar Mary Robinson. Samtidigt konstaterar hon att näringslivet och stora delar av USA med städer som Chicago och delstaterna Texas och Kalifornien redan bestämt sig för att satsa på förnyelsebar energi i stället för att återvända till kol och olja. – Näringslivet ser nu de ekonomiska möjligheterna. Det finns inte några ekonomiska möjligheter i kol, säger hon och konstaterar att konkurserna bland kolföretagen beror på att de är olönsamma, inte något annat. Robinson anser att det inte är lätt att sia om hur Donald Trump kommer agera i viktiga frågor. De utnämningar han har tillkännagett inger oro, inte minst för att det handlar om personer som är så kallade klimatskeptiker eller klimatförnekare. – Världen i dag är så övertygad om klimatförändringen att det är svårt att se även hur en brist på ledarskap i USA ska kunna förändra det, säger hon och knackar hårt i bordet. Mary Robinson säger att om USA skulle dra sig ur Parisavtalet skulle det vara fruktansvärt eftersom USA har ett mycket stort ansvar för utsläppen av växthusgaser. Landet har byggt sin ekonomi på stora utsläpp under mycket lång tid. – Skulle USA lämna Parisavtalet då blir det en skurkstat, säger hon med stor tydlighet. på frågan om det finns tillräckligt med solidaritet för att skapa en mer klimaträttvis värld så svarar Mary Robinson att hon är bekymrad. Europa har inte klarat av att hantera migrations- och flyktingproblemen på ett bra sätt. Till Advokaten Nr 1 • 2017 Mary Robinson och Mark Ellis, executive director i International Bar Association, IBA, talade under ceremonikvällen om politisk populism och demagogi, klimatförändringar samt hennes drivkrafter och hennes långa arbete för mänskliga rättigheter. I samtalet med Mark Ellis varnade Mary Robinson särskilt för populism och demagogi efter erfarenheterna av den brittiska folkomröstningen om EU-utträde och av presidentvalet i USA. ”Vi tackar för allt du gjort och allt du kommer att göra. Världen behöver ledare som du”, avslutade Mark Ellis. det kommer Brexit-beslutet i England och i flera länder har nationalistiska partier framgångar. Till bilden hör att hon noterar en ökad hatretorik utifrån etnicitet. Och även i USA kan man notera liknande illavarslande trender. Robinson påminner om att det alltid har varit en kamp för de mänskliga rättigheterna och att situationen i dag på sätt och vis påminner om hur det var 1945 efter två världskrig, folkmord på Europas judar och världen som var på väg in i det kalla kriget och som gjorde en uppdelning mellan väst och öst. 1945 fanns det ett kärnvapenhot som hotade världen på ett liknande sätt som klimatförändringen gör i dag. Då insåg FN att mänskligheten inte kunde tillåta krig och på det byggde man de universella mänskliga rättigheterna. – I den situationen fick vi deklarationen om de mänskliga rättigheterna och deras värderingar som är universella, sammanfattar hon och tillägger att vi måste erinra oss och på nytt bekräfta dem i praktisk handling och införa dem på nationell nivå. Det som gör Mary Robinson mest orolig över är att tiden inte ska räcka till. Dessutom är det ytterst oroande att de negativa prognoser som klimatforskare har gjort ser ut att förverkligas snabbare än de befarat. – Tiden håller på att rinna ut för oss. OM MARY ROBINSON – 2 Mary Robinson var republiken Irlands första kvinnliga president 1990–1997. Mellan 1997 och 2002 var hon FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. Mellan 2008 och 2010 ordförande i Internationella Juristkommissionen. Hon utbildade sig först vid Trinity College och King’s Inns i Dublin, och senare vid Harvard University i USA. Därefter undervisade hon på Trinity College fram till 1990 då hon valdes till president. Som president anses hon allmänt ha omdanat Irland, och hon tillskrivs att ha vitaliserat och liberaliserat presidentämbetet. Källa: Mary Robinson Foundation, ILAC, Wikipedia m.fl. Jag tror att världens länder är mycket medvetna om det. För länder som redan påverkas av klimatförändringen är det är en kamp mot klockan, säger hon och tillägger att det kommer att krävas massiva insatser för att ställa om samhället mot en hållbar utveckling. Ändå är det inte något egentligt val som mänskligheten har. – Vi kan inte vara en så dåraktig art att vi inte skyddar vår egen framtid för våra barn och barnbarns skull. På frågan om hon är en optimist eller pessimist svarar Mary Robinson med att citera ärkebiskop Desmond Tutu. – Jag är inte en optimist utan en hoppets fånge! Det är ett utryck som hon funderat mycket över. Det är avgörande att hålla hoppet levande. Om man endast tecknar den tämligen dystra bilden över det faktum att vi inte är på rätt kurs att minska de skadliga utsläppen tillräckligt för att världen ska vara trygg då försvinner all energi. Människor känner sig hjälplösa. – Men om du i stället säger: ”Jo, saker och ting är svåra, men vi har möjligheten att göra någonting!” så väcker du hopp. Det är inte så att glaset är halvfullt, men det finns någonting där att bygga på, säger hon och knackar återigen bestämt i bordsskivan. n 19 »