Advokaten 1
Gästkrönika om juridik. Sexualbrott, integritetss
kydd kontra brottsbekämpning, Slussenbygget, för att nämna några. Den allmänna debatten som rör juridiska ämnen innefattar dock ofta missförstånd och bristande sakkunskap, vilket tydliggör att ”det finns ett uppenbart behov av tillgänglig och initierad juridisk kunskap och juridiska perspektiv”. Schultz vänder också, intressant nog, på steken och konstaterar att den juridiska debatten ofta skärmar av världen utanför. domare har här ett betydande och växande ansvar. Att vara öppna och transparenta. Men också att delta i samhällsdebatten när det finns anledning till det. Det kan handla om att klargöra missförstånd om hur en domstol resonerat i ett enskilt fall. Allmänheten läser i regel inte domar. Desto fler tillgodogör sig information om domar via medierna. En tydligare kommunikation från domstolarnas sida kan i bästa fall bidra till att samhällsdebatten fokuserar på de verkligt svåra intresseavvägningarna som domstolar står inför. Då slipper vi kanske en del förenklade föreställningar om att ny lagstiftning kommer att lösa alla problem. Hörde jag samtycke? Eller sa någon jourdomstolar? Det kan också handla om att synas och höras i generella frågor om juridikens och domstolarnas roll i ett modernt rättssamhälle. Som exempel kan nämnas den ovan nämnda maktförskjutningen mot allt starkare domstolar. Här har Domstolssverige legat väl lågt. Vi har dock sett initiativ under senare tid. Svea hovrätt arrangerar exempelvis återigen tv-sända seminarier (SVT Forum, den 16 februari, från kl. 13.30 – tune in!) där domare, advokater, politiker och journalister kommer att diskutera domstolarnas maktutövning och oberoende i en tid av politisk oro. och medierna då? Rapporteringen om enskilda rättsfall kan bli bättre. Mediernas normala strävan att återge samtliga berörda parters ståndpunkter verkar ibland Advokaten Nr 1 • 2017 ”Domstolarna i Sverige får mer makt. Det måste både domarna och medierna vänja sig vid.” glömmas bort när det gäller just rättsfrågorna. Det kan ett medievant ombud (och ni blir allt fler!) dra nytta av, vilket förstås kan vara helt rätt sett till den egna huvudmannens intressen. Ur ett publicistiskt perspektiv är det dock problematiskt när en av parterna får det mediala utrymmet helt för sig själv. Redaktionerna bör vara självkritiska även i andra avseenden. Utvecklingen med allt mäktigare domstolar borde vara något som väckte ett större medialt intresse än vad som är fallet idag. Betydelsefulla avgöranden från de högsta instanserna ska förstås tålas att diskuteras och ifrågasättas. Det skrivs och rapporteras en del. Men vi ser – än så länge – få granskningar som kännetecknas av den typ av relevanta och insatta frågeställningar som andra makthavare är vana vid. Med en allt starkare maktposition så råder det dock ingen tvekan om att domstolarna kommer att behöva vänja sig vid en mer närgången bevakning. Något som vi domare bör välkomna. Per Claréus Hovrättsråd, Svea hovrätt 31