Advokaten 1
Praktisk juridik Ett strövtåg bort Advokat Thomas
Olsson skriver om sanning, rätt och om de ideologiska överbyggnader som kan hota rättssäkerheten. Olsson anser att när det gäller den ideologiska överbyggnaden har vi i dag inget att frukta mer än fruktan själv. Om vi avstår från våra grundläggande rättigheter på grund av rädslan för att samhället är format som en pyramid eller inlindat i nätverk av terrorister, så kommer vi förr eller senare inte att ha så många rättigheter kvar att försvara mot dessa mörkermän. S trax innan nyåret kom nyheten om att Kaj Linna beviljats resning av Högsta domstolen. På det tredje försöket kröntes en tolv år lång kamp av denna framgång. Givetvis måste det vara en glädjens dag för Kaj Linna, men samtidigt är jag själv lite stolt över att vara kollega med advokat Thomas Magnusson från Kalmar. Det var Thomas Magnusson som lyckades där såväl överklagandet som två tidigare resningsansökningar avslagits av Högsta domstolen. Det är inte alla advokater som är beredda att ta sig an ett tolv år gammalt mordfall, ägna sin fritid åt att sätta sig in i ett omfattande material och utan några som helst garantier rörande ersättning påbörja den långa och mödosamma vandringen mot upprättelse för någon som påstår sig vara felaktigt dömd. Visst kan det leda till ära och berömmelse, och även ersättning för arbetet, i slutändan, men inget av det visar sig i början. Tvärtom så brukar omgivningen i bästa fall ställa sig tvivlande till projektet och i värsta fall öppet kritisk. För att frivilligt ta på sig den 50 uppgiften krävs ett engagemang som sträcker sig långt utöver vad plikten kräver. Betydelsen av en sådan insats för rättvisan stäcker sig längre än den egna tillfredsställelsen över framgången, den lyfter fram försvararrollens kärnvärden. TIDSANDAN Jag har själv haft förmånen att hjälpa dömda att få upprättelse. Bo, Börje och Sture är tre personer som dömdes till långa fängelsestraff respektive rättspsykiatrisk vård för mycket allvarlig brottslighet. Bo hann avtjäna tre år av sitt straff, Börje nio år och Sture sexton år innan de fick resning och frikändes. De tre hade det gemensamt att de dömdes under nittiooch början av nollnolltalet. Anklagelserna avsåg allvarliga övergrepp med rituella och sexualsadistiska inslag, övergreppen hade inträffat många år innan lagföringen, och psykologer och terapeuter spelade en avgörande roll för de fällande domarna. Vid den här tiden fanns det en mycket röststark opinion som hävdade att sexuella övergrepp var betydligt mer vanliga i Sverige än vad som var känt. I en offentlig rapport gick man till och med så långt som att hävda att var tredje man var en sexualförbrytare och det påstods även att det fanns djävulsdyrkande sekter i Sverige som ägnade sig åt rituella övergrepp mot barn och kvinnor. Från politiskt håll restes krav på att problemet måste åtgärdas och brottslingarna lagföras. Problemet var att anklagelserna oftast handlade om händelser som låg långt tillbaka i tiden och de hade inte lämnat några andra spår än den berättelse som målsägande lämnade. Berättelsen gick således inte att kontrollera. Lösningen blev att tillämpa en bevisvärderingsmetod i ord mot ord-fall som innebar att om målsäganden bedömdes trovärdig och inget motsade berättelsen, ansågs åtalet styrkt. För att staga upp bedömningen användes terapeuter och psykologer som vittnade om att det fanns omständigheter, framför allt kring målsägandens beteende, som bekräftade att minnesbilderna var riktiga. I Stures fall handlade det om egna erkännanden, men de var så förvirrade, motsägelsefulla och i strid Advokaten Nr 1 • 2017