Advokaten 1
Praktisk juridik som helst bevis för att den här
sortens pyramider existerar i Sverige, men om vi bortser från den lilla detaljen, så kan vi nog bli ense om att pyramiden är systemhotande. På motsvarande sätt finns det ett antal självutnämnda experter som uttalar sig vitt och brett om terrorism, om att Sverige är en safe haven för nätverk av terrorister, att svenska intressen är en måltavla för terrorister och att Säpo gör ett fantastiskt jobb som förhindrar alla dessa terroristattacker. Återigen: Terrorister finns, terroristattacker har utförts i Sverige och Säpo har förhindrat terrorister från att utföra sina illdåd genom att gripa och lagföra dem, men finns det några belägg för all den här dolda terrorismen som vi bör vara på vår vakt mot? Faktum är att risken för en västerlänning att dö i en terroristattack är försvinnande liten och ännu mindre för en svensk. De terroriströrelser som det oftast varnas för här hemma, al-Shabaab och ISIS, är politiska organisationer med religiösa förtecken. al-Shabaab gör anspråk på att få styra Somalia och ISIS avser att upprätta ett kalifat i Irak och Syrien. Av flera olika skäl kan dessa politiska ambitioner inte godtas av länderna i regionerna och inte heller av flera av västmakterna. Därför bekämpas organisationerna militärt av olika koalitioner där USA och Frankrike ofta förekommer som medlemmar. Precis som i alla andra asymmetriska konflikter är den svagastes starkaste vapen terrorism. Således angriper de här organisationerna sina fiender genom att utföra terrorattacker mot deras intressen. Om man ser al-Shabaab och ISIS som organisationer med politiska mål, i stället för irrationella fundamentalister, som bekämpar sina fiender med förkastliga metoder, så inser man ganska snart att Sverige är ett av de länder som löper minst risk att angripas. Advokaten Nr 1 • 2017 Enligt min uppfattning finns det något som skiljer den ideologiska överbyggnaden som håller fram pyramider och nätverk av terrorister från andra liknande konstruktioner rörande djävulsdyrkande pedofilringar och osynliga seriemördare. Att känna obehaget av möjligheten att bo granne med en pedofil eller seriemördare kan inte jämföras med fruktan för att drabbas av till exempel en terrorattack. Terrorn kan slå till mot en själv när man minst anar det, när man är ute och julhandlar, åker på semester, på väg till eller från jobbet med tunnelbanan, och den drabbar oskyldiga helt urskillningslöst. De alarmistiska budskapen om hoten från terroristerna och den organiserade brottsligheten skapar en fruktan för den egna säkerheten som i grunden rubbar tryggheten och stabiliteten i samhället. Konsekvenserna av det kan bli förödande. SUVERÄNEN I Thomas Hobbes Leviathan beskrivs utförligt det naturtillstånd där alla har rätt, och således även frihet, att göra vad de vill. Endast den egna överlevnaden sätter gränser. Under sådana förhållanden finns det anledning för var och en att frukta att den andre ska försöka ta det han vill ha med våld, och då ligger det nära till hands att hellre föregripa än föregripas. Därför råder det ett allas krig mot alla. Hobbes lösning på problemet är att individerna överlämnar en absolut makt till suveränen. På den här punkten har Leviathan ett sämre rykte än den förtjänar, eftersom Hobbes i utgångsläget skriver att människor som lever i absolut frihet om de så behagar kan bemyndiga en enda individ eller vilken församling som helst att representera dem alla. Senare tar emellertid Hobbes ställning för envåldshärskaren som den bästa formen av suverän. Av det skälet är Leviathans analys av hur rädsla, osäkerhet och fruktan för den egna säkerheten leder till en faiblesse för auktoritära ledare synnerligen aktuell i våra dagar. Vad som utmärker naturtillståndet är avsaknaden av rättigheter för individen eller, rättare sagt, avsaknaden av resurser för att upprätthålla rättigheter. Eftersom alla har rätt till allt, har ingen rätt till något. Ingen kan känna sig säker och fruktar ständigt ett angrepp från andra. Under sådana förhållanden ligger det i individens eget intresse att avstå från sina rättigheter till den som kan garantera deras säkerhet, suveränen. Medlet för upprätthållandet av ordning och säkerhet är ytterst våld. På den här punkten tror jag att Hobbes har rätt. En förutsättning för en fredlig samlevnad i ett samhälle är att staten tillerkänns ett våldsmonopol. Vidare tror jag att Hobbes har rätt när han ser ett samband mellan individernas känsla av otrygghet och auktoritära regimer. Däremot delar jag inte Hobbes uppfattning att envåldshärskarens absoluta makt är lösningen på problemet. Det är fullt möjligt att upplevelsen av otrygghet kan vara så stark att individen är beredd att avstå alla sina rättigheter för att kunna känna sig säker till liv och lem. Särskilt om det sker utifrån perspektivet att det är säkerhet mot andras illdåd som eftersträvas. Utgångspunkten blir då att våldet kommer att utövas mot dem som vill en illa, inte mot en själv, som bara vill ha lugn och ro. Därför kan man känna sig trygg. På lite längre sikt innebär emellertid ett avstående av rättigheter en ökad otrygghet. En absolut makt är detsamma som en godtycklig makt. Det finns inga garantier mot att staten vänder sin våldsutövning mot vem som helst i vilket syfte som helst. Och vem kan förutse vad som misshagar suveränen i framtiden? … skulle kunna dupera rättsväsendet om att han farit fram som en slåttermaskin bland mänskligheten och mördat man och kvinna, gammal och ung, vuxen och barn och ett trettiotal till. Eller? » 53